Hattelands muntliga varning: Så lyder reglerna

När norskan Cecilie Hatteland i båda omgångarna i Nations Cup vid Falsterbo Horse Show använde sitt spö på hästen Alex i trekombinationen, arbetade svenska Jaana Alvesparr nära händelserna, som chief steward.

Hatteland blev kallad till domartornet efter avslutad laghoppning och blev där tilldelad en muntlig varning.
– Internationellt är det första åtgärden vid förseelser inne på banan, förklarar Jaana Alvesparr.

Många tyckte att straffet var alltför milt, men Jaana understryker att det är skillnad på nationella och internationella regler. I Sverige ser man först på hur en ryttare använder sitt spö.
– Det får aldrig vara i bestraffningssyfte och det får endast användas två gånger under ritten, antingen som tippning på bogen eller strax bakom sadeln, som en förstärkt skänkelhjälp.

Får användas framåtdrivande

Internationellt gäller andra regler.
– Där får du använda spöet framåtdrivande hur många gånger du vill, men du får bara utdela tre slag per händelse och aldrig i bestraffande syfte, som i Ben Talbots fall (se faktaruta). Han togs av banan av domaren när han straffade sin häst för att den hade vägrat.

Muntlig varning, som den Hatteland fick, är alltså första åtgärd vid internationella tävlingar. Nästa är att dela ut ett gult kort.

– Till skillnad från i Sverige, där ett gult kort innebär att det anmäls till förbundet och att tre gula kort under ett år innebär att det blir ett fall för disciplinnämnden, så antecknas det på det internationella kortet varför det utdelats. Det kan vara missbruk (abuse), felaktig hjälm, brott mot sportens regler eller inkorrekt beteende. Två kort inom ett år medför avstängning, säger Jaana Alvesparr.

– Från 18 juli 2017 till nu har 23 kort skrivits ut världen över och det gäller samtliga discipliner utom distansritt.

Annan syn på spö

Om en ryttare, som i Talbots fall, direkt misshandlar hästen kan han/hon tas bort från banan av ”huvuddomaren”, presidenten i klassen. Vid sin sida har presidenten en domare som räknar och bedömer felen och en som bedömer tiden. Dessa tre diskuterar eventuell åtgärd i andra fall, tillsammans med domaren vid vattengraven och den som ronderar stallar, framhoppning och bandagekontroll.

– Det kan ibland vara svårt för domarna att komma överens, trots att alla är tillsatta av FEI och vet vilka spökriterier som gäller. Alla känner inte varandra. Nere i andra delar av Europa har man en annan syn på spöanvändning, säger Jaana Alvesparr.