Caroline Bore: ”En häst är aldrig dum”

Vi träffas i stallet på Össjö gård i Skåne, där Caroline Bore gör i ordning en av de 13 hästar hon har i sin verksamhet. Estelle har hunnit bli sex år och har varit hos Caroline sedan hon skulle ridas in.

Att själv hantera och göra i ordning hästarna är viktigt för Caroline.
– Jag är med i alla delar, både vid skötsel och vid in- och utsläpp. Allt du gör med hästen är en del av träningen och då vill jag vara delaktig.

Lättare lösningar med förklaringar

När det är dags för tränset sänker Estelle självmant huvudet, och när hon kommer in i ridhuset står hon blick still när Caroline sitter upp.
– Allt du gör när du rider in och utbildar en häst kan du spalta upp i små detaljer. Ju bättre du förklarar vad du vill för hästen med varje del, desto lättare kan de lösa det.

Uppsittningen är en sådan del.
– Hästen ska stå still av sig själv. Om hästen inte gör det har den inte lärt sig. Har jag gjort ett antal uppsittningar och hästen inte vill stå still, då gick jag lite för fort fram och hästen var inte helt bekväm med det hela. Då får jag backa tillbaka.

Caroline har två grunder när det gäller inridning och utbildning, dels att hästarna ska förstå, dels att de ska vara trygga med det de gör.
– Det är vanligt att vi använder uttryck som att hästarna ska ”vänja sig” och ”acceptera”, men som jag ser det handlar det inte om att öva på momenten i sig utan hur de lär sig att hantera nya moment.
– Det handlar också om att vi ska lyssna in hästen, vad är det hästen säger med det den gör? Det är inte bara de som ska lära sig, vi ska också lära oss att tyda dem, låta dem  kommunicera med oss människor, så att de känner att de blir hörda.

Lyssna på de små signalerna

Det som händer annars är att hästarna stänger av och bara lyder – till en viss gräns.
– När någon säger: ”Det kom från ingenstans, och plötsligt var hästen helt galen”, så är det hästens reaktion efter att den under lång tid har sänt ut en rad små signaler som människan inte lyssnat på, och då kan det sluta i ett stort utbrott.

Caroline konstaterar att hon inte är befriad från sådana situationer.
– Men jag vet att det inte kommer från ingenstans, utan att det är jag som har missat saker på vägen. Då får jag gå tillbaka i händelsekedjan och se var det blev fel.

Vi står i ridhuset och Caroline går tillbaka till detta med uppsittning.
– Jag gör många moment inför en uppsittning, för att hästen ska bli trygg, men också för att ge mig själv många chanser att läsa av hästen.
– En häst är aldrig dum, utan det är vi som har missat att lära dem. Vi sätter dem i onaturliga situationer och det är vårt ansvar att lära dem vad de behöver kunna för att hantera det.

Liknar hästen vid ett bankkonto

Caroline använder en liknelse för att förklara hur hon ser på förtroendet mellan häst och människa, en liknelse hon har fått av Anna Sternhagen, som tidigare bedrev verksamhet på Össjö.
– Tänk på din relation med hästen som ett bankkonto, där du behöver sätta in så mycket som möjligt för att ligga på plus. Sedan hamnar du i läget där du får ta ut, för att du missbedömer, eller för att det blir en för svår situation.
– Ibland blir det situationer som du måste lösa snabbt, och har du satt in kapital så funkar det att ta ut – om du exempelvis måste ta i för att få bort din häst i ett farligt läge. Men om du bara plockar ut och plockar ut och inte fyller på, hamnar du på minus och kan få en överreaktion på något som du upplever som pyttelitet, men som du egentligen varit på väg mot ganska länge.
– Och det är då du måste gå tillbaka i händelsekedjan och börja fylla på förtroendekontot igen, för då har du saker att reparera.

Jag är bara en liten hästtjej som älskar mina hästar och att få hålla på med dem hela dagarna.

Caroline Bore

Caroline Bore har varit sin egen i fem år, efter att ha arbetat hos några av de största inom ridsporten, som Jessica Kürten, Otto Becker och Alexandra Thornton.

Alltihop började på ridskolan i Falköping där hon är uppvuxen. Eller egentligen ännu tidigare.
– Jag kommer inte från någon hästfamilj men har alltid älskat hästar. När jag var tre år skulle alla mina leksakshästar stå med vid filtallriken när jag åt frukost, och jag kommer ihåg första gången jag skulle rida. Jag ville rida själv för jag visste ju hur man gjorde, man använde benen för att få hästen att gå framåt och man skulle säga prr för att den skulle stanna.

Hon lyckades också övertala sin äldre kusin som hjälpte till att hon skulle få rida utan ledare, trots att det var en shetlandsponny hon satt på.
– Jag minns inte hur det gick men jag blev i alla fall inte avskräckt.

Blev inspirerad av Kyra

Som barn besökte hon Flyinge, där det pågick en träning med Kyra Kyrklund.
– Jag sade till mina föräldrar att när jag blir stor ska jag också rida här. Mamma och pappa undrade nog hur det skulle gå till, men så blev det, och jag har också tränat för Kyra.

