Familjen Hammarström i USA: Monty och de vilda mustangerna

Problembeteenden

Idag skall vi få se Monty arbeta med två hästar, men det blir tre. Den första tillhör en kvinna på kursen som tagit med sin häst och sin tränare eftersom hon inte längre klarar av att hantera den. Hon berättar att när hon väl kommit upp på ryggen går det bra, men när hon närmar sig honom i boxen så hugger han efter henne och samma sak när hon ska fånga honom i hagen. Han går till anfall och både hugger och sparkar. Tränaren intygar att hon har samma problem. Hästen uppförde sig väl när ägaren köpt honom, men efter hand har den tappat all respekt och ingen av dem kan hantera honom.

Join-up i rundpaddock

Hästen, en isabellskäck av medelstor modell, leds in i rundpaddocken till Monty. Monty arbetar alla sina hästar i rundpaddocken, och det är där han gör join-up, hans teknik för att skapa förtroende och få hästen att acceptera människan såsom ledare, mer om detta senare. Hästen har, som alla när Monty tränar dem, på sig en duallygrimma. Den ser ut som en vanlig grimma men med ett extra tjockt, mjukt rep över nosen som löper med separata öglor, lite som ett hackamore i rep.

Tekniken med duallygrimman innebär att när hästen följer efter människan, så är den som en vanlig grimma, men när den stretar emot så spänns nosrepet och skapar en obekväm, men inte smärtsam spänning. Så snart hästen rättar sig och följer, så släpper spänningen, vilket ger omedelbar belöning när hästen gör rätt. Till skillnad från till exempel ett kedjegrimskaft så skär det mjuka nosbandet inte in, och orsakar inte smärta, bara ett tryck, som hästen själv kan ta bort genom att gå åt det håll ledaren visar.

Ingen piska i sikte

Vi får se hur hästen testar Monty under några minuter genom till exempel gå förbi honom, varvid Monty konsekvent korrigerar beteendet. Ingen piska, ingen höjd röst, inget adrenalinpåslag hos vare sig människa eller häst, han bara visar hästen vad han vill – att den ska gå vid hans sida och stanna när han stannar. När den inte gör det – rygga några steg, gör om och gör rätt… Man ser hur hästen slappnar av och efter join-upen som jag ska berätta mer om senare – så följer den efter honom – utan grimma eller grimskaft, som en hund. Inte någon gång gör den minsta ansats att vilja bitas. Som avslutning lyften han hästens vänstra framhov, som den enligt ägaren vägrar lyfta. 

Omtag för ägare och tränare

Ägaren står på läktaren och säger att hon inte känner igen sin häst. Tränaren frågar om de har gjort fel som försökt mana på den bakifrån genom att klatscha den på baken med ett rep när den vägrat gå fram och Monty svarar att det aldrig är rätt att skapa press bakifrån för att mana hästen framåt, den skall visa respekt för människan och komma frivilligt.

Ägaren frågar om hästen kommer att vara förändrad och bete sig bättre efter detta nu när hon skall hantera den och Monty svarar att frågan är bak och fram: Det är hon – inte hästen – som måste bete sig annorlunda om hästen ska respektera henne. Hästen är densamma.

Sedan säger han något intressant – att av alla de hundratals problemhästar som presenteras för honom med ett specifikt problem, som den här som alltså biter sin ägare – så är det ytterst få, som visar det problemet mot honom. Liksom den här hästen, som de första minuterna beter sig lite lätt ouppfostrat, går förbi honom, lystrar efter ljud utifrån, men som efter några få korrigeringar utan smärta, blir intresserad och ivrig att samarbeta och vilja göra rätt. Och som då konsekvent belönas med att bli klappad i pannan och bekräftad att den är duktig. 10 minuter tog det totalt. Ägaren är förstummad.

Vild mustang näst på tur

Nästa häst är en vild mustang som kommit till gården dagen innan som en rescuehäst, adopterad av en av hans instruktörer på plats. Den kommer in med henne i rundpaddocken, men är uppenbart stressad av miljön och stegrar sig mot dörren för att försöka komma ut.

Monty avbryter direkt genom att säga att den här hästen är inte mogen för denna övning. Den är stressad och kommer därför inte att lära sig något. Dessutom kan det bli farligt. Han ber instruktören ge den några dagar för att vänja sig vid sin nya miljö och visa den rundpaddocken. Sedan ska han göra ett nytt försök innan kursen är över.

Pulsklocka värdefulla kunskaper

En lärdom av detta är att inte försöka arbeta med en stressad häst utan lugna ned situationen innan man börjar eller att helt enkelt avbryta och börja om vid ett bättre tillfälle. Apropå detta så arbetade Monty under många år med pulsklocka. Dock inte på hästen som de flesta andra, utan på sig själv. Anledningen är att hästen omedelbart läser människans stressnivå – stressad människa ger stressad häst – och på det sättet jobbade han aktivt för att sänka sin puls i arbetssituationerna till en nivå under 50, det vill säga en ren vilopuls.

Sto med föl avslutar första dagen

Nästa häst är en vild 12 år gammal mustang med ett föl som hon fortfarande diar. Även hennes ägare är på plats. Det är en kvinna utan större hästvana som för några månader sedan adopterat denna ohanterade häst och hennes föl för att försöka ge dem ett bättre liv. Hästarna har dock gått i hage sedan dess då hon inte fått tag på dem.

Från ohanterad till tömkörd

Stoet, en vacker svart häst i D-ponnystorlek, leds in. Hon har haft grimma på sig men inget annat. Hovarna är långa, sannolikt har ingen hovslagare fått lyfta dem. Monty gör sin join-up och sedan går denna vildhäst efter honom. Därefter står hon stilla medan han lägger på henne först en pad och sedan sadlar henne. Hon har alltså något på ryggen och under magen för allra första gången. Slutligen tömkör han henne, fortfarande helt utan stress, och efter några minuter har hon förstått hur man svänger åt bägge hållen och till och med hur man ryggar.

Det slutar med att hon går efter honom och han klappar om henne– se film i början av artikeln.

Fortsättning följer…