Hästetologen: ”Det är inte bilderna som skadar sporten”

Den infekterade debatten om tränings- och tävlingsbilder som ofta förs på sociala medier skapar onödig polarisering, menar hästetologen Renate Larssen.
– Detta är ett svårt men viktigt ämne. Å ena sidan behöver vi ha transparens och kunna kritisera ridning som riskerar att vara skadlig för hästen. Å andra sidan blir ryttarna, som i grunden älskar sina hästar, ofta sårade.
– För mig är en ögonblicksbild en ögonblicksbild: om hästen exempelvis gapar, så upplevde den obehag från bettet just där och då. Det betyder inte att den gjorde det under hela ridpasset. Är det rimligt att bettets inverkan orsakar smärta vid något enstaka tillfälle? Hur många tillfällen är försvarbart? Sådana frågor är intressanta att diskutera.
– En risk med att det visas bilder på hästar som gapar är att ryttare kanske kommer att börja spänna nosgrimmorna hårdare för att undvika sådana bilder, och det vill vi ju inte. Här är det viktigt att debatten landar rätt, så att den leder till förbättringar för hästarna, inte försämringar.

Ögonblicksbilder får ofta hård kritik, trots att de är just ögonblicksbilder, varför är det så?
– Jag tror att det är en kombination av tre saker: dels finns det i dag en genuin oro för tävlingshästars välfärd som genomsyrar många delar av hästvärlden. Dels har det kommit mycket forskning om smärtrelaterade beteenden som ibland tillämpas på ögonblicksbilder eller korta filmklipp för att dra långtgående slutsatser – som inte ens jag som proffs skulle dra. Dels gör sociala medier det lätt att säga det man tycker omedelbart och oreflekterat.

Varför är dressyren oftare i skottlinjen än hoppning och fälttävlan?
– Om jag skulle våga mig på en gissning tror jag det handlar om att poängen med dressyr är att få en väl gymnastiserad häst som svarar för lätta hjälper. Bilder på hästar som visar tydliga konfliktbeteenden eller som rids med hård kontakt, kraftig skänkelanvändning, bakom lod, med sänkt rygg och så vidare harmonierar inte med dressyrens grundtanke, och därför sticker de ut.

Är det bättre att inte publicera ”dåliga” ögonblicksbilder?
– Jag är av uppfattningen att det måste vara okej att visa hela processen fram till färdigt resultat, och i det ingår även att visa misstagen och de dåliga ritterna. Det är viktigt för sportens transparens, men också för att unga ryttare ska få en realistisk uppfattning om vad det innebär att utbilda och tävla en häst i de svåra klasserna.
– Samtidigt behöver vi vara kritiska när det gång efter annan dyker upp bilder på hästar som visar tydligt obehag eller rids i potentiellt skadlig hållning.

Vem bär ansvaret för bilderna  – ryttaren, fotografen eller den som publicerar bilden?
– Tävlingsridning sker i offentligheten och inbyggt i detta finns en förväntan på transparens och öppenhet. Både amatör- och proffsfotografer behöver kunna ta bilder utan att göra en avvägning om huruvida det är rätt eller fel att publicera dem, för de visar ju bara vad som faktiskt skedde just då när bilden togs.
– I slutändan är det ryttarens ansvar att rida hästen på ett sätt som främjar dess fysiska och mentala hälsa, och betraktarens ansvar att göra en hederlig bedömning av ögonblicksbilder som just ögonblicksbilder.

Att bara välja ut perfekta bilder är censur och det är fel väg för ridsporten att gå. Vi behöver mer transparens, inte mindre.

Hur mycket skadas sporten?
– Bevisligen rätt mycket, eftersom vi har den här debatten. Men i grunden är det inte bilderna i sig som skadar sporten, utan situationerna som fångas på bild. Det är något vi behöver prata om: varför finns det så många dåliga ögonblicksbilder från framridningsbanor och tävlingsarenor?

Är det bättre att bara välja ut ”perfekta” bilder – eller är det censur?
– Ja, det är censur och det är fel väg för ridsporten att gå. Vi behöver mer transparens, inte mindre.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2023.