Experternas bästa råd om hästsäkerhet

”Många mer intresserade av att rida än hantera hästar”

Pelle Algotsson, hovslagaremästare, Vallentuna: 

– Det är många faktorer som påverkar säkerheten. En viktig sak är att det alltid ska vara någon i stallet när man skor, för om det händer något med en själv vet man inte hur länge man blir liggande annars. 

– Saker som att det är bra ljus och att golvet inte är för halt påverkar säkerheten, liksom att det inte är en massa spring i stallet. En bra arbetsmiljö gör situationen tryggare. 

– Hästägare bör tänka på sådant som att en hispig häst blir lugnare av att ha sällskap av en annan häst i stallet, eller att det kanske inte är det bästa att sko en häst på morgonen innan den fått gå i hagen om den har mycket energi.

– Tyvärr verkar det som att många i dag är mer intresserade av att rida än att hantera hästar. Om hästen inte är van vid att stå på gången eller att benen hanteras blir skoningen något väldigt stort för hästen. Det är som att rida in en häst; det skulle man inte göra utan att ha vant den vid sadeln. Som hästägare borde man vara lika mån om sin hovslagare som man är om att hästen ska få en bra upplevelse.

– Visst händer det att hästar som är för svårskodda får söka en annan hovslagare. Dock är det skillnad om man vet att en hästägare har ett långsiktigt tänk, då kan det vara okej om hästen är svår i början. 

– Hästar behöver inte alltid vara svåra att sko på grund av uppfostran, utan kan ju faktiskt ha varit med om något som gör att den är rädd. Den kanske haft väldigt ont.

”Viktigast är att tänka som en häst”

Björn Svensson, unghästutbildare, driver Unghästverkstaden, Norrköping:

– Det viktigaste är att förstå hästen. Om du tänker som en häst ser du det mesta innan det händer, och det är den bästa säkerheten. Du lär dig genom att umgås med hästar, känna in dem och vara intresserad av dem. Ett exempel är om jag ska leda en unghäst och ser att det finns något hästen kan uppfatta som läskigt på hästens högra sida – då byter jag och leder på högra sidan. Ofta blir hästen lugn av att deras trygga person är mellan den och det läskiga. Jag tycker att det är konstigt att gå kvar på den vänstra sidan. 

– Vi rider alltid med hjälm, jag är ändå uppväxt i en annan tid så jag tycker att jag sträckt mig långt (skratt). Men väst har jag inte tagit mig till. Vi har säkerhetsstigbyglar, men framför allt leker vi ”inte nudda mark”, att se vad som kommer att hända innan det händer, så att man inte behöver använda utrustningen. 

– I stallet har vi regeln att om man ska mocka eller byta vatten hos en hingst så ska den vara uppbunden. Vår helgpersonal har instruktionen att alla hästar ska vara uppbundna när personalen är inne hos hästarna.

”Svårt och rentav oetiskt att träna en rädd häst”

Malin Axel-Nilsson, filosofie doktor i etologi och husdjursvetenskap, driver Hästologen: 

– Det farligaste är när hästarna blir rädda, då kan det hända saker snabbt och mycket, och det är tunga djur. Det gäller att umgås med hästar och samla erfarenhet och kunskap för att i ryggmärgen kunna läsa av situationer eller saker som hästar kan tolka som farliga. Jag analyserar allt omkring mig och hästen men utan att vara orolig, om man är rädd ökar risken eftersom tdet överförs till hästen. 

– Tips på konkreta saker att göra är att flytta hästens fokus från ”faran”, distrahera den och få den att sänka huvudet. När hästen sänker huvudet lugnar den sig och det är lättare att kommunicera med den. Klappar kan vara bra, och viktigt är att prata med hästen. 

– Den kan också bli lugnare av att tugga på något, till exempel hö eller gräs.

– Pusha inte hästen, låt den ta in situationen om den är rädd. Ta ett djupt andetag och lirka med hästen. Det är svårt och rentav oetiskt att träna en rädd häst, om man vill vänja hästen vid något den tycker är farligt är det klokt att ta det lugnt och successivt öka svårighetsgraden.

