Långt ifrån alla unga ryttare ser sig som hästmänniskor

Omkring 150 000 unga människor rider minst någon gång varje år, och 65 000 ungdomar rider mer regelbundet.

Alla vill inte identifiera sig som den typiska hästmänniskan. Frida Carlsson.

Men det är långtifrån alla ryttare som ser sig själva som hästmänniskor. Det kommer fram i den stora enkätundersökningen Ungdomsbarometern, där Ridsportförbundets Centrala Ungdomssektion ställde en rad frågor om ridsport.

Resultaten presenterades under Ridsportforum i Göteborg 20–21 oktober.
− Ungdomars vardag är annorlunda i dag jämfört med tidigare. Digitaliseringen är en orsak till att vi ständigt omges av så mycket intryck. Som ung i ridsporten idag finns många möjligheter, alla vill inte identifiera sig som den typiska hästmänniskan som lever och andas häst dygnet runt. Möjligheten till att kunna ha ridsporten som ett intresse i kombination med andra måste också få finnas, säger Frida Carlsson, ledamot i Ridsportförbundets Centrala Ungdomssektion.

Starka ledare
− Samtidigt är ridsporten känd för sin satsning på unga starka ledare, och vi ser fortfarande ett stort intresse för att gå ungdomsledarkurser, säger Hanna Danevid, som arbetar med ungdomsfrågor på Svenska Ridsportförbundets kansli.

I undersökningen kommer det fram att bara var fjärde ungdom som rider är medlem i en ridklubb. Den vanligaste orsaken till att engagera sig i en ridklubb är gemenskap.
− Det innebar att vi har hittat rätt med vårt arbete kring trygghetsfrågor, konstaterar Hanna Danevid.
− Samtidigt kom det fram i undersökningen att många unga tjejer kände press och stress kopplat till vikt och utseende. Det var fler än vi trodde som upplevde det, säger Frida Carlsson.

Det var också många som svarade att de inte visste om de var medlemmar i någon ridklubb eller inte.
− Det innebär att vi har misslyckats med att nå ut, säger Hanna Danevid.

Svårt med engagemang
Det har också blivit svårare att få unga att till styrelser i ungdomssektioner i föreningar och distrikt, bland annat som en följd av dagens former för engagemang.− Det är inte lätt för en ung människa att binda sig för fyra år, som det handlar om i Centrala Ungdomssektionen, eller två år i distriktens ungdomsstyrelser. Här måste ridsporten våga tänka lite nytt, säger Frida Carlsson.

Det handlar också om att föreningsstyrelserna måste ge unga den plats de har rätt till. Enligt stadgarna har ungdomssektionen en fast plats i varje föreningsstyrelse.
− Jag skulle säga att det är ganska vanligt att ungdomssektionerna inte har den platsen i föreningsstyrelserna, säger Frida Carlsson.

Tre typer av unga ryttare

Hästtjejen. Rider regelbundet och identifierar sig starkt med ridsportutövandet. Uppskattar gemenskapen i stallet men tycker inte om prylhetsen. Varannan hästtjej har egen häst, övriga rider på ridskola eller som medryttare. Varannan är medlem i en ridklubb.

Hobbyryttaren. Unga, främst tjejer, som har ett uttalat intresse för ridsporten men som inte rider lika frekvent som hästtjejerna och inte identifierar sig som hästmänniskor. Trivs i stall men låter inte hästen styra livet. En tredjedel av gruppen rider på ridskola, en fjärdedel som medryttare, men den största gruppen rider ”på annat sätt”. Ett fåtal är medlem i en ridklubb.

Cowboysaren. Den grupp killar som rider men inte vill identifiera sig med ridsporten eftersom de inte känner sig hemma där.  Lockas av äventyret och vill rida ”fritt”. Lite mer än var tionde i gruppen är medlem i en ridklubb.

Källa: Ungdomsbarometern, en online-enkät där 23 132 ungdomar i åldern 15-24 år fick ta del av frågorna.