Fredrik Jönsson: ”Måste vara beredda att ändra på oss”

VM-silvermedaljören Fredrik Jönsson är beredd att ta debatten om ridsportens acceptans i samhället, även om den kan vara svår att ta.
– Det är inte alltid svart eller vitt, det finns ett spektrum och det är lätt att hamna fel i diskussionen. Men vi inom vårt sport måste kunna prata om både bra och dåliga grejer, säger han. 

Vi måste fundera över hur det vi gör ser ut, och förklara varför vi gör som vi gör.

Fredrik Jönsson.

– Sporten har ändrat sig enormt sedan jag började rida, då var det helt andra takter och toner. Mycket av det har försvunnit, tack vare regeländringar och för att det inte är korrekt. Det visar att vi gör framsteg.

– Om vi ska hålla på med hästar behöver vi diskutera det vi gör, både inom sporten och med dem som tycker olika. Vi måste fundera över hur det vi gör ser ut, och förklara varför vi gör som vi gör. Vi måste också vara beredda att ändra på oss om det exempelvis kommer nya forskningsrön som säger att vi ska göra något annorlunda. Det betyder inte att vi får bli fega, annars kan det sluta med att vi använder sådant som ser bra ut men inte är det. 

Spö på banan

Fredrik Jönsson välkomnar den nya regeln som gör det möjligt att avbryta en ritt som ser ut att stå i strid med god hästvälfärd. Han såg också den omtalade rundan där Shane Sweetnam och hästen Alejandro till slut kraschade vid OS i Tokyo.
– Det är en bra regel, det är konstigt att den inte har funnits innan. Om det ser illa ut, om du har tappat omdömet eller är så uppe i det, då är det bra om ritten kan avbrytas. Hade regeln funnits då, hade han säkert avbrutit själv. Ingen vill bli utblåst på det viset. 

Spöet skulle i princip kunna tas bort, menar Fredrik Jönsson, med reservation för att det i vissa situationer kan vara till stöd för att undvika olyckor. Exempelvis om hästen tar av fel på ett hinder och ryttaren behöver förstärka hjälperna för att komma över hindret.
– Man skulle kunna tänka sig att du får ha med spöet inne på banan, men att du bara får använda det i nödfall.

Fredrik Jönsson lyfter också en annan utmaning som hänger ihop med frågorna om hästvälfärd och ridsportens social license to operate.
– Sporten ska ju även vara intressant att titta på utan att det sker på hästarnas bekostnad.

”Hästar är individer”

Själv är han tveksam till begreppet ”happy athlete”.
– Jag tänker inte att hästar ska vara happy utan nöjda med sitt sammanhang. Det betyder att vi tillgodoser deras grundläggande behov och att de får göra saker som de klarar av. Det är nog mer vi ryttare som är happy medan hästarna förhoppningsvis är nöjda och tillfreds.

Det är nog mer vi ryttare som är happy medan hästarna förhoppningsvis är nöjda och tillfreds.

Kan hästar gilla att tävla?
– Det tror jag. Jag har ändå hållit på länge och tävlat många hästar, och jag kan se att en del är väldigt nöjda med att åka på tävling. De tar det bra och gillar att springa fort på banan, men för en del hästar skapar det i stället stress. Vissa hästar stressar lättare upp sig, men det kan också handla om hur vi har presenterat tävlandet för dem från början. Om vi har gjort det till en positiv upplevelse och inte tävlat för svåra klasser, och pressat dem för hårt. 
– Vi som ryttare kan inte per automatik anta att hästen tycker det är kul att tävla bara för att vi tycker det är kul. Det ska vi inte förledas att tro. Hästar är individer, vissa trivs med att tävla, andra gör det inte.

I morgon: Intervju med fälttävlansryttaren Malin Josefsson om hur hon ser på hästen som happy athlete och ridsportens acceptans i samhället.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2023. Detta är en förlängd version.