Escalon Lux gick in i väggen – barbackaridning blev räddningen

Escalon Lux N (val f-09 e Escudo I-San Brasil, uppf Patricia Norrman, äg Evelina Wilhelmsson) rekommenderades till bruksprovet som 4-åring. Men utmaningen blev för mycket för den unge hingsten, som var helt förstörd efteråt.
– Jag kände inte igen min egen häst. Han hade rödflammiga utslag i munnen och var superstressad. Han var knappt kontaktbar, berättar Evelina Wilhelmsson, som köpte ”Escalon” tillsammans med sin mamma när han var ett halvår gammal.

Redan som liten var Escalon väldigt speciell, berättar hon. Inte sällan fick hon åka hem utan att ha fått fatt i honom när hon besökte hingstflocken där han gick hos uppfödaren. Som 2,5-åring blev han insutten av Henrik Tapper, och även han sa att det var en speciell häst. Inte dum på något sätt, men väldigt spänd.

Christoffer Andersson och Sofia Spaak Andersson på Nydala Equestrian hjälpte till med inridningen och Escalon visades även på Strömsholm, där han rekommenderades vidare till bruksprovet utan reservationer.
– De ville se mer av honom och Karl-Henrik Heimdahl tyckte att stammen var väldigt intressant, berättar Evelina Wilhelmsson.

Escalon fick åka ner till Olof Smith, som även har Etalon Lux N 1262 från samma uppfödare, och anmäldes till bruksprovet.
– Escalon var gudasnäll som hingst, man kunde knappt tro att han var hingst, säger Evelina och drar sig till minnes när hon fick ett sms från familjen Smith.

Det var en bild på Escalon och Olof Smiths femåriga dotter, som så gärna ville gå ut i stallet och mysa med Escalon.
– Han älskar barn och djur. Är man på tävling och det kommer barn eller hundar vill han alltid stanna och hälsa, berättar Evelina, som sakta men säkert har lärt känna sin säregna häst.

Var extremt stresspåverkad

Escalon genomförde första fasen av bruksprovet utan problem, men blev inte rekommenderad vidare till andra fasen. Han gjorde inte dåligt ifrån sig, men det var inget extra heller, berättar Evelina som tog med sig Escalon hem.

Då blev det också tydligt att hingsten var som förbytt. Han hade gjort allt han blev ombedd att göra, men han var inte färdig i huvudet för att klara av det.
– Han gjorde jobbet, men samlade stressen inombords. Och han var extremt stresspåverkad när han kom hem – jag skulle säga att han hade gått in i väggen. Han var mentalt utbränd. Det tog lång tid innan han tyckte någonting var roligt efter det, han tog verkligen stryk, säger Evelina.

Men medan hennes andra häst, Contero Lux N, direkt agerade utåt vid stress, var Escalon tvärtom. Han var helt avstängd.
– När han blir stressad eller spänd blir han väldigt introvert. Han går in i sin egen bubbla och då är det svårt att komma åt honom. Flyktbeteendet är också väldigt inpräntat, fortsätter hon.

När han blir stressad eller spänd blir han väldigt introvert.

Det som dock märktes på utsidan, utöver de röda utslagen i munnen, var att Escalon fick fullt med inkar på kroppen och även mugg. Något som förmodligen var fysiska stressreaktioner.

För att hjälpa sin stressade häst började Evelina med att ta bort all press. Escalon fick gå i en hage tillsammans med Contero och bara vara häst. Och trots att han var efterfrågad till nästa års bruksprov igen, valde hon att kastrera honom.

När hon började rida honom igen var han lika snäll som vanligt, men fortfarande väldigt introvert. Han ville inte sätta muskler ordentligt, och ridbarheten ville inte heller infinna sig.
– Det har varit svårt att få honom mellan hand och skänkel, istället har han knäppt av. När vi började tävla igen ville han ibland knappt trava när vi kom in på banan. Dessutom överhoppade han sig väldigt mycket, och på det viset har vi hållit på, berättar Evelina.

Längs vägen har hon tagit hjälp av både equiterapeut och veterinär utan att hitta några fel som kunnat förklara Escalons motvilja. Hon kontrollerade även hans speciellt utprovade sadel, men inte heller det gav någon vidare förklaring.
– Han är ganska bred över ryggen och det saknades möjligen några millimeter vid bogarna, men det var inget som en normal häst skulle bry sig om, enligt sadelutprovaren, berättar Evelina.

