HållbarhetFör tävlingsstallen i den internationella eliten får hopphästarna ofta liten eller ingen utevistelse. Och lika sällan går de tillsammans med andra hästar. På Grevlundagården har man dock valt en annan väg på senare år och Lisen Bratt Fredricson kan nu konstatera att sedan de började ha tävlingshästarna ute tillsammans har skadorna minskat.
Hallå där Lisen Bratt Fredricson: Har ni mindre skador när hästarna går tillsammans?
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Stämmer det att era hästar skadar sig mindre sedan de börjat gå tillsammans i hagarna?
– Med de här åren bakom oss kan vi klart se att det kommer mycket gott ur det, både träningsmässigt och hållbarhetsmässigt. Det handlar inte bara om att de skadar sig mindre utan också om att de bygger upp sig mycket bättre. Hästarna är sundare och gladare. De leker intensivt och rör på sig mycket.
Det viktigaste är att vi känner individerna och vet hur och tillsammans med vem de fungerar bäst.
Lisen Bratt Fredricson.
Var det ett svårt beslut?
– Det konstiga är att man har unghästarna ihop men, när de sedan blir tävlingshästar börjar man dela på dem för att de inte ska skada sig.
– Beslutet blev förstås också enklare när vi började ha hästar utan skor. Skaderisken när de leker är så klart större med hårdare smällar då de är skodda. Men nu har vi även många skodda hästar som går tillsammans. De som är polare och lugna och snälla kan gå ihop.
Hur har hästägarna reagerat?
– När vi började med det här sa vi först att, ska vi inte ringa hästägarna och fråga? Men alla har varit oerhört positiva. Vi har inte en enda hästägare som inte vill att deras hästar ska gå tillsammans med andra.
– Här har vi förstås förmånen att vi kan välja vilka vi samarbetar med och då har vi också hästägare som har samma syn på hästen som vi. Alla som väljer att ha sina hästar här vet hur Peders filosofi ser ut.
Har ni bättre förutsättningar än andra?
– Vi har elva stora gräshagar och fyra som är lite mer upptrampade. Eftersom vi nu bara har femton hästar här så är vi väldigt välförsedda.
Vad har ni för stängsel?
– Vi har trä där det går och nu håller vi också på att sätta in vattenkoppar. Det sparar otroligt mycket arbete att slippa köra runt med vatten.
Använder ni skydd till hästarna?
– De flesta går utan skydd, några som trampar sig har boots. Förr var det självklart, men sedan någon gång på 1990-talet började alla ha tusen olika skydd på hästarna i hagen. Det känns helt förlegat nu.
Gör ni några undantag?
– Undantaget är hingstarna, men de går bredvid varandra för att ändå ha kontakt med andra hästar.
Är det ingen annan häst som inte har kunnat gå med andra?
– Vi har haft något sto som verkade så elak från början, men även hon har coolat ner sig. När man hittar rätt kompis fungerar det. Det viktigaste är att vi känner individerna och vet hur och tillsammans med vem de fungerar bäst.
– I början när vi ska sätta ihop hästarna får de stå bredvid varandra och lära känna varandra. De yngre hästarna går i stora grupper, tävlingshästarna går två och två.
Hur länge går hästarna ute?
– Hästarna gör flera saker under dagen. Ofta går de ut några timmar, går sedan i skrittmaskin, går ute igen och rids sedan. Hur länge de är ute beror lite på vädret och det är också individuellt. Vi försöker ha dem ute tills de är nöjda. Vi har någon som vill vara ute jättemycket och någon som börjar springa och då vet vi att hon vill komma in. Många av hästarna står vid grinden och väntar när vi kommer och tar in dem, andra får vi gå längst bort i hagen och hämta. Det är viktigt att man tar in hästarna i rätt ordning för att undvika stress.
– Alla hästarna är individer och har olika behov. Det är viktigt att vara observant och lyssna in samt sedan dela med sig av det till alla, så att alla som jobbar med hästarna vet.
Har ni fört någon statistik över hästarnas skador?
– Det är svårt att säga exakt, vi har inte gjort någon mätning. Men det känns också självklart att när de rör sig mycket, leker och betar – man förstår att det är bra för både magen och benen. Inga människor mår bra av att bara sitta stilla, inga hästar heller. De blir mer tåliga av att vara ute. Vi rider också mycket i skogen och ibland i ganska svår terräng och med mycket backar. De måste se var de sätter fötterna. Vi ser att hästar som vuxit upp i en platt paddock är mycket snubbligare.
– Det är en liten spärr man ska över och de kändes lite nervöst i början, men nu är det det mest naturliga. Saker och ting utvecklas.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på