Fem tunga namn om Breeders-reglerna

I år genomförs det fjärde renodlade Breeders Trophy-tävlingen som i sin nuvarande form kallas SWB Equestrian Weeks och genomförs som två separata veckor, vigda åt varsin disciplin. Dåvarande SwedeHorse, vid 2016 fortfarande samägt av SWB och SvRF, meddelade tidigt 2016 att årets upplaga enbart skulle vara öppen för hästar grundregistrerade i SWB och för godkända hingstar. Det möttes då av en hel del mindre positiva reaktioner.  Senare samma år startades en ny stor inomhustävling för unghästar på Elmia, öppen för alla hästar.

Ridsport har talat med flera intressenter i sporten om övergången från ett blandat öppet championat till ett renodlat Breeders Trophy för hästar grundregistrerade i SWB.

Tycker absolut SWB kan ha ett eget mästerskap

Anders Kjellson, uppfödare av hopphästar, hingsthållare och hästförmedlare på Hästak AB, tycker inte att det är fel med ett eget mästerskap.
– Jag tycker absolut att vi inom SWB kan ha ett eget mästerskap, det har de flesta andra länder och avelsförbund. Idag finns det så många andra tävlingar öppna för alla andra hästar. Det är inte fel att ha en tävling bara för SWB-hästar, vi släpps inte in på Bundeschampionatet, i Holland eller på den danska varianten med våra hästar.

På Hästak finns flera godkända hingstar i ålder för att delta i SWB Stallion Trophy, en klass i årgångsklasserna öppen för godkända hingstar, oavsett grundregistrering.
– SWB Stallion Trophy är öppen och det känns ok i och med att alla hingstar är visade och godkända för svensk avel på bruksprovet, det är ett bra tillfälle för uppfödare att se hingstar tävla. Däremot var det lite tokigt de första åren att inte alla placerade hingstar fick vara med i prislistan.

Stuteriets placering en bit från Tingsryd gör att det är ungefär lika långt till Flyinge som till Jönköping.
– Vi har haft hästarna till start på både Breeders och på Elmia och tyckt att det har fungerat bra, efter det tar säsongen slut och så vilar de efteråt. På Elmia får alla vara med och de två tävlingarna kompletterar varandra fint.

Bättre hästar på andra tävlingar

Per-Ola Forsberg, uppfödare som producerar hopphästar på Stall Rapidsrock i Dalby, har ibland fått registrera sina uppfödningar i andra förbund när hans hingstval inte passat SWB:s reglemente. Tidigare år har hans uppfödningar haft Breeders-framgångar men de senaste åren har det inte blivit starter.
– Av olika skäl har det bara blivit en Breedersstart för snart tre år sedan. För oss var det ett svårt slag att fölstona inte fick starta, det var något vi räknat med att de skulle få göra.
– Vi har några hästar som hade kunnat vara med men upplägget för 5-årsklassen med bedömning dag två tilltalar mig inte alls. Det vore jättekul att se Jeroen Dubbeldam på min häst. Gärna testridning, kanske om uttagning gått via en enkel omhoppning direkt dag två, men inte med dagens modell.

Finns det inget som lockar med tävlingen för er?
– Så som planen är så är det egentligen bara 6-årsklassen som är intressant för oss för där finns chansen att komma vidare till Gothenburg Horse Show. Med den uppdelningen som finns nu med två tävlingsveckor så hade det funnits plats för alla. Jag tycker det är synd att man har splittrat upp hopp-Sverige med uppdelningen.

Hur tycker du det utvecklats?
– Den nationella hopptävlingen under Equestrian Weeks var verkligt flata tävlingar, Det fungerade inte som meeting, lockade inte och blev i stort sett en rent skånsk tillställning. Det hade varit roligt att visa upp hästarna för nya människor.
– Jag var lojal med Breeders i två år för jag tyckte tävlingen på Elmia lades för nära i tid och konkurrerade olyckligt. Sedan var vi med på Elmia och där är det helt annan puls och verklighet. Breeders Trophy är inte längre där Sveriges bästa hästar möts oavsett vad SWB:s vd skrev i ett medlemsbrev i början på året. Det är totalt sett mycket bättre hästar i Falsterbo och på Elmia än på Breeders. Där är alla de bästa med, både SWB-registrerade och utländska.

