Etologen:”Att prata om lydnad kan vara laddat”

Under drygt ett års tid har Svenska Ridsportförbundets samtliga utbildningsmaterial granskats av en arbetsgrupp bestående av bland annat etologer, veterinärer och en filosof. Projektledare var etologen Sofie Viksten Engfors, och gruppen har arbetat på uppdrag av förbundets hästvälfärdsråd. Gruppen har nu lämnat sin rapport till rådet.

Var det mycket i materialet som ni vill skicka till soptippen?
− Nej, det var det inte, men det finns behov av att komplettera och förtydliga hur man ska göra för att främja hästvälfärd i olika situationer. En del nya material kan också behövas. Materialen är överlag pedagogiskt bra, men vi har haft mycket diskussioner om olika uttryck. Vad menar vi med hästens lydnad, kontroll och acceptans av bettet? Det är uttryckssätt som kan upplevas som laddade. Förr uttryckte man sig också om hästen mer som ett redskap, och det hör inte heller hemma i vår tid.

Var kommer det sättet att uttrycka sig på ifrån?
− Mycket kommer säkert från det militära, och en del kan också härstamma från översättningar av utländska material, där man uttrycker sig på ett annat sätt än vad vi gör.

Ni har också funderat kring hur bilder används. Vad har ni hittat där?
− Vi såg att det ibland saknades variationer i bildsättningen av exempelvis stallmiljöer. Det var mycket boxgaller trots att många anläggningar, framför allt ridskolor, i dag har stora hagar och hästar i olika former av aktiv grupphästhållning, och den variationen vill vi gärna ska återspeglas i utbildningsmaterialet.
− Sedan är det en allmän diskussion att föra; vad ska vi ska visa i bild, verkligheten som den är, eller så som vi önskar att den ska vara?

Ni har haft en bredd i arbetsgruppen. Vilken betydelse har det haft?
− Att vi haft en kompetens inom många olika aspekter, som veterinärmedicin, utfodring och hästens beteende och behov, vilket har lett till intressanta diskussioner och resonemang.

Hur har ni jobbat rent praktiskt?
− Vi har haft möten med olika arbetsgrupper inom förbundet, där vi diskuterat kring vår syn på materialen. Vi har kunnat konstatera att kunskapen om hästvälfärd överlag är mycket god, men att materialet inte alltid speglar den kunskapsnivå som finns. En del företeelser beskrivs på sätt som kan tolkas på ett annat sätt av den som läser.
− Vi behöver prata mer om vad vi menar och harmonisera hur vi uttrycker oss, det är inte en helt lätt uppgift.

Ryttares vikt är en fråga som det lätt blir debatt om. Hur har ni hanterat det?
− Det nämns i materialet, men det är inte en fråga som vi har djupdykt i. Frågan har många bottnar och det skulle behövas mer forskning.

Vad händer nu?
− Våra förslag är lämnade till Hästvälfärdsrådet, och under våren ska jag och etologen Jenny Yngvesson hålla i utbildningar kring hästens beteende, en av de fem domänerna som Hästvälfärdsrådet arbetar med.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2023.