”Frågan vi måste ställa oss är om hästen verkligen alltid kommer i första hand”

Social acceptans för hästsporten är nödvändigt för dess framtida överlevnad. Vi hästfolk vill nog gärna intala oss att det är vi som vet vad som är rätt och fel när det gäller hästars välfärd – och många gånger har vi nog rätt. Men hur ser omvärlden på oss och vilka har rätt att bestämma vad som är fel och vad som är rätt?

Som utövare av hästsport, hästvård och som hästhållare är vi skyldiga att följa gällande djurskyddslag. Det gör vi i de allra flesta fall alldeles utmärkt. Jag skulle säga att djurskyddet i Sverige fungerar bra och vi har ett av de bästa i världen.

Svenska Ridsportförbundet har satt upp en ”Code of Conduct” som alla verksamma inom sporten ska känna till. Den förtydligar vad som gäller inom hästhållning, träning och tävling med hästar. Till exempel hur hästens välbefinnande alltid ska komma i första hand före krav från uppfödare, tränare, ryttare, ägare, hästhandlare, organisatörer, sponsorer, media och funktionärer.

Frågan vi måste ställa oss är om hästen verkligen alltid kommer i första hand.

Som veterinär får jag ofta frågan om vilken behandling som är bäst för hästen. De flesta djurägare ställer hästens välbefinnande över långa karenstider och inställda tävlingar. Men inte så sällan kan man som veterinär även ställas inför frågeställningen om vad vi kan göra för att hålla nere på karenstiden och i stället komma i gång och tävla hästen så fort som möjligt. Det här gäller inte bara tävlingshästar på hög nivå utan ofta sker det även bland hästar som går lägre klasser.

Om jag som veterinär motiverar varför jag tycker att en viss behandling och rehabilitering är bättre för hästen än att den ska kunna starta inom en viss tid, så köper de flesta det och det är bra. Men visst förekommer det att hästar ibland pressas för att kraven från omgivningen är stora. Att inbilla sig att detta inte förekommer blir hyckleri.

Inom FEI pratar man om att vi behöver en ”social license to operate”, vilket innebär att resten av samhället accepterar vad vi gör med våra hästar och hur sporten bedrivs. För att få den acceptansen från omvärlden behöver vi hästfolk visa att vi verkligen följer ”Code of Conduct” genom att ständigt jobba med och lyfta upp dess frågor.

Vi måste också visa upp hur fantastisk och engagerande hästsporten är och att den kan bedrivas med glada hästar som är motiverade till att utföra sin uppgift.

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nr 10/2019.