Grand Prix-debut!

Jag debuterade min arvtagare till Biggles i helgens GP kür på Strömsholm. Det blev en bra debut med en andra plats på nästan 70 procent.

Languedoc är 12 år och är efter Laomedon- Fransisco I. Han ägs av Anna Edling och Bo Eriksson. Jag har ridit honom i snart två år och det var en ren tillfällighet att jag hittade honom. En vän till mig i Tyskland kände till en fin häst som skulle byta ryttare, det var en svensk ägare men den stod i Tyskland. Nästan samtidigt så träffade jag en man (Bo Eriksson) vid tävlingarna i Neumünster som hade varit nere och hälsade på sin häst som stod där i närheten. Det visade sig lite senare att det var samma häst! Efter ett möte med Bo så kom Languedoc upp till mig och det har jag inte ångrat en sekund.
 
Dokki är en fantastisk häst, känslig med mycket power. Känsligheten har gjort att jag tagit det väldigt försiktigt och metodiskt med honom. Till exempel så var Dokki med under SM-helgen i Hammarö men då bara för att träna i tävlingsmiljö. Har jag chansen att ta med mig en extra häst som behöver miljöträning så tar jag den direkt.
För mig är det viktigt att känna hästen i många situationer och miljöer. Och inte minst att den känner mig. Jag är ingen ”quick fix”-ryttare. Hellre långsiktigt och stabilt än att stressa och chansa.
 
Om vi går tillbaka till ämnet att gå upp en klass, till nästa nivå! För mig finns det två sätt att se detta, och faktiskt ett tredje! Är det ryttaren eller hästen i fokus? Är det hästen eller ryttaren som är nybörjare på nästa nivå eller är det till och med bägge?

Är det ryttaren som är nybörjaren så tycker inte jag man ska ha för höga krav. Alla ryttare måste börja någonstans. Man måste skapa sig rutin och erfarenhet, det enda sättet är att utsätta sig för det, det vill säga tävla!

Andra alternativet är att hästen är nybörjare, då tycker jag att kraven skall vara högre. Ryttaren vet vad som krävs, man vet exakt på hemmaträningen vad som krävs för att lyckas på banan och kan preparera sig bra. Hur sedan hästen reagerar på banan kan vi aldrig förutspå helt, men desto bättre förberedd desto större är ju chansen att lyckas!

Det tredje alternativet är ju när både häst och ryttare är nybörjare. Ha inga krav alls! Det vill säga träna på att tävla!
 
Men oavsett vilket alternativ som passar in så handlar allt om bra träning. Är man tränad för uppgiften så blir allt lättare. Jag brukar skämtsamt säga att om man tittar på en dressyrframridning så kan man se vad ryttarna har svårt för, vilken rörelse, kanske inte just för att de får misstag utan för att det är den enda rörelse dom gör på framridningen… 🙂
 
Man måste räkna med att man troligen kommer göra allt lite sämre på tävling än på träning. Är det så då att man på träning knappt kan utföra vissa rörelser så kan man inte bli besviken om man missar dessa rörelser på tävling. Det är ju liksom logiskt!
 
För mig är det viktigt att vara realistisk. Vad tror jag att jag kan prestera? Man skulle kunna ha tre tänkbara scenarier. Ett ”paradis” där jag lyckas med allt, ett ”medel” där jag genomför allt men missar i kvalité på flera ställen och ett ”under medel” där jag får misstag.
 
När man sedan har gjort ett antal starter så kan man gå vidare med dessa tre varianter av tävlingsstarter och sätta tänkbara procent. På Biggles i GP just nu är det på toppnivå 72 procent och uppåt, för en medelritt 69 procent och för ett bottennapp 66 procent.
 
Vill man ytterligare fördjupa det hela för att se hur presterar jag faktiskt, så kan man dela in programmet i olika delar. Antingen gör man det enkelt, det vill säga traven, skritten, galoppen. Eller så gör man mer i detalj. Det kan vara bra att se hur ligger jag till i till exmpel min travdel.

Vilken del av programmet måste förbättras. Om jag slutar på 65 procent så kan det faktiskt vara så att efter traven så ligger jag på 68 procent och i skritten åker jag ner till 64 och efter galoppen så orkar jag bara höja mig till 65. Det ger en väldigt klar bild på hur och varför blir slutsumman 65 procent!! Och då är det ju solklart vad som måste tränas på!  
 
För mig med Languedoc så har jag höga krav på mig själv. Mycket högre än på honom. Jag vill inte sätta honom i ett läge han inte kommer kunna lösa. Jag vill inte chansa. Han ska vara klar för uppgiften trots att någon gång måste vara den första. Strömsholmstarten var inte perfekt utan den hade många svagheter, men inga saker som förvånade mig utan allt fanns med i beräkningen. Min tro var runt 70 om vi inte gjorde misstag och vi hamnade på 69,6 procent, så rätt nära!
 
Rid väl!
 
K.