Familjen Hammarström hos Monty Roberts: Landat i översvämmat USA

Den här veckan ska jag dela med mig av våra upplevelser hos den legendariske hästtränaren Monty Roberts, som vigt hela sitt liv åt att utveckla metoder för att träna hästar utan våld.

Hans devis lyder: ”be gentle, listen, communicate, earn trust”, vilket kan översättas med: Var snäll, lyssna, kommunicera och förtjäna hästens förtroende. Monty Roberts, som har hunnit bli 88 år, är beteendevetare i grunden och hans träningssystem bygger på att förstå hästen som är ett flyktdjur.

Våldsam uppväxt ledde till annat system

I sin bok ”Från mina händer till dina” beskriver han utförligt grunderna för att lära sig kommunicera och förstå ett flyktdjur. Själv växte han som liten pojke upp på en ranch där han såg sin far försöka tämja och rida in vildhästar med ytterst våldsamma metoder. Han förstod tidigt att man visserligen med våld kan tvinga en häst att lyda, men att detta inte bygger någon relation utan att det leder till farliga situationer både för hästen och människan. Samt att det tar lång tid att försöka tvinga en häst till lydnad och inte ens är ett effektivt sätt att få den att göra som människan vill.

Fungerar även på rådjur

Genom att utveckla ett system att kommunicera med flyktdjur som fungerar till och med på rådjur, de känsligaste av alla flyktdjur, så lärde han sig vilka signaler som får en häst att vilja komma till människan och respektera henne som ledare, och vilka som påminner hästen om rovdjur och skrämmer iväg den. Nu skall vi – Ingemar, Selma, Ellen, Adam, Annabel och jag, få se Monty arbeta med olika hästar och visa oss hur man gör. En enda vecka om året håller Monty själv denna ”Monty´s special training” – resten av kurserna på hans ranch, leds av hans instruktörer. Det är inte första gången jag är här.

För 15 år sedan var jag på samma kurs, då med äldsta flickorna Amanda och Mathilda. För mig var det en fantastisk upplevelse som fick mig att känna att jag förstod hästarnas beteende på ett annat sätt. Nu är det de yngre syskonens tur att få uppleva detta. Tre gånger tidigare de senaste åren har vi försökt åka. Första gången blev det inställt på grund av covid. De två följande åren krockade det med EM. Gissa om jag var snabb att boka när det dök upp en kurs i februari!

Landar i översvämning

Och nu är vi alltså snart framme i den danskättade staden Solvang i Kalifornien, två och en halv timme norr om Los Angeles. Det börjar dock inte så bra. Två timmar i passkontrollen efter elva timmars flygresa och röd varning för översvämmade vägar mellan LA och Solvang. Klockan är fyra svensk tid ett dygn där vi varit igång sedan fem på morgonen, när Selma sätter sig bakom ratten i den fina sjusitsiga hyrbilen, för att köra de två och en halv timmarna som denna natt blir fyra. dessutom i ett oväder med flera centimeter vatten på motorvägen i ett regn där man inte ser många meter. Hos Monty har det varit storm som fällt flera av de 300-åriga ekarna i hans allé och hela ranchen är strömlös.

Historisk tillbakablick

Måndagen inleds med strålande sol och eftersom vi alla vaknar vid 5-tiden (14 svensk tid) så hinner vi med en biltur i den fantastiskt vackra Santa Ynezdalen, känd för sina olivlundar och vinodlingar längs de kulliga bergsluttningarna.

Dag 1- Monty är sig lik!

När vi beger oss till Monty spöregnar det igen men vad gör det när vi äntligen är igång! Det visar sig att vi är bara 11 elever vilket känns fantastiskt exklusivt. Monty, som är sig fullständigt lik såsom jag minns honom för 15 år sedan, i samma klarblå skjorta och cowboyhatt, inleder med att berätta om hur allt började.

Om hur han som liten pojke förväntades lära sig de våldsamma träningsmetoder som det innebar att rida in vildhästar med ett uttryck som väl speglar vad det handlade om ”breaking” det vill säga att med våld tvinga hästen till underkastelse. Metoder som fortfarande används och är standard i stora delar av världen och där vi i Sverige – trots de obehagliga förhoppningsvis undantagen om våldsamma träningsmetoder som den senaste tiden kommit till kännedom – ändå har kommit långt från att till exempel binda ihop frambenen på hästar och piska dem tills de antingen skadar sig och dör, eller ger upp.

Enligt Monty dog ungefär hälften av hästarna på den tiden i samband med inridningen. Och han berättar om hur han fick stryk av sin far när han på bara några dagar – helt utan våld – fick en vildhäst att följa honom tillbaks, skild från flocken, med Monty 15 år på ryggen.

En träningsmetod som 50 år senare, uppmärksammades av drottning Elisabeth av England, en hängiven hästmänniska, som övertalade honom att skriva sin första bok, och som under hela sitt återstående liv arbetade för att hjälpa honom att sprida sina träningsmetoder.

Läs mer onsdag: Vi möter hästarna på kursen!