Forskaren: ”Många rider med alltför hög tygelspänning”

Hur vet du att det går att minska tygelspänningen?

– I vårt forskningsprojekt tränade vi hästarna att rygga med tränaren stående bredvid hästen. Vi gjorde det på ett sätt som var lite nytt för hästen, så i början förstod inte hästarna vad de skulle göra. I stället för att rygga gjorde de en del andra beteenden, samtidigt som tygelsignalen ökades för att motivera hästarna att kliva bakåt. Eftersom tygelspänningen lättade direkt, och enbart då hästen ryggade, förstod hästarna efter hand uppgiften och ryggade så snart tränaren gav signal. Detta är i enlighet med inlärningsprinciperna för negativ förstärkning. Efter enbart åtta repetitioner hade tygelspänningen minskat till hälften, berättar Marie Eisersiö.

Men är detta något nytt?

– Egentligen inte. Jag jobbar även som ridlärare och tycker det är för låg kunskap om inlärningsprocesser och hur man ska kommunicera med hästen. 

Vad är det vi gör fel?

– Generellt fokuserar vi mycket på signaler vi ger hästen. Vi använder sitsen och handen och skänkeln, men ur hästens synvinkel är det viktigaste i signalgivningen tajmingen för eftergiften. Det är det som hästen märker av och kommer ihåg. Eftergift är att vi lättar eller mjuknar. När vi är tydliga och konsekventa med eftergiften leder det till att hästen snabbt lär sig vad vi är ute efter.  

Varför är det viktigt att minska tygelspänningen?

– Hästar har väldigt känsliga strukturer i munnen och skador i munnen från bettet är väldigt vanligt förekommande hos ridhästar. Speciellt hos tävlingshästar på högre nivå. Det är givetvis också smärtsamt för hästen när högt tryck från bettet placeras på dessa känsliga strukturer i hästens mun. Väldigt många ryttare rider med alltför hög tygelspänning i dag. Spänningen är också större ju högre tävlingsnivån är. 

Det blir värre med en erfaren ryttare?

– Det verkar som att mindre erfarna håller ganska löst i tyglarna. På högre nivå är det mer tygelspänning. Kanske för att man sätter mer aktion i hästen och det händer mera. Kanske vill man hålla ihop hästen, men det är inte ryttaren som ska göra det, hästen ska själv ha sin balans och hitta sin bärighet.

Hur ska en vanlig ryttare tänka?

– Man måste börja med sitsen. Det är grunden för en stilla och följsam hand. Träna på att rida med balans och en väldigt lätt spänning i tyglarna för att se till att du inte håller balansen i tyglarna.

Ja, det är ju en evig fråga – hur ska vi tänka kring stöd?

– Studier har visat att hästar inte själva söker stöd på tyglarna. Snarare föredrar de inget stöd alls eller möjligen en väldigt lätt kontakt. Om du som ryttare har mycket kontakt eller stöd i handen måste dina tygelsignaler vara ännu kraftigare,  skillnaden mellan tygelsignal och icke-signal blir mindre för hästen. Sträva efter en lätt kontakt med hästens mun, med en hand som är stilla i relation till hästens mun. Det gäller att hitta följsamheten. 

När ger spänningen obehag?

– Utifrån de studier vi gjort är det vid ungefär ett kilo i varje tygel som hästen börjar ändra sitt beteende för att ändra trycket från bettet. Vid tygelspänning över ett kilo kan hästen gapa, men även börja bita i bettet, dra upp huvudet eller dra in nosen nära bringan.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 1/2024.