”Handskar, hjälm och skor med stålhätta”

Stina Persson, stallchef på Naturbruksgymnasiet Kalmar:

– Vi har fasta rutiner och det skapar säkerhet. Vi tar alltid ut hästarna i hagen i samma ordning, vi rider oftast hästarna i grupp och det är en säkerhets-rutin eftersom de är vana vid att ridas i grupp. Hästarna ska alltid stå uppbundna, även om det gäller till exempel täckesbyte. Eleverna blir aldrig ensamma när de rider, om vi är i ridhus finns personal på backen och om vi rider ut är det ridande personal med.

– Våra regler är att eleverna ska ha handskar och hjälm vid all hästhantering, liksom skor med stålhätta. Skorna får eleverna av oss. Säkerhet ingår också i alla praktiska kurser, så att eleverna lär sig mer.

– Vi har ett elevstall och där gäller samma regler, förutom att eleverna kan rida som de vill på sina egna hästar. Men efter kvällsfodringen ska ingen rida, för fodringen blir en check av att hästarna är i stallet och ingen har ramlat av i ridhuset.

– Miljöträning jobbar vi inte direkt med, eller undervisar om. Hästarna har sina rutiner och det blir inte så mycket nytt. Men på skolmästerskap är det folk på läktarna och det blir miljöträning. Vi har mest äldre hästar men en är lite yngre och han slussas in försiktigt, han behöver ha en van ryttare eller så rider personalen.

”Bättre att säga till på skarpen”

Mia Grane, B-tränare i hoppning, Västra Hovlanda:

– På lektioner tänker jag väldigt mycket på säkerhet. Jag tror att en del tycker att jag är jobbig för att jag säger till om säkerhetsregler. Men jag tycker det är bättre att vara tydlig än att jag säger till lite försiktigt och eleven inte tar det på allvar och det blir en olycka. Då är det mitt fel att jag inte lärt eleven.

– Jag är noga med att ryttarna ska ta hänsyn till personer som står i ridhuset och hålla ordentliga avstånd. Nästa gång kanske jag är död om hästen sparkar. En annan sak är att ställa upp dörren till ridhuset så att den inte slår igen om det blåser. 

– Vid uppsittning ska de ha hjälp att hålla hästen om det är en pigg häst. Jag vill inte ha täcken som hänger på sargen, för jag har varit med om att en ryttare fastnat med foten i ett täcke. Det gick bra den gången men jag vill inte vara med om det igen. Jag tror att när det händer något litet så blir man på hugget, sedan blir man lite mer säker och då är det lätt att olyckan slår till.

– Förr lärde man sig säkerhet på ridskolan men många av de barn jag undervisar har inte gått så länge på ridskola, så länge så vi som tränare måste fortsätta ridskoletänket in i den privata träningen så att de får med sig allt det här.

”Vanligt att man lastar ur och pratar i mobil”

Leena Lundin, B-tränare dressyr, ridlärare, före detta ridskolechef, bor
i Karlstad:

– Framridning är ett ställe där det brukar brista. Det är ofta är fler ekipage än ryttarna är vana vid, det är medhjälpare och sådana som följer med och man har inte fokus på vad man pysslar med alla gånger.

– Säkerhet är det viktigaste av allt, både för djur och människa. Jag har fortfarande ridskolelever fyra gånger i veckan och jag säger att det är nummer ett, det får hellre ta några minuter extra både när vi hanterar och när vi rider.

– Det är skillnad mellan ridskolelever och privat-elever, de som har egen häst tänker inte alls lika mycket säkerhet. Jag tror det beror på att de tänker att de känner sina hästar och hur de ska reagera i alla lägen, men det kan ju ingen veta. Man måste alltid ha fokus på hästen och läsa den. Men jag tycker inte att det blivit värre över åren, förutom en del bilder man ser på sociala medier – ett exempel är att galoppera i full fart på ett fält och ta en bild.

– Exempel på vad som kan hända på träningar är att man låter hästen stå lös, böjer sig ner utan att hålla i hästen eller slänger saker på marken. Det är vanligt att man lastar i och ur medan man pratar i mobil, eller har lurar i öronen.

Den här artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 19/2023.