Helgstrand – dominant inom dressyraveln

Många hingstar under Herning Hingstekåring, spektakulära unghästar på unghäst-VM och inköp av unga talanger på auktioner för svindlande summor, det är vad Helgstrand Dressage blivit känt för.

Det stora navet i verksamheten finns på Norra Jylland, strax norr om Aalborg och det är kring Uggerhalne och Vodskov de två stora anläggningarna finns, Møgelmose Gård och Ny Ravnstrups Gård. På den sistnämnda går de stora flockarna med unga talanger på vidsträckta gräsbeten och på anläggningen finns lösdriftshallar i modernaste design. Med inköp av nästan hundra föl varje säsong blir det snabbt många hästar och det finns runt 400-500 hästar på anläggningen under olika perioder på året. Hingstarna och de äldre unghästarna huserar på ursprungsanläggningen Møgelmaase Gård, här ligger även EU-stationen som förser Europa och världen med dyrbara droppar från hingstarna i den stora katalogen.

Namnet hörs hela tiden

Men är det hingststationen som i sig är den stora intäktskällan för den stora verksamheten? Andreas Helgstrand förklarar hur det hänger ihop.
– Vi betäcker 3 000-4 000 ston om året, så det är klart det är mycket. Det är väldigt mycket kostnader förknippade med att driva en hingststation, så det är inte där vi har stor förtjänst. Men det ger värde­full information för vi vet var alla avkommor finns och då kan vi köpa fölen tidigt hos uppfödarna. Vår affärsidé är att utbilda och förvalta de unga hästarna för att sedan sälja dem. Sen är det också bra marknadsföring med hingstshow och hingstvisningar. Det gör att folk hör om Helgstrand Dressage hela tiden, det pratas om våra fina hästar och hingstarna är till salu hela tiden. Samtidigt så är vi också intresserade av att utveckla aveln så att den går i rätt riktning, menar Andreas Helgstrand.

Man har också ett samarbete med Chateau de Fontaine utanför Paris, som ägs av danska familjen Wendt. Här finns det ston och verksamheten är inriktad på embryotransfer och ICSI. På anläggningen i Frankrike finns några ston men de allra flesta är i träning och finns i Danmark.
– Vi kan betäcka de som är i träning här hemma och sedan ta embryona till mottagarston i Frankrike. Vi har runt tjugo ston på det sättet varje år, det är så många som de kan hantera. Det går snabbt upp till hundra hästar och det är en fantastisk anläggning.
– Det vi gjorde fel i början var att vi sålde för många fina ston alldeles för tidigt. Vi hann inte se hur deras avkommor blev. Istället hade vi bara kvar ston som inte gick att sälja och så avlade vi på det. Nu har vi i alla fall fyra avkommor efter Queenparks Wendy och de är spännande. När det var Horses & Dreams i Hagen i april så hade vi flera ston som vi sålt bland de unga talangerna i topp i Nürnbergerburgpokalkvalet. Segrande Skovens Tzarina som vann med Isabell Werth och tredjeplacerade Finest Black Lady var inne i det här avelsprogrammet. Men då var vi för kortsiktiga i tanken, kan vi sälja och tjäna så mycket pengar på den så gör vi det. Det ska vi nog tänka igenom lite mer, att vi behåller de jättefina stona lite längre, i alla fall tills de är sju, åtta år, så har vi fått tre, fyra årgångar på dem, säger han eftertänksamt.
Queenparks Wendys första ET-avkomma född 2019 var efter D’Avie och i år har två föl fötts med Revolution respektive Dynamic Dream som fäder. Hon har även fått två ET-avkommor med Springbank  II  VH, båda födda 2020, Sebastopol de Fontaine och Sénégal de Fontaine. Extra ”spännande” kombination eftersom båda föräldrarna är bärare av WFFS-anlaget. Under Herning Hingstekåring visades Sebastopol – som inte är särskilt lik sin eleganta mamma – och blev inte godkänd. Sénégal de Fontaine visades till efterkåring och är faktiskt sin mamma upp i dagen, godkändes och har betäckningstillstånd
– Det är två helsyskon och de är sinsemellan helt olika, det visar bara hur svårt det är med avel. Men du måste ha kvantitet för att hitta den där kanonstjärnan med verklig kvalitet. Och det är också skönt på något sätt, det finns inget facit eller en färdig formel. Det är klart, det är faktiskt mycket lättare att avla hopphästar än dressyrhästar. Det menar i alla fall Paul Schockemöhle, för en hopphäst, oavsett hur ful den är eller hur den rör sig – går mamman 1,60-hopppning och pappan likaså, då hoppar avkommorna också på något sätt. Med dressyrhästar är det väldigt svårt. Den kan inte vara ful och måste kunna röra på sig, vara väldigt ridbar och komma i rätta händer, konstaterar han.

