Familjen Hammarström i USA: Därför har Monty Roberts doktorstitlar

Det skulle vara sol idag säger väderleksrapporten, men nej, spöregn igen! Men det gör inte så mycket eftersom Monty Roberts har det mesta under tak. Dock har det regnat in i klassrummet vid stormen, heltäckningsmattan är plaskblöt och rummet värms upp av en byggfläkt. Vi kan tänka oss att Flag is up farm, som hans ranch heter, är pampigare utan kullblåsta träd och löv och grenar på marken. Men vi är här och Monty är här och hästarna är här och det är huvudsaken.

Många kommentarer på Facebook

Det här är tredje kursdagen av fem och det är inspirerande att se den stora responsen och inte minst de många kommentarerna på Ridsports Facebooksida. Ett återkommande tema i vissa trådar är funderingen vad det är som är så märkvärdigt med Monty, typ, ”Varför måste dom åka ända till Kalifornien för att lära sig om hästar, det finns väl kunskap nog på hemmaplan?”

Såklart finns det många duktiga hästmänniskor som aldrig hört talas om Monty Roberts men ändå förstår att läsa och förstå sina hästar och med olika metoder och arbetssätt praktiserar hästhantering utan våld. Det som är unikt med Monty är att han på ett vetenskapligt sätt, bland annat genom mångåriga universitetsstudier i beteendevetenskap, har kartlagt hästens specifika signaler, eller om man vill kalla det språk, i egenskap av flyktdjur.

Kroppsspråket avgörande

Genom detta har han skapat ett system och metoder som fungerar inte bara för honom, utan som även vi andra kan lära oss och få förutsägbara resultat.

Det handlar alltså om hur människan kan använda sitt kroppsspråk. Enkla råd, självklara när man förstår dem, som att man bör undvika att stirra en häst i ögonen när man går ut i hagen för att hämta den, eftersom detta är nedärvda signaler om hur ett rovdjur tittar på sitt byte.

Ett annat exempel är enligt Monty att mat inte är en naturlig belöning för ett bytesdjur i det fria, eftersom gräset som växer på marken inte springer bort (i motsats till exempelvis en katt, ett rovdjur, där en måltid är den naturliga belöningen för en lyckad jakt). Och att det därför är olämpligt att belöna en häst med godis ur handen. Det enda som uppnås med detta enligt Monty är att man lär hästen en ovana, nämligen att förknippa den mänskliga handen med mat, varpå det inte är långt till att få en häst som buffar och nafsar, kanske till och med biter. Så hur belönar man ett flyktdjur som hästen enligt Monty – jo med avslappning och vila.

Vetenskapliga grunder

Idag vid rundpaddocken hade vi besök av professor Birgitte von Rechenberg vid Zurich universitet i Schweiz, som ingick i den styrgrupp som för många år sedan utnämnde Monty till doktor i horsemanship. Det kom sedan att bli fler doktorstitlar vid andra universitet men denna var den första.

Här kan du lyssna på en inspelad intervju med Birgitte von Rechenberg där hon förklarar varför Monty Roberts har fått sin doktorstitel.

Nytt försök med vilda mustangen

Dagen inleds med att instruktören Mayas 4-åring (den vildfångade mustangen som hon adopterat från ett räddningshem, hon som försökte klättra ut ur rundpaddocken i måndags) skall genomgå sitt livs första tandläkarbesök. Efter sedvanlig sedering flyter allt på i lugn takt. Tandläkaren, som också är veterinär, visar hakar och vassa kanter och Annabel får känna.

Tandkoll viktigt

Hästtandläkaren betonar vikten av att alltid göra en tandkontroll innan man börjar arbeta med en unghäst. Till och med grimman, och i synnerhet ett bett, säger han, kan skapa stort obehag om hästen till exempel har sår i kinderna på grund av hakar eller en trasig tand. På frågan hur ofta tänderna behöver kollas är hans råd på unghästar upp till fem år, var sjätte månad, därefter årsvis och på äldre hästar där tänderna inte längre växer så mycket och bettet är bra, vartannat eller vart tredje år.

Han påpekar att om man ser till att korrigera bettfel på unga hästar där tänderna fortfarande kan växa rätt, och man kan skapa ett korrekt bett, så kan man undvika många problem. På en äldre häst med bettfel blir det sällan riktigt bra, utan man får nöja sig med att hålla det acceptabelt, säger han.

Som på människor, tänker jag.

Därefter är det dags att förflytta sig till ”the gentling Pen” ungefär tillvänjningspaddocken, där vi träffar samma tvååringar som igår, fuxstoet som hade grimma på sig för första gången och hennes kompis, som igår mest var där som sällskap.

Gårdagens kunskaper intakta

Det visar sig att fuxstoet som igår försökte hugga Monty i armen när han för första gången klappade henne, inget har glömt utan han kan börja där han slutade. Därefter börjar hans medhjälpare Maya, göra samma process med den bruna tvååringen som Monty gjorde igår med fuxen. Efter en liten stund har även hon på sig duallygrimman och snart har hon förstått att hon ska flytta benen framåt när Maya vill leda henne.

Det är fascinerande att se hur samarbetsvilliga hästarna blir utan att hetsa upp sig, så snart de förstår att ingen vill dem nåt illa och att inget gör ont. Samtidigt är det hjärtskärande att tänka på de så kallade traditionella metoderna som fortfarande enligt Monty är standard i stora delar av världen, (och som tyvärr i olika former verkar förekomma även hos oss i Skandinavien) där man med olika typer av våld, försöker tvinga hästar till underkastelse.

Metod fungerar oavsett person

Som sagt var det ingen skillnad på resultatet mellan när Maya eller Monty hanterade unghästarna, vilket är poängen med Montys träningsmetoder: I motsats till vad många vill tro – min häst älskar bara mig – så är människor i princip utbytbara enligt Monty. Är du vänlig, tydlig och ger signaler som hästen förstår, så kommer hästen att bete sig ungefär likadant mot olika människor. Såklart finns det undantag och det tar tid att lära sig förstå en specifik individ, men enligt Monty är principen att hästar älskar inte specifika människor, som till exempel hundar gör, utan hästen bedömer dig efter hur du beter dig.

Ryttarpremiär för Zafira

Nästa häst är det svarta mustangstoet Zafira som idag skall få sin första ryttare på ryggen. Monty som är 88 år, rider inte längre själv, utan det är Alex, en inhyrd ryttare, som ska sitta upp. Till att börja med står hon spänt när han hänger på hennes rygg, men efter några minuter kan han försiktigt lägga över benet. Efter några varv ledd på lina kan han utan protest från hästen rida henne utan ledare i alla gångarter.

På frågan till ryttaren efteråt vad han anser vara viktigast när han sitter upp på en oerfaren häst, svarar han; Min andning. Han förklarar att så länge han håller sig lugn så är det sällan något problem. Efteråt ser hästen mycket nöjd ut när hennes stolta ägare leder ut henne. Dagen avslutas med att hon får sina långa framhovar raspade.

Om ni är nyfikna på att se film på ritten kommer den inom de närmaste dagarna att läggas ut på montyrobertsuniversity.com där det går att kika på klipp under en dag kostnadsfritt.

Vi hörs igen i morgon!