”SWB förlorar på det”

Malin Myrman som föder upp dressyrhästar och har en tävlande dotter har drivit SWART och är engagerad i ASRP. Genom åren har hon registrerat sina uppfödningar i SWB och andra förbund beroende på hingstval.
– Min stora stötesten då var att det inte blev några övergångsregler alls utan att förändring gick från ett år till nästa utan förvarning.
– Jag tror att det är SWB:s förlust att flera stora uppfödare med hästar födda och uppväxta i Sverige men registrerade i utländska förbund inte blir jämförda med SWB-registrerade svenskfödda hästar. Det vore intressant att gynna svenska uppfödare  med ett evenemang, importerade hästar är en annan sak. Nu finns bara unghäst-VM som jämförelsepunkt med hästar från flera förbund men det är bara gräddan. Det hade varit bättre att på ett bredare sätt kunna skärskåda avelsbasen med flera hästar.

Du hade farhågor om att det skulle bli en sämre avelsutveckling med mindre konkurrens. Vad säger du idag?
– Fyra år är kanske lite kort tid att utvärdera det. De yngsta (3-åringarna) som deltar i år är den första årgången som är född efter förändringen. Jag har heller inte sett någon statistik avseende de 3-åringar som visats vid test men som inte får delta på grund av att de inte har grundregistrerats i SWB, så jag kan inte uttala mig om vad Breeders ”missar”.
– För mig är själva stötestenen att inte svenskfödda hästar välkomnas – även om de har grundregistrerats i ett annat förbund. Jag har en 7-åring efter Sezuan född 2013 som kunde ha gått de senaste åren, hon har istället fått gå på Elmia.  Breeders fick hon inte gå då jag registrerade henne i Oldenburg då hingsten inte var godkänd i SWB vid registreringstillfället,
– Sezuan har sedan blivit godkänd men det kommer inte de uppfödarna som betäckte tidigt tillgodo. I år visar jag en 4-åring på Breeders, det är också lite speciellt, eftersom det är första gången det inte sitter ett proffs vid spakarna. Istället är det min dotter som startar efter att ha ridit in och utbildat hästen.

Fungerar bra – tack vare Falsterbo

Andreas Jönsson, tränare och ansvarig för selektering till fölauktionen har haft otroligt många framgångar i Breeders tillsammans med ryttaren Sandra Sterntorp.
I år har teamet tre hästar som kommer att visas men ett antal andra får stå över för de är inte mentalt mogna. Andreas inställning är pragmatiskt positiv.
– Jag tror att det är bra med flera tillfällen till att tävla så Breeders och de andra tävlingarna samexisterar bra numera och kompletterar varandra. Det är jätteskönt att det är uppdelat på två veckor, det finns mer tid för allt även om du inte träffar människor över disciplingränserna. För hästar och ryttare tror jag det är mycket skönare. Vi har sluppit de här förfärligt sena kvällarna och morgnarna, det är bra för unghästarna. Testridningen har varit fantastisk för att locka publik, otroligt positivt.

Finns det någon svaghet i upplägget?
– Det blir tydligt lite tunt i toppen när SWB-årgångarna inte är starka i dressyren, när det tidigare var blandat så märktes det inte att SWB-hästarna inte hävdade sig så väl. Nu blir det oerhört tydligt vissa år med en del årgångar.

Är du mer positiv idag än för fyra år sedan?
– Jag var inte positiv då men jag anpassar mig, det finns gott om tillfällen för att hästarna att visa upp sig. För de 3-åriga hästarna, importer och utlandsregistrerade svenskfödda, gör det nästan inget att de inte behöver göra mer än unghästtest. Falsterbo täcker numera upp för 4-åringarna och det är en bra tävling. Det är oerhört bra att unghästtesterna i år är mer spridda över säsongen. Vi hade flera som inte var mogna i våras men som nu är ikapp och sedan ska gå Breeders. Det är en fördel att en häst som inte är klar kan gå på bete en månad över sommaren och sedan visas, jag hoppas det blir permanent.

