Hästfysiologen:”Våga ge hästen arbetsro”

Det var för tio år sedan som den franske tränaren Christian Carde, tidigare chef vid Cadre Noir, öppnade Niina Kirjorinnes ögon för att hästen ska gå i balans och vara självbärande. Hans träningsfilosofi står för lätthet och naturlighet hos hästen.

Niina är själv dressyrtränare samt utbildad inom hästfysiologi och brinner för att visa att det går att träna hästar på ett mjukt och fint sätt. Hon håller clinics och digitala träningar. En del av er känner säkert igen hennes namn från artiklar om hästens form och nosgrimmors negativa inverkan på sajten Eurodressage, men hon gör så mycket mer.

Din unika kombination av fysioterapi och dressyrträning omfattar ett mobilt lab. Vad kan du mäta där?
– Vi kan mäta kraften i tygeltaget, tryckpunkterna på hästens rygg och muskel-aktiviteten hos både häst och ryttare. Det är helt otroligt att i realtid se vad som händer med hästen och ryttaren.
– Tygeltagen är ett mycket intressant område: vad händer när man tar mer eller mindre? På en kvart kan jag ofta ändra ett ekipage där hästen är tung i handen. Kombinationen tygelkontakt, balans och hästens form är det som oftast brister, men är samtidigt ganska lätt att korrigera.
– Ofta säger ryttare ”nu har jag gett efter på tyglarna” medan mätutrustningen visar att det fortfarande finns en spänning kvar i dem.

Fakta

Mätningar framför och bakom lodplan

• Tillsammans med två andra fysioterapeuter och en veterinär har Niina Kirjorinne använt det mobila labbet för att göra mätningar av elva ekipage. Det visade sig att hästarna gick bakom hand. Kontakten i tyglarna var lätt, men hästarna var konstant spända i nacken.
• Genom uppresande tygeltag släppte spänningen, hästarna fick nosen framför lodplanet och gick med mer energi genom kroppen.
• Skillnaden syns tydligt på bilderna här, från studien ”Behind and in Front of the Vertical – Measuring the Change”.

I dina artiklar nämner du de negativa konsekvenserna av att hästen går bakom hand – att hästen blir spänd då och att det stör renheten i gångarterna. Hur kommer det sig att så många erfarna ryttare inte känner detta?
– Jag upplever att folk vill göra rätt, men tyvärr är man van att höra att hästen ska gå i en sådan form och vi matas med bilder på hästar som går bakom lod. Många tränare uppmuntrar till detta.
– Det är lätt att bli lurad av att hästen kan kännas bekväm i denna position. Ryttaren säger ofta att hästen blir ”för rund” (djup och bakom hand) beroende på att den inte har tillräcklig styrka, men om inte formen korrigeras blir det mycket svårt att bygga styrkan rätt och använda den.
– Mätningarna på muskelaktiviteterna är här till stor hjälp, vi mäter vad som händer vid stängd form – det är påverkan av ryttarens hand. När hästen sedan ändrar formen syns det direkt i mätningarna och vi ser i stunden vad som händer.

Vilket är ditt bästa tips för att få hästen att bli självbärande med nosen framför lodplanet?
– Jag tänker alltid på balansen. Carde säger att man ska sikta på ”dagens bästa balans”, det innebär lätta hjälper, hästen i rörelse och öppen i formen. Självbärighet uppnås genom mycket tempoväxlingar och att hästen går i olika form, plus många mini-halvhalter.
– Uppresande tygeltag är en tydlig signal för hästen och ett redskap för att öppna formen. Det kan vara ett nyttigt steg på vägen, men det är även viktigt att våga ge efter och att ge hästen arbetsro. Att lätta på tygeln och sluta driva några steg då och då är precis i den andan – att låta hästen bära sig själv.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2023.