Krocken förändrade allt

Men så hände något som förändrade allt. På väg till den vanliga veterinärchecken hos Jonas Tornell krockade Evelina med bilen och Escalon i transporten. Lyckligtvis var det ingen stor smäll, men ändå tillräckligt för att Escalon skulle sätta sig på rumpan och få en mindre skada i ryggen.

Han behandlades och det var egentligen i samband med igångsättningen som Evelina fick flera aha-upplevelser på rad. Det var kallt och hade fryst på ute, och eftersom hon ändå bara skulle skritta honom kändes det onödigt att lägga på sadel.
– Jag hoppade upp barbacka och satte ett par tyglar i grimman, det var egentligen av ren lathet, säger Evelina som direkt märkte att Escalon rörde sig mycket friare och var mer avslappnad.

Hon fortsatte rida barbacka och såg även till att beställa en ny sadel, även om det bara handlade om fyra millimeters ytterligare bogfrihet. Men mest nöjd var Escalon fortfarande utan sadel.
– Jag kände direkt skillnad när jag lade på sadel, samma sak när jag satte bett i munnen på honom. Det var inte alls samma ridkänsla.

Evelina började hoppa lite småhinder, fortfarande barbacka, och hade bara sadel på träning och så småningom på tävling.
– Han är kollad i ryggen och det finns inget där som säger att han ska reagera på sadeln. Men han trivs bäst när jag rider barbacka, därför har jag fortsatt med det. Ska jag rida markarbete hemma och lägger på sadel så stannar han och börjar skrapa med hoven, och vill inte gå fram. Han går att övertala men helst vill han gå utan sadel.

Efter två år med barbackaridning har Evelina även märkt att Escalon hoppar mycket bättre. Eller rättare sagt, han visar sin rätta kapacitet. Frambenstekniken har förbättrats avsevärt och han är inte längre lika spänd i sprången.
– Det är helt fantastiskt att se. Han är mycket rörligare och mer avslappnad.

– ”Gud vad han hoppar”, säger folk nu. Men jag har hela tiden vetat att han har kunnat men inte fått ur sig det, med all stress som han har stängt inne, säger Evelina.

Är en helt annan häst

Idag hoppar hon 1,30-banor hemma utan sadel, oftast bettlöst. För det trivs Escalon också bäst med. Men eftersom det inte är aktuellt att tävla i grimma var Evelina tvungen att hitta en liknande tävlingslösning. Hackamore fungerade hjälpligt, men inte lika bra som grimman hemma.
– Jag letade förtvivlat och till slut hittade jag Dyons nya träns som ser ut som en grimma med rep över näsan. Det fungerar superbra.

Ibland sätter hon dock i ett bett på tävling, främst för att ha lite mer kontroll. Men då kopplar hon på den ena tygeln i bettet och den andra i nosgrimman och håller den senare mest sträckt.
– Är han inte på humör får jag helt enkelt rida bettlöst.

Hade jag kunnat ha honom i sovrummet så hade jag nog haft det.

Escalon är lite av ett ”älskat problembarn” som äntligen tycks ha funnit ro med hjälp av god vilja från främst Evelina men också teamet runt omkring. Equiterapeuten Charlotta Lindgren ser numera en helt annan häst när Escalon kommer på besök.
– Han är en helt annan häst fysiskt, säger hon. Han är mjuk och avslappnad i kroppen, utan några sträckningar eller spänningar. Dessutom har han blivit mer avslappnad på tävling, berättar Evelina.

Även tränare och veterinär ser en helt annan häst idag.
– Vi har pratat om det och alla säger att han förmodligen har upplevt det som att han har en tvångströja på sig. Han känner sig instängd och det är därför han spänner sig.

Att Escalon mår bättre när han känner sig fri är något som Evelina även har upptäckt i samband med klippning. Från att knappt ha gått att klippa med lugnande, står han nu och sover till rakmaskinen. Också det var något som hände av en ren slump.
– Jag kom på att jag kunde ställa honom helt lös utan grimma, och då stod han och sov i en och en halv timme medan jag klippte honom. Mamma var lika chockad som jag, berättar Evelina.

Många kanske skulle ha gett upp för länge sedan, men att Escalon är Evelinas ögonsten går inte att ta miste på.
– Hade jag kunnat ha honom i sovrummet så hade jag nog haft det. Han är verkligen en ”one man horse” säger min mamma. När jag är borta i ett par dagar är han sur och grinig, så något speciellt band har vi nog.