Familjen Hammarström: Montys hästmetoder fungerar även på rådjur

Sista dagen. Känns konstigt och lite vemodigt men samtidigt är huvudet så fullt av intryck att jag inte skulle orka mer just nu. Dagen börjar med att den gula valacken Ace och hans ägare gör en join upp tillsammans i rundpaddocken. Trots att hennes teknik inte är den bästa, hon håller till exempel linan i fel hand och glömmer hur man brukar vända hästen för att gå i bägge varven, så fungerar det.

Han kommer in till henne i mitten och går efter henne.

Efteråt berättar hon att det är med bävan hon går framför honom utan att snegla bakåt eftersom han alltid brukat hugga henne i ryggen i sådana lägen. Hon säger att hon, som var på vippen att ge upp, nu känner sig fast besluten att åka hem och jobba vidare med sin häst.

Första mötet avgörande

Därefter får vi träffa tvååringarna igen och några av oss, bland annat jag och Annabel, får gå in och hälsa på fuxen. Monty förklarar att eftersom detta är hennes första bekantskap med människor så är hon som ett oskrivet blad, som nu har fått en positiv förväntan om att människor är snälla, att de tar bort irriterande tistlar ur manen, att de klias och vill konstiga saker med sina grejer men att det inte gör ont.

Han jämför med de vildfångade mustangerna som kommer till anläggningen med andra erfarenheter. Dessa har blivit fångade med lasso, nerdragna på marken, frysmärkta, vaccinerade, kastrerade, lagda i en ”klämtunna” som håller fast dem så att man kan verka hovarna, allt på mindre än en vecka. Förutom att de alltså är vildhästar som är extra känsliga av naturen så har de således – av goda skäl – sin uppfattning klar att människor är livsfarliga.

Mjuka metoder får fäste

Monty berättar om hur polosporten ändrats efter att en av världens ledande aktörer med många hundra hästar, sett hans träningsmetoder. Tränaren ifråga använde, som de flesta andra vid denna tid, så kallade traditionella metoder, där uppemot hälften av hästarna skadades så allvarligt i inridningsprocessen att de måste avlivas.

Tränaren hade sett Monty arbeta med unga hästar och blev så imponerad att han skickade 20 unga hästar från alla sina åtta anläggningar till honom. Fortfarande tvivlade han på om det han sett var äkta då man runt omkring honom skakade på huvudet och sa att detta är bluff. Man kan inte träna ohanterade hästar till att acceptera människor och till och med bli ridna efter bara ett par dagar. Nej, de som visades, sa de, var hästar som i själva verket tränats i smyg och nu plockats fram som påstått ohanterade för att kunna visas upp.

Alltså flög mannen sina egna hästar tillsammans med deras tränare från alla sina åtta anläggningar i Europa till Monty. När hästarna kom hem inridna, med gott förtroende för människor, så spreds ryktet och på relativt kort tid reformerades träningsmetoderna i denna gren av sporten. Enligt Monty har såvitt han känner till, ingen polohäst avlivats på grund av skador vid inridningen de senaste 15 åren.

Tredje gången gillt för Zafira

Nu förflyttar vi oss tillbaks till rundpaddocken där mustangstoet Zafira ska bli riden för tredje gången. På grund av ett missförstånd är ryttaren Alex inte på plats och en av Montys elever på anläggningen erbjuder sig att rycka in. Hon är amatör och har bara några få gånger ridit på så orutinerade hästar.

Man ser direkt när hon närmar sig att detta är något annat. Trots att Monty står bredvid så ser hästen betydligt mera spänd ut än igår. Ryttaren hänger på ryggen ett par gånger och får sedan hjälp av Monty att sitta upp. Monty leder några steg, med uppenbart spänd häst. Det syns direkt på hästen, inte på ryttaren, för hon sitter såvitt vi kan se stilla, att hon inte samma koll som Alex, vet inte om det är hennes andning, puls eller vikt, kanske alltihop? Efter ett par varv i skritt och lite försiktig trav avslutar Monty övningen och berömmer hästen.

Lustigt, det såg inte ut som om Alex gjorde något över huvud taget när han red. Man hade ingen känsla av att han var särskilt skicklig. Han bara hängde där på ryggen som en hösäck, och satt sedan ovanpå och gjorde typ ingenting. Men det är stor skillnad mot denna ryttare som antagligen är lite spänd och nervös.

Hästen visar oss skillnaden.

Avslutande lastövning

Sista övningen som Monty visar är en lastträning i trailer där han väljer det svarta stoet som nyss blev riden. Enligt ägaren på plats så har hon aldrig blivit lastad i en trailer utan hennes enda erfarenhet av att åka är när hon blivit uppföst på en lastbil tillsammans med ett tjugotal andra viltfångade mustanger och körd till Monty.

Detta var nu flera år sedan. För att göra en lång historia kort. Efter några minuter går hon villigt upp på rampen och in i trailern, därefter kommer hon själv fram och går in och slutligen backar hon upp på rampen och in i trailern där Monty står. Det är faktiskt helt otroligt och vi åskådare kan inte låta bli att börja appådera, trots att det naturligtvis är olämpligt.

Rådjursprofessorer

Dagen avslutas med att Monty tar med oss upp till sitt hus i spansk stil som ligger otroligt vackert på en höjd med magnifik utsikt över bergen och dalgången. Där får vi sitta knäpptysta vid våra bilar utanför och se honom ropa på sina vilda rådjur, idag 15 stycken, som flockas runt honom och låter sig klappas. Det är med deras hjälp han finslipar kroppsspråket som han använder på hästarna. Detta då rådjuren som är flyktdjur liksom hästarna, är så mycket känsligare, till och med än vilda mustanger, och minsta felaktiga rörelse med ett öga eller finger, får dem att fly.

Monty säger att han aldrig skulle kunnat förmå en vild mustang såsom Shyboy, att välja att komma till honom och låta sig tränsas och ridas efter 48 timmar (Det finns en film om detta på Engelska BBC, som med drönare och kamerateam följde hela processen), om inte rådjuren lärt honom språket.

Slutligen bjuds vi in i hans Western Saloon, full av minnen, där hans världsmästarsadlar hänger i taket. Det är roligt att återse hans hustru Pat som är sig lik efter 15 år, även hon en skicklig tävlingsryttare, som gör fantastiska bronsskulpturer av hästar.

Dedikerat sitt liv till våldsfritt leverne

Så är det dags att ta farväl. Monty säger att han finns tillgänglig och att han hoppas att vi skickar filmer när vi har problem så ska han försöka råda. Han säger också att det är till sina elever som han vill ge återstoden av sin tid, för att försöka hjälpa dem att nå sina mål med sina hästar utan att använda våld. Det har varit en fantastisk vecka. Faktiskt var jag lite rädd när vi åkte hit att det inte skulle vara lika bra som förra gången men jag måste säga att detta har övertäffat alla förväntningar.

Om du vill veta mer så besök gärna Montys webbplats www.montyroberts.com där det bland annat finns 800 lektioner och filmer. Om du skall välja en bok att läsa så skaffa ”Från mina händer till dina” (utgått på svenska i bokhandeln men går att hitta begagnad på webbplatser som säljer begagnade böcker) där Monty på ett pedagogiskt sätt förklarar sina träningsmetoder och ger massor av användbara tips på hur man utan våld kan lösa våra vanligaste problem, typ hur man lastar, hästar som bockar, vägrar gå fram, som har för bråttom tillbaks till stallet, inte går att fånga i hagen, kastar sig bakåt när de binds upp. You name it… 

Tack för att du följt med oss på vår resa och lycka till!