”Genom att rida mer framåt så löser vi många problem”

Höstinspiration – det var temat på clinicen som arrangerades på Stormbacken Stable i Ösmo under helgen. Clinicen var uppdelad i två sektioner, den första med fokus på islandshästen och den andra med fokus på dressyrhästen.

Som öppningsnummer hade dressyrryttaren Jennie Larsson och islandshästryttaren Matilda Rolf bytt häst. Jennie Larsson töltade runt med ett leende på den godkända islandshingsten Tígur frá Ketilsstöðum (f-10 e Álffinnur frá Sydri-gegnishólum, u Ljónslöpp frá Ketilsstödum) medan Matilda Rolf såg hiskeligt nöjd ut på Bonafide (KWPN val f-06, e Universeel-Kennedy.

Agneta Rolf välkomnade publiken till clinicen och med orden att ”en häst är en häst” startade dagen. Som ciceron i första delen sågs islandshästprofilen Johanna Elgholm. Johanna Elgholm har ridit i svenska landslaget, visat hästar, varit tränare och coach för svenska landslaget. Hon driver verksamhet på Edeby gård i Mariefred och numera tävlar hon även dressyr på sin lusitano.

Passhäst först in

Första islandshästekipage in i clinicen var Elise Harryson med Lilja från Horshaga (f-09, e Thorvar frá Hólum, u Lóa frá Vatnseleysu). Ekipaget har tävlat framgångsrikt, främst i passgrenar.

– Lilja är en explosiv häst med mycket egen vilja. För att kunna få bra poäng i stilpass där övergångarna bedöms och ska ske på specifika punkter krävs god ridbarhet, förklarar Johanna Elgholm som också poängterar utmaningen att gå från full fart framåt till att på kort tid sakta av till skritt och länga tygeln.
– En passhäst måste vara lydig och rak. Den ska spåra och kunna sträcka ut sig ordentligt, utan att för den delen falla på framdelen. Det betyder att vi måste jobba på samma sätt som med vilken annan häst som helst. Vi måste tillbaka till grunderna med tempo, väg och därefter gångart. Man får börja att kolla att start och stopp – det som vi kallar övergångar.

Balans och inverkan

Johanna Elgholm poängterar också vikten av att som ryttare arbeta med sin sits och därmed förbättra sin inverkan.
– Många islandshästryttare har tendens till att knipa med knän eller lår eftersom vi inte kan sluta om hästen med vår underskänkel – det finns ju ingen häst där. Det är viktigt att slappna av i sitsen, utan att för den delen bli sladdrig.

Elise Harryson och Lilja får trava på volt. För en icke initierad ser traven inte vidare uttrycksfull ut, men ekipaget har gjort ett ordentligt arbete för att kunna trava bärigt på volt.
– Lilja har tidigare växlat mellan alla gångarter istället för att bara trava på. Vi har jobbat med hennes styrka och att få henne att aktivera sin bukmuskulatur, säger Johanna Elgholm som samtidigt instruerar Elise och Lilja. Efter varvbyte på volten höjer Lilja huvudet och hamnar i en högre mer öppen form än den arbetsform man eftersträvar för att få hästen att länga överlinjen.

– Hästens kropp måste balanseras. Det är ingen idé att tänka på form innan hästen kan bära sin kropp i balans, säger Johanna Elgholm och instruerar ekipaget att flytta sig ut från volten och också påminner om att ge hästen goda förutsättningar till arbete redan vid uppvärmningen.
– Värm upp hästen i den gångart där den har bäst balans, så hästen inte samlar på sig spänningar i början av ridpasset. Har hästen dålig balans i tölten är det lätt att den spänner sig i överlinjen och det är inte en bra start på ett ridpass.

Som avslutning är det dags för Elise Harryson och Liljas paradgren: pass. Ekipaget lägger pass på bägge långsidorna, vilket osökt leder tankarna in på framåtbjudning.
– Oavsett vad du gör måste du se till att hästen har en ärlig framåtbjudning, utan framåtbjudning kommer du aldrig komma till samling – du kan inte samla på luft, säger Johanna Elgholm och understryker vikten av att alltid rida fram i alla övergångar.

Matilda Rolf har fått låna Ödlingur från Prästgården (f-12, e Viktor fra Diisa, u Ör frá Prestsbakka) för dagen. Fuxen visar upp ett helt annat rörelsemönster än passkanonen Lilja.

– Med den här typen av häst har man andra typer av utmaningar. Ni ser att han böljar genom kroppen i skritten, samtidigt som om du tittar noga så ser du att han inte trampar under sig i skritten. Han vinglar dessutom hit och dit och har svårt att hålla ihop sin kropp, säger Johanna Elgholm.

– Många hästar tar fart för att hitta sin balans men hamnar då på framdelen. Det är ryttarens ansvar att hjälpa hästen att ta rätt på sina bakben.

Matilda Rolf får uppgiften att bromsa upp Ödlingur lite mer, så han får möjlighet att börja ta mer vikt på sina bakben och hitta sitt bukstöd.