Starka förärvare har satt spår

Andreas Helgstrand har ridit några av DWB:s största matadorer genom tiderna som Blue Hors Don Schufro och Blue Hors Zack som unghästar. För sin tid var Don Schufro en stark förärvare men sedan dess har dressyraveln gått framåt med sjumilakliv. Hos Helgstrand Dressage har starka förärvare som Grand Galaxy Win och Franklin satt starka spår och i stallet idag finns många verkligt populära hingstar. Vilka tror Andreas Helgstrand kommer att sätta stort avtryck för framtiden?
– Ja, det är svårt att säga. Ta Revolution till exempel, är det Grand Prixhästar som ska vara kriteriet eller är det en häst med tre bra gångarter? På sin tid lämnade Don Schufro några bra hästar men det hade kanske inte räckt idag. Revolution ger genomgående hästar du kan använda, de har skritt, trav och galopp på plats, alltid. Vi har ett sto, Valerie B, som Anne-Mette Strandby mönstrar inför unghäst-VM. Jag tycker den är så bra att den kan vinna. Den är väldigt välriden och jättebra, men om det till sist blir en Grand Prixhäst, det vet vi först om några år. Men jag tycker Revolution förärver sig bra, han är väldigt säker. Det blir hästar som kan säljas, hästar det går att rida på och folk är väldigt nöjda med dem. Han har temperamentet på plats, så jag tycker han levererar, säger Helgstrand.

Det är som att folk inte förstår, hur vi kan tjäna så mycket pengar. Vi måste fuska, det måste vara för att vi fuskar.

Över hela dressyr- och avelsvärlden diskuteras ridbarhet och temperament. Det blir allt färre kraftigt flyktbenägna individer när hästarnas interiör allt mer kommit i fokus. Märker ni av det?
– Absolut! Du måste ha hästar idag som har bra huvud och psyke. Holland som avels­land har förlorat så mycket försprång till oss andra. Deras hästar är för heta. Det är roligt att ha en het häst att rida på, men om de är för heta, inte står stilla och inte kan skritta avspänt, det orkar folk idag inte hålla på med. De bästa hästarna idag, de har inga svagheter. Så varför ska du ha en sådan? Du ska ha en som är bra i munnen, du ska ha en som vill gå fram och kan stå stilla. Det tror jag är viktigt att ha som mål, att vi avlar hästar som alla kan rida på, så att det kan se lätt ut.

Nya kanoner varje år

Inom hingstvärlden av idag är det stor omsättning, hingstar kommer fram och betäcker kanske en eller två säsonger för att sedan kastreras och gå vidare inom sporten i bästa fall. Detta sker långt innan avkommornas förmågor hunnit utvärderas. Från Helgstrand Dressage finns många sådana exempel. Är det inte en risk att vi tappar bort avelsmaterial?
– Då har det kommit fram nya hingstar under tiden! Varje år är det nya kanoner. Det är inte alltid som man säger att en häst som Viva Gold OLD som har visat upp jättebra resultat i form av avkommor i år, är det hästen du vill ha? Är det världens bästa? Nej, det är det nog inte. Men det vet du också först om x antal år. Jag tror att utvecklingen går så fort, det kommer hela tiden nya kanoner. Förr i tiden stod hingstarna på en hingststation i hela sitt liv och de användes nästan inte i sporten. Då kunde utlåtandet ändå vara, den här avlar bra, den ska vi använda, men egentligen så kanske det har funnits några som var ännu bättre. En bra häst är också en ridhäst, det är det vi gärna vill ha. En hingst gör också bra reklam för sina avkommor när den presterar i sporten. Det gör inte så mycket att det inte går att få fram fler avkommor. Rent marknadsmässigt är det egentligen en bättre cykel att det inte går att få fram fler.

