Forskaren: ”Hinderfel uppstår inte slumpmässigt”

Marginalerna är små inom internationell banhoppning: ett galoppsprång kortare anridning eller aningen för högt tempo kan ge ett nedslag och kosta många placeringar eller segern. Det kan tyckas självklart att både tränare och ryttare går igenom ritterna efteråt och gör en analys av vilka hinder som revs och varför. Men kanske drar man inte rätt slutsatser, menar doktor David Marlin, veterinär och forskare vid Hartpury-universitetet i England, som tillsammans med doktor Jane Williams skärskådat 250 ritter i nationshoppningar.

Vad är det ryttaren kan missa vid en tillbakablick på sin hopprunda?
– Det finns väldigt många parametrar att väga in och det är svårt att isolera de exakta omständigheterna kring ett nedslag, säger David Marlin.
– Ytligt sett kan det till exempel verka som om en viss häst har problem med plankhinder. Men tack vare att vi har analyserat en mängd ritter, kan vi vara mycket mer specifika: att den bara river om planket står i andra hälften av banan, i höger varv och när hindret hoppas mot utgången, till exempel. Vi får fram många fler detaljer. Vi upptäckte snart ett mönster – att hinderfel inte uppstår slumpmässigt.

Vilka statistiska samband fanns det i er undersökning?
– Vi analyserade 3 052 språng över hinder i andra omgången vid 2017 års nationshoppningar och använde samma system som är vanligt inom humanidrotten, kallat prestationsanalys, PA.
– Vi fann att det var nio gånger vanligare att nedslagen hamnade i slutet av banan, att 49 procent skedde på rättuppstående hinder och att rak anridning minskade risken för nedslag med 48 procent.
– Allt detta kan låta som självklarheter, men då skillnaden mellan seger och en tiondeplats ofta bara är ett nedslag, kan en objektiv analys göra stor skillnad.

Har du några råd till ryttarna?
– Ja, oavsett vilken nivå de hoppar på bör prestationen granskas objektivt. Försök att spela in så många rundor som möjligt på film och titta på dem efteråt.
– Använd en omfattande checklista kring vad som hände på banan. Utefter vilka brister som analysen visar kan ryttaren fokusera på rätt saker på träning med hjälp av tränaren, veterinären eller fysioterapeuten. Ibland blir det uppenbart att det handlar om ryttarfel och då kan det vara värt att arbeta avsuttet med en sportfysioterapeut för att komma tillrätta med det.
– Om analysen följer ett ekipage över en tävlingssäsong, kommer mönstret för just det ekipaget att visa sig. Det kan ryttaren ha stor nytta av i en sport med så små marginaler.

Är hästsportens utövare generellt dåliga på analyser?
– Både ja och nej. Inom kapplöpningssporterna är det ofta spelarna som för statistik. För tio år sedan gick doktor Williams och jag igenom vad som kännetecknar en vinnare av det engelska derbyt. Svaret blev kontroversiellt nog att härstamningen var utan betydelse. I stället skulle hästen vara favorit, uppfödd i Irland, bara ridits av en jockey och ha vunnit minst två gånger som 2-åring.
– Därefter har vi tittat på fälttävlan och distansritt på samma sätt, innan vi grep oss an hoppningen. Eftersom hoppbanorna har blivit mer tekniska, kommer noggrann analys att bli en nyckelfaktor framöver.

Kommer denna studie att följas upp av fler studier?
– Ja, vi är redan i färd med att analysera andra aspekter av dessa hopprundor. Bland annat inkluderas beteendet hos häst och ryttare och detaljer kring hindrens utseende. Det kan handla om vilken bomtyp som används, färgen på bommarna och infångarnas placering.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2020.