Har ni deltagit på Elmia?
– Ja, vi har haft en häst med rätt mentalitet för att klara det och Leo Degraunch gick på Elmia som 6- och 7-åring.

Saknar konkurrensen

Jan Brink är tränare och grundare av Tullstorp Dressage Stable med många framgångar i Breeders Trophy genom åren. Han har tidigare varit styrelsemedlem i SWB, ridit otaliga SWB-hästar och sitter med i Falsterbos organisationskommitté.

Hur mår Breeders Trophy som du ser det?
– I år är ett speciellt år som vi inte riktigt kan jämföra med något annat.  Det är extra tacksamt ett sådant här helt extraordinärt år att det hela tiden funnits en tävling för att sträva fram emot. Det är viktigt och kul för de som jobbar med hästarna att det finns ett mål att jobba emot även under sådana här förhållanden som pandemin skapat. Breeders Trophy är den enda tävlingen som inte är publikfinansierad och det känns extra värdefullt att det arrangeras just i år.

Du var inte direkt positiv till förändringen 2016 och hade framförallt den minskande konkurrensen för ögonen. Hur resonerar du idag?
– Jag tycker i princip likadant, det är synd att vi i Sverige inte kan samlas till ett enda megaevenemang där alla tävlar, svenskfödda hästar som importerade.
– Förutom när testryttaren rider på Breeders så är det ett mycket mindre evenemang med lite publik. Jag tror inte det är Sveriges väg att gå –  att tro att vi kan utveckla vårt hästmaterial ensamma. Det går inte att jämföra med Tyskland och Nederländerna. Vi mår bättre av att vara i en riktig prestationsinriktad miljö, det ger utveckling. Räcker du inte till i tävling mot de som är bättre så får du en påminnelse om att du måste utveckla och förbättra ditt hästmaterial. Du blir bara bättre på sikt om du jämför dig med de bästa, inte tvärtom.

Du nämnde att evenemanget har krympt sett till utställare och publik?
– En så liten population som svenska hästintressenter tål inte för många evenemang sett till att det kommer publik. Jag sa redan 2016 att något av evenemangen för unghästar kommer att dö ut. Jag älskar Flyinge men som evenemangsplats kommer det till korta jämfört med andra platser sett till utställare och publikvänlighet. Jag hoppas att det i framtiden åter kommer en tävling där alla kan samlas. Det vore bra om ett sådant evenemang låg lite mer mitt i Sverige.

Är det inte viktigt att promota SWB-hästarna specifikt?
– Jag tycker det är jättekul om en häst är född i Sverige och uppfödd här, jag har verkligen tävlat SWB-hästar och varit banerförare under lång tid. Visst är det roligt att hästarna är svensk-registrerade och uppfödda här, stoltheten hos uppfödarna är bra. Men idag är det en global avel som gör att du kan hitta en bra häst överallt, det är idag en europeisk häst med mycket samma blodslinjer i flera avelsförbund.

I Falsterbo möts alla, är det en bättre väg?
– Falsterbo tycker jag är står för hård konkurrens med danska ryttare, det är därför det mest prestigefyllda du kan vinna i en årgångsklass. Det är viktigt för den danska gångartsaveln är före oss och det märks där inte minst. Vi blir inte bättre för att vi inte tävlar mot de som är vassare än oss själva, vinner vi inte över dem i Falsterbo är det inte troligt vi slår dem på unghäst-VM heller. Jag ser det som att två arrangemang på hösten gör att det blir bara få starter på varje ställe istället för ett stort evenemang där alla kan mötas.

Breeders har i flera år webstreamats, i år under pandemin kommer det att vara ännu mer av den varan. Tror du publiken återvänder till tävlingarna igen när de får?
– Jag tror att pandemin har ändrat en hel del beteenden i grunden. För att få publik till arrangemangen krävs framöver något alldeles extra, för annars blir folk i soffan och tittar på streamingen i stället, ingen vill frysa eller köa när soffvärmen lockar.

Denna artikel publicerades första gången (i en kortare version) i Ridsport nummer 16/2020.