Forskaren: ”Dressyren behöver en revolution”

Den nuvarande tyska skalan för dressyrtävling bör bytas ut. Det menar Andrew McLean, forskare och tränare. 
– Dels är inte skalan tillräckligt skalbar, dels tar den inte hänsyn till konfliktbeteenden hos hästen. Procent och hästvälfärd bör vara synonyma. Att träna hästar är att utveckla deras reaktioner, så att bedöma dressyr bör utgå från att titta på reaktionerna, säger Andrew McLean per telefon från Australien.

Den gamla skalan för att bedöma dressyr utgår från den tyska utbildningsskalan. Den börjar med takt och går från lösgjordhet och stöd via  schvung och rakriktning till samling.

Tagit fram en ny skala

Andrew McLean har tagit fram en ny skala, som han menar bättre skulle utgå från de kunskaper om hästens inlärning som nu finns framforskade.
– Basen på pyramiden är att hästen försöker ge korrekt svar på vad ryttaren ber den om.  Nästa steg är att hästen svarar på rätt sätt. Därefter handlar det om att hästen bibehåller rytm och kan korta och länga, och att den behåller rakheten. Näst överst i pyramiden finns att hästen behåller kontakt och form, och överst att hästen kan göra allt detta var som helst, när som helst, förklarar Andrew McLean.

En viktig del i det föreslagna systemet är att en häst som visar konfliktbeteenden inte kan bli godkänd. En häst som stegrar eller backar bör inte få mer än 50 procent.
– Vid en dressyrtävling i USA var hästen panikslagen och ryggade, ändå fick ekipaget 61 procent.

En annan del är att det bör ingå test av hästens självbärighet i programmen.
– Om du tar bort händer och skänklar ska hästen gå vidare på samma sätt i minst två steg. Då bär den sig själv.

Ett hot mot hela sporten

Att systemet bör bytas ut beror mycket på att den icke hästkunniga omvärldens syn på dressyren är ett hot mot hela sporten, enligt Andrew McLean.
– Det är en tickande bomb, vi behöver ta dressyren in i 2000-talet. FEI måste starta en seriös tankesmedja med folk som kan inlärningsteori och som ser potentialen i förändring. Det är verkligen viktigt både för hästvälfärd och för att sporten ska få ”social license to operate”.

Men att byta ut hur vi sätter betyg i dressyren är inte direkt populärt hos FEI, berättar Andrew McLean.
– Jag talade i ämnet på ett internationellt dressyrforum. Det var 500 deltagare, topptränare från hela världen, men ingen ställde en enda fråga. Det var så tyst att man kunde höra en nål falla.

I USA har skalan däremot implementerats i westernridningens dressyrklasser.
– Unga ryttare och unga domare gillar det nya systemet, men äldre domare tycker inte om det.

Andra olympiska bedömningssporter som simhopp och gymnastik har bytt bedömningssystem, men inte dressyr. Varför är det så?
– Domare säger ofta att sporten redan förändrats, men det har den inte. Toppdomare måste inse att alla har kamera och sociala medier i dagens läge. Och dåliga nyheter färdas fort. Hur det ser ut har blivit normaliserat, och det är svårt att se på saken utifrån. Jag var själv skyldig som ryttare, jag såg inte saken ur hästens perspektiv, men nu har jag utvecklat min personliga empati. Jag har alltid talat mig varm för ridsporten men om människor inte kan förändra sporten är vi illa ute.

Hur ser du på kandar och sporrar?
– Jag tror att publiken skulle uppskatta ett minimalt användande av vapen. Många säger att det är finstämda instrument men de kan också göra en förfärlig massa skada. FEI borde framhålla att sporrar inte behövs och att självbärighet och rytm är viktiga. Ryttaren ska inte hålla fast hästen med handen och nagga med benen. En väl tränad häst utför uppgiften på ett bra sätt.

Vad är din dröm för dressyren?
– Att vi använder oss av inlärningsteorin och får hästar som ger snabba svar från lätta hjälper. Och att skalan för bedömning tittar just på hur väl hästen lärt sig.

Fakta

Andrew McLeans förslag
till ny bedömningsskala

Skulle dressyrdomarna kunna använda en skala som är bättre anpassad till det som forskningen nu lärt oss om hästens inlärning? Här är Andrew McLeans förslag.

Den tyska utbildningsskalan börjar med takt och slutar med samling. Andrew McLeans skala börjar med att hästen försöker ge ryttaren rätt svar på hjälpen och slutar med att hästen har total tillit till sin ryttare och kan utföra det ryttaren ber om var som helst, när som helst. Han vill att hans skala ska ligga till grund för den nya bedömningsskala han föreslår.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 3/2023.