Caroline gick hästgymnasiet på Flyinge och ville därefter jobba hos Jessica Kürten, som då var en av världens främsta hoppryttare.
– Jag tyckte om hennes inställning till sina hästar och ville jobba hos henne. Min omgivning undrade återigen hur det skulle gå till, men när jag slutade gymnasiet skrev jag ett mejl till henne, och hon blev lite tagen av min beslutsamhet, så jag fick komma på prov.

Caroline blev kvar hos Jessica Kürten nästan ett år och har sedan dess samlat internationell erfarenhet hos Otto Becker, då förbundskapten för Tyskland, samt hos Alexandra Thornton, brittisk hoppryttare stationerad i Holland. Däremellan har hon också utbildat sig till hippolog och tagit ridlärarexamen, jobbat som ridlärare samt varit stipendiat på Strömsholm och under den tiden bland annat ridit och tävlat Cosmopolit, som sedan togs över av Jens Fredricson.
– Jag har alltid haft ett driv, men att jag själv skulle stå här som ryttare med så fina hästar, det har känts väldigt långt bort.

Össjö gård ligger öster om Ängelholm och ägs av Charlotte Hamilton och hennes familj.
– Det började med att jag skulle hjälpa Charlotte utbilda en häst, men så visade det sig att hon hade tomma boxar i stallet. Jag hade funderat på att starta eget men hade varken stall eller hästar.

Förundrad över verksamheten

Fortfarande efter fem år som sin egen är hon lite förundrad själv.
– Jag har sett mig själv som hästskötare och en som jobbar på ridskola, vilket jag har trivts väldigt bra med. Men det var som stipendiat på Strömsholm, när jag fick komma i gång och tävla i både hoppning och dressyr på lite högre nivå, som de dörrarna öppnade sig.

När hon fullt ut skulle bli sin egen blev inriktningen dressyr, men hon lägger mycket fokus på både markarbete och hoppning med sina hästar.
– Jag tror att det är bra både för mig och hästarna. I hoppningen måste det vara på riktigt. Du kan ta dig igenom en bytesserie utan att hästen är helt framme eller riktigt rak. Det värsta som händer är att du får ett lågt betyg. Men ska du in i en trekombination när du rider 1,30 eller 1,40, och du inte rider på riktigt, då tar du dig inte ut.

Jag tycker fortfarande att det är lättare att rida på en framhoppning med 25 hästar än en framridning i dressyr med fem ekipage där man inte vet vem som tänker göra en piruett eller rida en diagonal.

Caroline Bore

Ett par kvällar i veckan har Caroline träningar.
– Ibland låter jag mina 3-åringar vara med när jag har hoppträning. De får stå med mig och följa vad som händer. Det skapar också ett intresse hos mina elever för unghästhantering och utbildning av unghästar, och det är viktigt att fler intresserar sig för unghästutbildning.

Får allt fler förfrågningar

Efter all erfarenhet Caroline har samlat på sig har hon utformat sin egen filosofi. Hon är kanske ännu inte så känd i större kretsar, men förfrågningarna blir allt fler och det händer att hon fått säga nej.

Sedan i höstas har hon en hästskötare till hjälp, men Carolines filosofi bygger på att hon både hanterar och rider hästarna, för att följa dem i alla steg, något som tagit henne till finaler i både Breeders och på Elmia, och till en andraplats i Rikssto i fjol.
– Om jag skulle beskriva mig själv är jag bara en liten hästtjej som älskar mina hästar och att få hålla på med dem hela dagarna. Men det går ju också rätt så bra, säger Caroline Bore. 

Fakta

Caroline Bore

• Ålder: 35 år.
• Bor: På Össjö gård utanför Ängelholm.
• Bakgrund: Hästgymnasium på Flyinge, arbete i flera stall i Europa, hippologutbildning, stipendiat på Strömsholm, ridlärare SRL III, C-tränare i dressyr, drivit eget företag på heltid sedan 2017.
• I teamet: Hästskötaren Anneth Lehto, veterinären och närmaste vännen Veronica Sundén Svensson, equestrian fysio Lena Gunnarsson, hovslagaren Marcus Johansson, Moa Nydahl som hjälper till vid visningar samt Anna Havsjö, sjukgymnast för både häst och människa.
• Lägger vikt vid: Att äta lunch och middag varje dag.
• Gör om tio år: Då rider jag Grand Prix på en häst jag har utbildat hela vägen.
• Om utrustning: ”Jag bär alltid handskar när jag hanterar hästar, för både min och hästens säkerhet. Blir det en situation där jag inte kan hålla i, har hästen fått en dålig erfarenhet.”

Så lägger Caroline Bore upp hästens utbildning

”Jag vill helst ha hästen en första gång på vintern när den är 2,5-3 år. Jag utbildar den i mellan fyra och sju veckor, och utbildningen är klar när hästen har galopperat med ryttare.

Därefter får den åka hem och vila, för att komma tillbaka sex-åtta veckor före 3-årstestet.

Sedan får den sommarlov, för att åter komma tillbaka två månader före Breeders, om den ska gå där. Därefter får den vila igen.”

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2023.