”Hästbranschen måste lämna 1800-talet”

Den manlige ryttaren kom från utlandet till Sverige med drömmar om att jobba med hästar. Efter en tid hos en stor hästkändis som han hävdar inte betalade enligt överenskommelse fick han jobb hos den nu utpekade stjärnan.

– Min uppgift var att rida in hästar och utbilda dem i det mest grundläggande skedet, säger han.

Hela tiden extraarbete

Ryttaren hade hand om en handfull tre- och fyraåringar som han red och jobbade med i ett separat stall på gården. Då han har lastbilskörkort ställde han också upp som chaufför, exempelvis körde han både dag och natt till och från Sunshine Tour. Elitryttaren själv flög ner men hjälpte oplanerat till att köra hem då det var bråttom att försöka komma iväg därifrån på grund av att virus brutit ut på tävlingsplatsen.

– Det var mycket extragrejer man förväntades ställa upp på. Mitt jobb var dock egentligen bara att jobba med unghästarna. Jag skulle rida i första hand men det var ständigt frågor om man kunde göra det och det också.

När ryttaren bad om anställningsavtal hänvisade de till att han hade F-skatt, det vill säga att han fakturerade dem och därför inte kunde få något sådant.

Unghästryttaren träffade stjärnan dagligen men såg inte så mycket av själva ridningen därför att han inte fick vara i ridhuset när han red.

– Om vår ridning krockade fick jag rida ut istället. Så jag såg inte så mycket av hans ridning men det kunde smälla inifrån ridhuset ibland. Speciellt en av hans hästar kom in i stallet med blodiga sår efter sporrarna efter att han ridit den.

Beordrades arbeta efter arbetstid

Droppen för unghästryttaren blev en kväll när stjärnans familjemedlem efter arbetstid sa åt honom att komma och  mocka boxar för att någon skulle komma och titta på gården dagen efter.

– Jag hade då jobbat från sju på morgonen till sex på kvällen. Det ingick inte i mina arbetsuppgifter att mocka de där boxarna och särskilt inte när jag redan hade jobbat en lång dag. 

Han sa upp sig den kvällen via sms. Som följd ombads han att dagen därpå städa ut sig ur lägenheten han bodde i.

– Jag hade ingen annanstans att bo men jag hyrde en skåpbil, ringde en kompis och flyttade. När jag lämnade över nyckeln sa de att jag aldrig skulle sätta min fot där igen.

Det kostar att säga ifrån, konstaterar unghästryttaren. 

– Först blir man höjd till skyarna, men säger man ifrån till att jobba mer än överenskommet eller mot dåliga villkor är man sämst. 

Unga människor utnyttjas

Unghästryttaren har haft fler hästjobb sedan dess och är djupt besviken på den svenska hästbranschen.

– Stjärnorna spenderar miljoner på tävlandet men behandlar inte sin personal bra och inte alltid hästarna heller. 

Man utnyttjar unga människors drömmar för att man vet att man kan, menar han, och har ett system där verksamheter drivs runt med elever och praktikanter och uselt betald arbetskraft.

– Man tror inte det kan vara så här 2024. Att inte ens ryttare på landslagsnivå har goda anställningsvillkor för sin personal. Sådant borde väl Svenska Ridsportförbundet kunna ställa krav på och kontrollera? Hästbranschen måste lämna 1800-talet.

Unghästryttaren hävdar att han inte fick betalt för sin sista tid på gården. Att tävlingsryttare på hög nivå visat sig vara extremt hårda mot hästar är kanske inte så förvånande ändå, menar han.

– Min teori är att om man inte behandlar människor väl så är det väl klart att man inte behandlar djur bra heller.

Idag jobbar unghästryttaren på en arbetsplats utanför hästbranschen och hjälper privata hästägare med deras hästar på fritiden.

Ridsport har upprepade gånger sökt elitryttaren för en kommentar, dock utan gensvar.

Kommentar från Catharina Hansson, chefredaktör Ridsport.

Personen som intervjuas är namngiven i originaltexten och ville själv medverka under eget namn. Ridsports redaktion har dock valt att anonymisera personen för att undvika att anmälas för förtal.