Handlar det bara om svensk präktighet?

Ridsport är en internationell sport och det övergripande förbundet heter FEI.

FEI har ett mycket genomtänkt regelsystem avseende hästvälfärd på alla plan, inte minst när det kommer till otillåtna metoder och medicinering. Regelverket uppdateras ständigt och är anpassat efter vår sport, ridsporten, där målet är att hästvälfärden alltid ska komma i första hand.

Eftersom vi tillåter tävling med hästar har vi alla enats och valt att ta hästen från sitt naturliga habitat. Med vårt goda minne utsätter vi hästen för påfrestningar och stress den inte är ämnad för. Eftersom vi gjort det valet är jag av åsikten att vi då måste underlätta och hjälpa hästen att klara av den stressen på bästa sätt. Att FEI tillåter att hästar som reser och tävlar kan få exempelvis magsårsmedicin eller slemlösande medel är därför en självklarhet för mig.

Vi svenskar tycker ju att vi kan saker lite bättre än alla andra.

Om det verkligen är rätt eller fel att tävla med hästar över huvud taget är en annan fråga som kommer att bli mer och mer aktuell i framtiden, det är jag helt säker på.

Alla länder i Europa har valt att följa FEI:s regelsystem avseende medicinering av hästar även på tävling på nationell nivå – men inte Sverige.  Nej då, vi svenskar tycker ju att vi kan saker lite bättre än alla andra. Inget undantag när det gäller det internationella ridsportförbundets regler. I stället har vi valt att följa trav- och galoppsportens karens- och förbudslista. Ett regelverk anpassat för extrem påfrestning, spelindustri och hästar som presterar på nära max redan som 2-åringar och många gånger är förbrukade innan de fyllt sju år! Att Svenska Ridsportförbundet fortfarande hänger kvar vid detta föråldrade regelsystem är för mig en gåta.

Att ha regelverk som inte är anpassade efter vår sport är att bädda för missförstånd och misstag. Det blir också svårare att motivera ryttare att hålla sig till dem när man inte kan tävla och förbereda sig på samma villkor som sina konkurrenter. Olikheterna kan även upplevas som om de i praktiken inte bidrar till en bättre hästvälfärd utan ibland snarare tvärtom.

Jag köper inte argumentet att hästvälfärden skulle vara så mycket bättre hos tävlingshästar i Sverige än i övriga Europa.

Jag efterlyser en motivering och förklaring till varför vi i Sverige anser oss begripa bättre än resten av ridsportvärlden. Jag köper inte argumentet att hästvälfärden skulle vara så mycket bättre hos tävlingshästar i Sverige än i övriga Europa.

Eller handlar det åter bara om ren präktighet? Något som vi i Sverige sorgligt nog är så bra på i många frågor.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2023.