– Var noga med att sitta på bägge sittbenen, säger Johanna Elgholm och förklarar:
– Hästar som börjar så mycket i sidorna kan lätt skyffla över ryttaren åt något håll, genom att sitta korrekt har du lättare att inverka på hästen.

Nu äntrar Rocky från Rån (f-10, e Ardur frá Lundum II, u Fjödur frá Enni) ridhuset och det är dags för Johanna Elgholm att själv sitta upp i sadeln. Rocky från Rån var i topp tio på SM i fyrgång, då med Malin Wikander i sadeln.

Efter en uppvärmning där Johanna Elgholm kontrollerar start, stopp och sväng är det dags för töltarbetet som fortsätter i samma anda.
– Du måste hitta rätt stämning i kroppen och hitta en bra känsla. Jag vill att hästen ska starta för sätet och likaså ta förhållningen för sätet, säger hon och beskriver Rocky som smidig, explosiv och ridbar.

Rocky visar tölt och ekipaget rider diagonaler i öppna och gör många övergångar.
– Rocky känns aningens spänd för dagen, jag arbetar med det jag har och idag får vi jobba med många övergångar mellan skritt och tölt för att få med bakbenen.

Nästa ekipage in är återigen Matilda Rolf, denna gång med skäckhingsten Tígur frá Ketilsstöðum. Ekipaget ska under den här clinicen få nosa på grenen T2 där ett moment är att hästen ska tölta på lösa tyglar.
– T2 kräver en modig häst som kan ta eget ansvar. Tígur är en sån häst, medan Ödlingur som vi såg tidigare kräver mer stöd från sin ryttare. Alla hästar har olika kvaliteter och det gäller att välja en gren som passar varje enskild häst, säger Johanna Elgholm,

Det viktiga med T2 är att hästen varken ska ändra form eller tempo när ryttaren släpper tygeln.
– Till en början handlar det bara om att arbeta med överstrykningar. Det vill säga att ryttaren ger hästen tygeln under några sekunder. För att kunna rida T2 och introducera grenen måste ryttaren våga lite på hästen och tro att det kommer att gå, säger Johanna Elgholm och lägger till:
– Jag brukar tänka att det här är en jättekonstig gren men det är riktigt roligt. För övrigt kom vi på typ igår att vi skulle låta Matilda och Tigur få testa det här.

Matilda Rolf och Tigur får börja med överstrykningar när hingsten töltar längs spåret i ridhuset. Så småningom är det dags att låta hingsten få gå på lös tygel.

– Det är lätt att ryttaren sitter och tjuvhåller på tygeln men du måste lita på din häst. Släpp tygeln nu och fram med händerna, ropar Johanna Elgholm till Matilda Rolf.

Johanna Elgholm summerar förmiddagens del i clinicen:
– Passhäst, T1-häst, T2-häst, fyrgångare eller femgångare. Det är olika förutsättningar för alla individer med bra grundridning och en bra sits är nyckeln oavsett gren.

Nu kliver dressyrryttaren Jennie Larsson in. Hon är Grand Prix-ryttare, beridare och har tidigare varit en del av dressyrlandslaget. Först in är återigen Matilda Rolf, denna gång på stoet Eldrún frá Haholti (f-16, e Konsert frá Hofi, u Glöd frá Haholti) och Kristina Swärd på connemaravalacken Toorboy Dandy (f-12, e Derrada Owen – Carrantubber Lad). Kristina Swärd och Toorboy Dandy tävlar dressyr bland ridhästar och har nyligen startat Msv B:1.

Bägge ekipagen får börja med uppvärmning, där Kristina Swärd och Toorboy Dandy får tänka fram för skänkeln medan Matilda Rolf och Eldrún snarare får jobba för att sänka tempot.
– Man måste alltid se till att anpassa tempo och form efter varje enskild häst. säger Jennie Larsson och uppmanar ryttarna till att vara noga i uppvärmningen.
– Ha inte för bråttom i ditt ridpass. Under ridpasset skapar du förutsättningarna för morgondagens pass. Tar inte hästen högerskänkeln under uppvärmningen på dagens pass, kommer det heller inte att fungera i morgon. Du måste också se till att inte bli för långrandig, låt hästen ha roligt under passet. De minutrarna hästen har med dig ska vara de roligaste under hästens dag, säger Jennie Larsson.

Ekipagen får arbeta med rakriktning och får bland annat jobba med förvänd sluta på hörnlinjerna.
– Fundera på vad har du under sadeln – hur känns hästen? Rid på den känslan och variera träningen så du inte sliter på hästen. Börjar hästen bromsa in i en övning så kanske du behöver göra övningen lättare eller hitta en annan övning. Du måste hålla din häst taggad på arbete.

Nästa ekipage in är Johanna Elgholm. Denna gång på lusitanovalacken Esperanto (f-09, e Odalisco 538/95 – Piafe 3092). Ekipaget har tävlat Msv B och har sikte mot Msv A4. Esperanto beskrivs som en nervig individ och även denna dag visar han upp en hel del nerv.
– Han blir lite kort i halsen för tillfället när han spänner sig, men vi måste jobba med det vi har, konstaterar Jennie Larsson som instruerar Johanna Elgholm att rida på och ge hästen utrymme.