Nästan varje år under auktionssäsongen så gör Helgstrand Dressage ganska spektakulära inköp av unga hingstar och genom åren har det verkligen blivit många stjärnor – inte minst Revolution. Andreas Helgstrand och hans team har ett gediget rykte som skickliga talangscouter, finns det en fin häst så hittar de den ofta. Men är det någon stjärna som genom åren gått till och med Andreas Helgstrand förbi?
– Ja kanske, det är alltid några som jag har tänkt att den där var ingenting. Sen ser jag den några år efter och konstaterar att jag inte värderat den rätt. Det bästa exemplet är Toto Jr (Hann f -11 e Totilas u Desperada e Desperado FRH, uppf Judith och Sönke Schmidt) som jag såg på KWPN:s hingstshow och hade chans att köpa innan det var dags för selektionen. Jag känner uppfödaren Judith, vi har massor av hästar med henne och hon har använt våra hingstar. Hon frågade om jag inte ville höpa honom. Men jag tyckte inte att han hade gångarter att tala om, saknade utstrålning och var lite kort och burkig faktiskt. Så köpte Edvard Gal och Hans-Peter Minderhoud den på hingstselekteringen på plats för 100 000 euro. Jag tänkte att det var dyrt för den där, de köpte den bara för att den liknade Totilas. Men, Glock’s Toto Jr har avlat väldigt bra. Ibland så är det ju så där, det var ingen häst som du bara ville ha. Den har gjort det bra på de där heta holländska hästarna och kunnat ge dem en bra skritt. Men det är svårt, det finns alltid några som kommer att bli bättre än vad du tror.

Har inte obegränsad kredit – men går långt

Om Andreas Helgstrand vill ha en häst tvekar han däremot inte..
–När vi är på en selektion med efterföljande auktion, om det är en som jag vill ha, så kör jag hela vägen in i kaklet för att få den. Då ska den följa med hem. Vi har såklart inte obegränsad kredit men vi går bra långt, säger Andreas – och det är en verklig underdrift.

Att välja ut hästar genom att bara se dem vid hand eller bara lösa är en ren konstart och Andreas berättar vad det är som han fastnar för. Samtidigt erkänner han att inte alla ger samma känsla när du väl sitter i sadeln.
– På sitt sätt är det så enkelt som att om de har bra skritt, trav och galopp och inga andra svagheter så är det bara att köpa. Ibland är jag för positiv också men i longeringen ser du mycket. Om hästen jobbar bra i där så är det inte så stor risk. Det är mer risk när du köper en häst som bara visas lös och springer runt. Du måste lära dig att skilja på vad som är överilat och exalterat och vad som är hästens egen rörelse. Men visst går vi på nitar också, det måste man lära sig att hantera. Du måste ta risker hela tiden för att hitta kanonhästen. Men det är också så att har de varit fina en gång som riktigt unga så blir de också det senare men det kan hända att det tar två, tre år innan du ser det igen. Tålamod är en stor ingrediens också, konstaterar han.

