Hallå där Sandra Ruuda: Var har du tagit vägen?

Var har du tagit vägen, du syns inte särskilt mycket i media?

– Jag är här, jag jobbar hårt med de långsiktiga frågorna och har inte försvunnit. Vår duktiga generalsekreterare Johan Fyrberg har däremot synts mycket och det beror på att vi har olika roller. När jag valdes till ordförande stod det klart för mig att vi kommer behöva en stark ordförande och en stark generalsekreterare för att gå mot framtiden. 

Är det inte problematiskt att du som ordförande är osynlig i den skärseld som ridsporten just nu genomgår?

-Jag tycker Johan och våra andra duktiga medarbetare hanterar ärendena kring de senaste avslöjandena inom sporten väl. Att leda förbundet är ett lagarbete där jag absolut är involverad men i stället för att hantera det akuta driver på i det långsiktiga. Det är viktigare än någonsin när man går igenom en skärseld, att hjulen fortsätter snurra, trots den uppförsbacke vi många känner av just nu.

Hur ser du som ordförande på den senaste tidens mediala uppmärksamhet kring svenska landslagsryttare?

-Jag blir ledsen över de bilder som visats, men vill inte uttala mig i de enskilda fallen. Samtidigt som det är ledsamt måste vi gå framåt i det här. Dressyren behöver ett omtag och där försöker vi inte minst få till förändringar i FEIs regler om utrustning och bedömning. Det gäller att balansera det hela, det finns god ridning i dressyrsporten som vi inte ska glömma är grunden för de andra grenarna. Det finns absolut saker vi behöver ta tag i och jag ser nu verkligen en rörelse framåt i vilja att förändra. Man pratar om nya idéer och söker huret och i det engagemanget finns just nu en vilja som jag saknat i debatten tidigare.

-Jag är öppen för att testa nya innovativa idéer, som tex AI-bedömning i dressyren. Viljan och tekniken finns och för oss som förbund skulle ett testprojekt som faller väl ut mycket väl kunna leda till en framtida TR-ändring där vi ser AI som en självklar del i dömandet. 

Föreningarna har ju viljan och tekniken finns, men det är i slutändan en ekonomisk fråga. Är detta någonting som Svenska Ridsportförbundet rent av är villigt att bekosta?

-Vi har, som många andra, ett stålbad vad gäller ekonomi så det kan jag inte uttala mig om det är möjligt eller inte. Däremot välkomnar jag verkligen partners i den här frågan, jag sträcker nu verkligen ut en hand och vill vara tydlig med att vi är öppna för nya idéer, så som ett partnerskap för att se hur man skulle kunna utveckla exempelvis AI i dressyren. 

-Vi är många som vill och har nya lösningar, jag tycker att de diskussioner och debatter som förs i dag börjar bli bättre, de är, skandalerna till trots, mer nyanserade. Jag upplever att folk lyssnar och tar till sig i stället för det bara ska handla om vem som har rätt eller fel.

Måste landslagsryttare påvisa vilka träningsmetoder de använder idag? Är det någonting du vill se som krav framöver?

-Jag vill verka för öppna ridhus och transparens, jag tror det gynnar både den enskilda ryttaren och oss som förbund. Vi lobbar just nu väldigt intensivt för att få Riksidrottsförbundet att ändra i sina regelverk kring vad som gäller idrottsrelaterat sammanhang, något som indirekt verkligen påverkar ridsporten. I dag kan vi kravställa vad tävlingsryttare gör före, under och efter en tävling, alltså bara delar av tiden med hästen. Vi vill vidga detta till att även omfatta fler aktiviteter och tillfällen än idag. För att komma åt gårdarna måste vi också samverka med hästnäringen och tillsynsmyndigheter. Det skulle innebära att vi kan ställa krav och även ha förväntningar, någonting som går in både i hästvälfärdsfrågan och trygghetsfrågan. 

Hur går det arbetet? 

-Vi behöver ena hela idrottsrörelsen i frågan och jag och mina styrelsekollegor jobbar just nu hårt med att försöka påverka de andra förbunden i att släppa fram oss i ridsporten, eller att alla förbund får en bredare omfattning kring detta. Det är ett intensivt lobbyarbete som kommer upp på en mer offentlig agenda under hösten, i samband med Riksidrottsforum, 

Vilka åtgärder och regler skulle du vilja se införs på sikt för att förbättra hästvälfärden för tävlingshästar?

-Det nationella regelverket rörande tävling är TR som vi styr. Internationellt har Svenska Ridsportförbundet lyckas driva igenom att det nu är frivillighet när det gäller sporrar. Tyvärr inte när det gäller kandaret vilket jag hade önskat. Men, med tanke på rådande debatt kan det finnas andra förutsättningar nu för att vi ska kunna driva igenom frågan. Sverige har varit föregångare i hästvälfärdsfrågor i decennier, men det är viktigt att få med resten av världen för att förändringar verkligen ska bli verklighet. Nu väntar FEI Sports Forum i april, där vi kommer att ta upp flera förändringar vi vill se, bland annat kandarfrågan. 

Hur ska ni få alla i ridsporten att ägna sig åt en etisk och ansvarsfull hantering av hästar?

-Det finns inget annat alternativ som jag ser det. Avslöjandena och debatten som nu pågår bidrar till att påskynda arbetet. Varje enskild medlem i Svenska Ridsportförbundet är ansvarig för sitt agerande, den som bryter mot hästvälfärden måste få konsekvenser. Det handlar om regelefterlevnad och här finns de som behöver stöd och hjälp för de vill göra rätt. Det andra är kunskapshöjande insatser, att vi hjälper varandra med en större omtanke än i dag. När vi ser bilder med missförhållanden är det lätt att ta ställning, men HUR ska man göra rätt? Ridskolor och tränare är viktiga funktioner för att sprida kunskap om det som är korrekt ridning och hästhållning, men även media är oerhört viktiga.