Följ upp om du anmäler vanvård

I Skåne är det var femte anmälan om vanvård som leder till kontrollbesök.

− Vi måste göra en prioritering av hur vi använder våra resurser, så vid varje anmälan görs en bedömning av vad det handlar om för brist, och dessutom vägs annat in, såsom tidigare historik, säger Henriette Bonde Nordström, chef för djurskyddsenheten på länsstyrelsen i Skåne.

− Ju mer information vi får desto bättre kan vi prioritera. Men vi måste få minst adress och namn på djurhållaren för att kunna göra något alls. Bilder är bra, och förstahandsinformation, fortsätter hon.

I ett aktuellt fall gällande vanvårdade hästar på en gård i Mellansverige gjordes en första anmälan redan 2020. Det tog sedan 83 dagar innan länsstyrelsen agerade, och då genom att ringa hästhållaren. Den väntetiden är enligt riktlinjerna, som säger att länsstyrelsen ska agera inom 90 dagar.

Så lång tid tar det oftast inte i Skåne, enligt Henriette Bonde Nordström.

− Om det prioriteras som en akut anmälan hanteras den samma dag. Sedan finns ärenden som inte är akuta men med allvarliga brister och de hanteras inom en vecka. Om det är mindre allvarliga brister kan det ta tre veckor eller mer, upp till 90 dagar, innan den hanteras.

− Det finns alltid en risk att vi missar allvarliga ärenden i samband med prioriteringen, men vi har genom åren utformat ett arbetssätt där vi styr resurserna så gott vi kan dit de behövs mest.

Dokumentation behövs

Ulrike Segerström är samordnare för djurskyddet vid länsstyrelsen i Södermanland, och hon poängterar vikten av att få mycket dokumentation som möjligt från anmälaren.

− Får vi bilder kan vi lättare avgöra hästarnas skick, och vi vill gärna veta om det är gamla hästar, om det är fölston eller annat. Om vi får bilder skickar vi dem till djurägaren och ställer frågor kring dem, och om vi inte får tag i djurägaren gör vi en kontroll.

− Bilderna hjälper oss också att avgöra hur akut det är, och om vi behöver åka ut direkt.

Den som anmäler vanvårdade djur eller andra brister får veta vilka arbetssätt länsstyrelsen har för att gå vidare.

− Det är också väldigt bra om anmälaren kan följa upp. Om vi bestämmer oss för att inte åka ut och vi inte hör något mer från anmälaren, utgår vi ifrån att allt blev bra. Om det inte stämmer behöver vi få veta det, säger Ulrike Segerström.

Den här artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 19/2023.