På ena diagonalen får hon trava på och då kommer valacken fram och upp i en bättre form.
– Ju mer driv han får, desto bättre blir han i formen. Ju mer han aktiverar sina bakben desto bättre blir överlinjen, säger Jennie Larsson och poängterar vikten av att ryttaren låter hästen få utrymme.
– Jag brukar säga att handen ska ligga i ett ”varsågod-läge”och hela tiden erbjuda en bra och korrekt kontakt.

Precis som tidigare ekipage får Johanna Elgholm och Esperanto jobbar med övergångar och nöta grundridning, vilket är genomgående för hela clinicen.
– Islandshästryttare är bra elever, de rider ofta på framåt. Genom att rida mer framåt så löser vi många problem på vägen. Så mitt råd är; mecka mindre och rid mer fram, säger Jennie Larsson som ändå får påminna Johanna Elgholm om att rida fram då och då under passet.
– Mer galopp, galoppera på och ge honom lite utrymme, säger hon och när det är dags att avrunda för Johanna Elgholm och Esperanto ger hon ett bra tips hur du ska tänka när det är dags för skritt.
– Tänk att du ska starta skritten och inte att du ska avsluta traven.

Nästa två ekipage in på banan är Ellen Stymne på Certus NL (val f-10, e Zuidenwind – Figaro R) och Matilda Stymne på Faarbaekgaards Rising Star (DWB f-11, e Blue Hors Rush Hour – Don Schufro). Systrarna har meriter i bagaget och det långsiktiga målet för båda är att rida svår dressyr.

Framåtbjudningen är viktig

Jennie Larsson påminner återigen ryttarna om att rida fram men också att känna efter om de sitter korrekt. Hästarna får värmas några varv för att få kika lite på dagens publik. Återigen är det grundridningen som stäms av och att hästarna svarar för hjälperna.

– Med Ellens häst brukar vi se till att busa till det lite så han kommer fram. Han har gått många hingstshower och blivit lite ”hingstbromsig” och nästintill fått scenskräck. Jag tror inte alltid att dessa hingstshower gör gott för hästarna, säger Jennie Larsson som så småningom uppmanar ryttarna att börja arbeta lite med skolorna och att vara noga att variera övningarna för hästarna.

– Gör hästen intresserad av dig, ska du rida en övning längs diagonalen så rid inte övningen längs hela diagonalen, ta en liten paus i mitten och påbörja sen övningen igen. Behöver du stötta hästen med rösten så gör det, bygg självförtroende.

Matilda Stymne och Faarbaekgaards Rising Star får träna på sina galoppombyten.
– Likaså här, gör byte i vartannat, sen gör du en paus på diagonalen för att sen återuppta övningen och innan du avslutar, så gör du honom uppmärksam, säger Jennie Larsson som också påpekar vikten av att anpassa träningen efter varje enskild individ och tar upp hästarnas piaffarbete som exempel.
– Jag är ganska säker på att de här hästarna fått sån introduktion på helt olika sätt. Den ena har arbetats från marken medan den andra, vad jag tror, tagit det från passage. Det är olika sätt och det måste anpassas efter hästen.

Sista ekipage för dagen är Jennie Larsson själv, denna gång på Zircoon Spring Flower (KWPN, val, f -04 e Painted Black – Armstrong, uppf T Verhoeven äg Lövsta stuteri AB). Ekipaget var nära att bli uttagna till OS 2016, därefter var det sagt att Zircoon Spring Flower skulle säljas. Men i början av 2021 kom hästen tillbaka till Jennie Larsson och ekipaget blev nordisk-baltisk mästare 2021 och placerade sig i GP-küren på Strömsholm tidigare i somras.
– Jag brukar säga att han är född med halsen åt fel håll, skrattar Jennie Larsson och påpekar att med det menar hon att hon ofta inleder sina ridpass med stretcha ut Zircoon Spring Flower ordentligt så han kommer igång ordentligt.

Ekipaget visar galoppombyten på spåret och anledningen till det sitter på ridhusväggen: spegeln. Jennie Larsson uppmuntrar alla som att tillgång till en spegel att ta en extra titt, eftersom du inte alltid kan ha ett vakande öga över dig så är det bra att se hur det ser ut.
– Jag har förbättrat mycket genom att titta i spegeln.

Efter att ha visat några av Zircoon Spring Flowers favoritmoment som passage och piruetter är det dags att knyta ihop säcken för dagens clinic och Jennie Larsson poängterar något som flera gånger dykt upp under dagen:

– Släpp på handbromsen och våga rid fram!

Ett av målet för helgens clinic var också att skapa broar mellan dressyr- och islandshästryttare. Förutom framåtbjudningen får Jennie Larsson också frågan vad hon lärt sig av islandshästryttarna (förutom att rida framåt) och hon skrattar:

– Varför rider vi med så otroligt mycket skydd på våra dressyrhästar? Islandshästar sprätter ju minst lika mycket med benen och de behöver inga skydd. Vi kanske ska fundera en vända till på varför vi skyddar dem så mycket.