Förberedelser med en blodig historia

Men så fick jag börja dagen med att plåstra om en häst som fått en sårskada och gjorde det helt utan problem. Men sen efteråt, när jag skulle rida, så började jag känna mig konstig.

Jag red ändå och kunde inte riktigt hitta sitsen eller koncentrationen… huvudet var lite lost och till sist lyckades jag ta mig samman och få lite ordning på det hela innan jag var färdig.

Zane gick förbi mig i uppsadlingen och frågade hur det var och jag svarade något i stilen med att jag kände mig konstig och sedan slog det mig att jag suttit och tänkt på blod ända sedan jag gick ifrån den där hästen… Ja, jag såg tydligen lite vit ut. Hur vanligt är det att man plötsligt blir känslig för blod?

Känslan försvann som tur var och jag red vidare. Jag och Emma fick hjälp av Thomas att få de sista bitarna på plats med stona. Rent generellt så ska jag bara tro mer på mig själv att jag kan rida, för då går det som det ska. Hästarna ska lyssna på gas och broms med bibehållen balans och sving. Övergångar, förhållningar, upprepa och gör rätt… Mmm, ibland behöver ridning inte vara så svårt.

Jag återkommer under helgen med uppdatering på hur det går.