Från föl till Grand Prix

Wim Ernes hade samlat tre holländska uppfödare/hästhandlare/hingsthållare som hjälp med att visa framtidens Grand Prix-hästar och Richard Davison refererade till trojkan som ”holländska kungligheter ” inom avel. Det var Nico Witte, Joop van Uytert och Tim Coomans som alla tre har gedigna meritlistor när det gäller talangspottning. För att utmana det hela lite plockade moderatorn Richard Davison upp en dansk kunglighet inom aveln som sparringpartner till de tre nämligen Esben Møller.

Det blev en intressant visning av hästar med olika typ och företräden men det enkla receptet på hur du får fram en Grand Prix-häst inom dressyren uteblev. Det krävs fortfarande en lämplig härstamning, god exteriör, tre utvecklingsbara gångarter, bra uppfödning, väl avvägd träning, bra matchning på tävlingsbanan och ett arbetsamt och samarbetsvilligt sinnelag.

De två fölen visade prov på nyfikenhet och samarbetsvilja, till vänster en Charmeur-avkomma och till höger en Wynton-son.

Två mycket olika 2-åriga hingstar visades upp. Först ut var Jeroen Witte med en svart ädling efter Apache med Jazz som morfar, en unghingst som ska visas på KWPNs selektering om  några veckor. Han föll de flesta i panelen i smaken, ädel och hyperelegant med god balans och mycket rörlig.

Den andra unghingsten var efter Zhivago-Ferro och visades av Joop van Uytert som menade att den kraftfulle hingsten inte skulle vara till sin fördel utseendemässigt förrän han var 8-9 år och klar för Grand Prix. Och hingsten var av en helt annan modell, spände upp sig med mycket underhals och gav visserligen ett kraftfullt intryck men Imke Schellekens-Bartels satte ord på hela auditoriets tanke:

-Jag har svårt att som ryttare föreställa mig hur den hästen är att rida när jag ser honom.
 

De två 3-åringarna som visades var det nog många i publiken som dräglade lite över, rörliga, mjuka, fint temperament och avslappnade trots en ganska svår miljö med ett mörkt podium fyllt av publik i en ände av ridhuset. Först ut var godkände hingsten Ferdeau efter Bordeaux-Ferro som var makalöst rörlig och balanserad, mjukt riden av van Uyterts beridare.

Men trots allt så vann fuxstoet Filegra allas hjärta, redan ster och IBOP på 85 procent med härstamningen Zhivago-Tango, Jessica Buying red och hon arbetar för Tim Coomans.

En fantastiskt balanserad galopp och vad som verkade vara ett riktigt gott temperament.

Bland 4-åringarna kom en bekant godkänd hingst in, den vackre Eye Catcher (e Vivaldi-Partout), godkänd och ägd av Joop van Uytert. Kirsten Brouwers rider hingsten som är av mindre modell, mycket rörlig, samarbetvillig och med fin bakbensaktivitet.
 

In nästa grupp fanns 5-årige Dream Boy (e Vivaldi-Ferro, uppfödare/delägare Tim Koormans, ryttare Gerdiné Marée) som varit en enorm snackis-hingst. Han har varit mycket populär i aveln, gått både unghäst-VM och PAVO-cup och såg faktiskt lite sliten ut. I februari på KWPNs hingstvisning var den svarta skönheten bländande men nu var han en blekare kopia av sig själv.
– Hästar som Dream Boy med så mycket talang ska nu över vintern gå igenom  processen att lära sig byten samt bli starkare för att klara 6-års kraven. Jag är väldigt osäker på om vi med dagens system bygger bästa grunden för att få fram morgondagens Grand Prix-hästar. Det går för fort, menade Tineke Bartels.

Sist ut var Joop van Uyterts trakehnerhingst Easy Game (f-04 e Gribaldi-Schwadroneur) som enligt Uytert mest betäckt i Tyskland och var efter med sin utbildning. Nu skulle det bli träning och tävling för hingsten. Och både piruetter och piaff sitter bra, dock visades inte så några seriebyten, en rörelse som inte alltid är helt lätt att på kort tid få till. Uytert menade att Gribaldi-blodet blivit allt mer eftertraktansvärt när man värderar hur många hästar den bortgånge hingsten har i svår klasss.