Framhoppningen en farlig plats – svårt att undvika olyckor

Det var Christoffer Andersson som blev sparkad på framhoppningen under Jönköping Horse Show.

− Det skedde i första kvalet för 6-åringarna och det var många hästar på liten yta. Det var framför allt en av hästarna som var lite vild, och jag skrittade på spåret när den kom framför mig och sparkade bakåt, berättar Christoffer Andersson som fick en öppen fraktur och nu går gipsad i åtta veckor.

Om skritt ska ske på spåret eller inte är ofta uppe till diskussion.
− Jag tycker att det brukar fungera bra med skritt på spåret. Det är också svårt att skydda sig mot olyckor, men jag tycker att överdomaren ska ha koll, och skicka ut de hästar som inte uppför sig.

− Just på Elmia skulle det också behövas en bana till för att rida fram, säger Christoffer Andersson.

Händer på ett ögonblick

Niclas Swerre var en av överdomarna under Jönköping Horse Show. Han såg inte olyckan men hade före olyckan haft ögonen på den häst som sparkade Christoffer.

− Som överdomare har jag rätt att be ekipage lämna framhoppningen om de är för stökiga, men jag tyckte att den hade lugnat ner sig när den sedan sparkade. Och när det väl händer så går det snabbt.

Antalet hästar på framhoppningen var begränsat till tio när olyckan hände, och Niclas Swerre håller med Christoffer Andersson om att det hade varit önskvärt med mer plats för framridning och framhoppning.
− De kan rida fram utomhus på gräset men om man fick önska skulle det finnas en grusbana ute, och att framhoppningen i B-hallen, där olyckan skedde, var lika stor som i A-hallen.

− Vi hade ändå framhoppningen i ett varv, eftersom olycksrisken är mindre då än när hästarna möts.

De flesta vill ha ett varv

Till helgen stundar inomhus-SM i hästhoppning hos Södertälje Ridklubb, och Unni Gustafsson är överdomare där. Hon är ute mycket som överdomare på svenska hopptävlingar, och är dessutom steward på internationella tävlingar.

− Vi kommer att ha en begränsning av antalet hästar på framhoppningen i helgen, men jag tänker att jag tillåter ungefär 17 ekipage. Då har alla 30–35 minuter på sig för framridning och framhoppning, och då ska det inte bli stressigt på framhoppningen, säger Unni Gustafsson.

Är det lokal tävling med 80- och 90-klasser får det vara färre ekipage, för då är det en annan nivå på ridkunnighet och kontroll.

Hur en framhoppning ska vara utformad finns det ungefär lika många synpunkter på som det finns ryttare, konstaterar hon, och därför gjorde hon en enkät till ett antal ryttare på en tävling i Södertälje för ett par år sedan.
− Där visade det sig att en klar majoritet ville ha framhoppning i ett varv, och det är också bra för mötesskygga hästar.

Det är överdomarens sak att övervaka att framhoppningen blir så bra och säker som möjligt, och inför SM-helgen är det angivet i ryttarmeddelandet hur framhoppningen ska gå till. Den ska ske i ett varv, med skritt på spåret, trav och galopp innanför.

Färre ekipage på lokal tävling

Unni Gustafsson tror inte att olycksrisken påverkas av om hästarna skrittar på eller innanför spåret.
− Det finns alltid ryttare som rider både på och innanför spåret. Jag tror inte du tar bort problemen om skritten sker innanför spåret.

− Om du har en framhoppning i båda varven ska skritt ske innanför spåret, och om det bara finns tillräckligt med plats skulle jag inte begränsa till ett varv.

Hur framhoppningen ska organiseras och hur många som kan vara inne samtidigt beror på nivån på tävlingen.
− Är det lokal tävling med 80- och 90-klasser får det vara färre ekipage, för då är det en annan nivå på ridkunnighet och kontroll.

− Ett annat sätt att öka säkerheten vore att ha rena unghästklasser som man har i andra länder. Då blir det inte en blandning av unga hästar och orutinerade ryttare, och dessutom kan banbyggaren göra banor som tar hänsyn till unghästarna.

Ett måste med rutinerade funktionärer

Viktigt är också att ha rutinerade funktionärer på framhoppningen, säger Unni Gustafsson.
− Det ska vara kunniga vuxna som har en social förmåga och kan svara på alla frågor som ryttarna ställer om när det är deras tur. Jag har alltid en genomgång före tävling med funktionärerna på framhoppningen om vad de ska göra.

Unni Gustafsson kommer också att tillbringa så mycket tid som möjligt på framhoppningen.

− Jag vet redan nu vad ryttarna kommer att säga. Några kommer att tycka att det är rörigt och vill minska antalet ekipage, medan andra vill att man ska få rida i båda varven. Det går inte att följa allas önskemål.