Fredrik Jönsson: ”Plötsligt händer det”

Banbyggaren Peter Lundström hade tänkt till lite extra med både tekniska och optiska svårigheter i söndagens sista hoppklass på Elmia, men svårast av allt visade sig vara tiden.

Jönköping Grand Prix var nämligen en rejäl tidsutmaning i grunden. Ryttare efter ryttare red i mål med tidsfel och det dröjde ända till mitten av startfältet innan första nollan kom.

Då var det till slut Filip Ågren och Cardina som visade var skåpet skulle stå när tiden stannade på 75,13, väl inom maxtiden som låg på 79 sekunder blankt. Dessförinnan var det bara snabbridande Emma Emanuelsson och Chaploon som hade lyckats pricka tiden, dessvärre med en bom ner.

Michael Whitaker, som vanligtvis är supersnabb, lyckades inte heller rida i mål under 79 sekunder. Jens Fredricson gjorde en klassrunda på sin svarta kanonkula, Karmel van de Watering, men fick också ett tidsfel och skakade uppgivet på huvudet på vägen ut från banan.

Men så plötsligt, med bara sex stycken kvar i det från början 27 ryttare starka startfältet och Filip Ågren som ensam felfri – dundrar VM-ekipaget Fredrik Jönsson och Cold Play in över mållinjen med 1,5 sekund till godo på maxtiden.

Först ser det ut som att det bara ska bli Filip Ågren och Fredrik Jönsson till omhoppning, men sista ryttaren Erica Swartz ser slutligen till att det blir tre till omhoppning efter en superrunda med stoet Jovita.

Omhoppningen blev en kort men intensiv rysare.

Filip Ågren går ut först och står på och rider i mål på 41,96, men får dessvärre en retlig bom ner. Cold Play steppar in på arenan till publikens jubel och sedan bär det av. Ekipaget visar storform och klockan stannar på 40,01.

Sist ut satsar Erica Swartz slutligen främst på felfritt och rider i mål på 47,02, vilket placerar henne som tvåa mellan Filip Ågren och Fredrik Jönsson.

Hade du räknat med det här?
– Nej, det hade jag faktiskt inte. Inte alls.
– Jag hade, som jag trodde, en bra plan och försökte hålla den så gott det gick och det ville sig idag, säger Filip Ågren, som ser tredjeplatsen som en av de större prestationerna hittills i karriären.

Vad var planen?
– Det var en ganska så teknisk bana och det var ju tufft därinne, men jag ska faktiskt erkänna att jag inte hade så mycket tanke på maxtiden.
– Min häst är väldigt snabb i sig själv, jag behöver nästan aldrig tänka på maxtiden utan kan fokusera på att rida på hindren, avslutar Filip Ågren som har gjort hela resan från ponnytiden ihop med sin Cardina, som var hans allra första stora häst.

Och Fredrik Jönsson, han var ett enda stort leende från öra till öra efter segern.

– Jag har kommit till många tävlingar för att vinna Grand Prixen och plötsligt händer det, sa en överlycklig och svettig Fredrik Jönsson efter prisutdelningen där han pekade på sin häst Cold Play, om och och igen.

– Jag vill tacka den fantastiska publiken, men främst av allt vill jag tacka den fina hästen jag sitter på – som gjorde ett fantastiskt jobb för mig idag, avslutar Fredrik Jönsson.

Fyra och femma i klassen blev slutligen Michael Whitaker med hästen Flinstering och Jens Fredricson med Karmel van de Watering med ett tidsfel var, tätt följda av Jens Wickström på Enzo och James Davenport med Crush som red in på två tidsfel vardera.