Blir glad varje dag av Proud James

Ett av Helgstrand Dressages tidiga fynd var Sezuan (DWB f -09 e Blue hors Zack – Blue Hors Don Schufro, uppf Linette Jæger) som redan som 2,5-åring 2011 blev en viralsuccé och sedan var 2012 års stora snackishingst i Herning. Mer blev det genom åren, inte minst efter att han blivit trefaldig UVM-vinnare. Sezuan som ung var en häst som frälste de allra flesta, även om det som alltid fanns de med invändningar. Idag är han kastrerad, men ännu en firad hingst som fick elit i DWB redan som 10-åring för sin fina förärvning och ännu används fryst. Gör Andreas Helgstrand den sortens upptäckter fortfarande?
– Senast köpte jag en som heter Proud James (KWPN f -20 e Jameson RS2 – Johnson) och det tycker jag är en jättefin häst, när jag ser den varje dag så blir jag bara glad. Men det är klart att det krävs mer och mer för att jag ska bli riktig exalterad, det är ofrånkomligt art man blir lite mer kräsen över tid. Så måste det vara och vi vill gärna bli lite bättre hela tiden. Det är viktigt att vi håller skärpan.

I Helgstrand Dressages i katalog finns det hingstar födda i flera olika förbund. Det finns till och med en SWB-hingst i form av Rosebank VH, efter Revolution och uppfödd av Västra Hoby Stuteri, som är visad och godkänd i DWB. Spelar det längre någon roll vilket avelsförbund en häst är grundregistrerad i?
– För oss som verksamhet så betyder det ingenting. Jag tror att vi kan få se stora förändringar på den här fronten under de kommande åren, på vilket sätt vet jag inte. Men det är för svårt för avelsförbund ekonomiskt och det är alldeles för mycket politik inblandat i hur avelsföreningarna drivs.
– Det bästa exemplet på hur ett avelsförbund kan fungera är Zangersheide som nu är världsledande inom hoppning. Där gäller bara en sak: kan hingsten hoppa är den godkänd och kan den inte hoppa så blir det inget. Det är så enkelt. De gör online-aktioner som rullar kontinuerligt och som hjälper uppfödarna, det kostar nästan ingenting. Men ändå förbättras aveln hela tiden. Allt i hingstväg blir inte godkänt. Men folk är inte dumma, de vet vad de vill ha.
– Tiden är förbi när uppfödare väljer hingst efter vad en Avelsvärderingsnämnd i något förbund har pekat ut. Det har då och då varit för många poäng-sättningar och godkännanden som varit politiskt motiverade. Men idag vet uppfödare vad de vill ha, de ser mycket mer via nätet och vet vad en fin häst är. Jag brukar alltid säga att till alla som vill vara i det här gebitet att ni måste utomlands, ni måste runt och se vad som finns. Så att ni med egna ögon själva kan se att det finns faktiskt något som är helt annorlunda. Och det kommer bli mer av det när allt blir mer online, när det blir det vanliga sättet att titta på häst, konstaterar han.

Domarna bör se på Unghäst-VM tillsammans

Det innebär på sitt sätt att uppfödarnas förtroende för de olika avelsvärderingsnämnderna sjunker på bred front. Många av de europeiska nämnderna har en hög medelålder och tidigare har uppfödare haft ett stort förtroende för att det är de absolut skickligaste som väljer ut vilka hingstar som godkänns inom de olika förbunden. När förtroendet devalveras så faller systemet lite, är det något du ser också?
– Kanske är det så, många som är verkligt duktiga, de kör sin egen verksamhet. De har inte tid med att stå där och döma ston eller hingstar. Jag tror att många av dem som dömer idag inte följer med i sporten i tillräckligt hög grad. De är med i avelsevenemangen men de är inte ute och ser vad som händer i Grand Prixklasser eller ens på unghäst-VM. Då är det svårt att veta vilka hästar som behövs. Om jag fick bestämma skulle de se på Unghäst-VM fem dagar i rad allesammans. Annars kan du inte bli domare, du måste sitta och se vad som fungerar.

Helgstrand Dressage har dominerat unghäst-VM under flera år, inte bara med kandidater för DWB utan även med hästar från flera andra förbund. Under de tyska uttagningarna fanns ett stort antal hästar och många av beridarna med för att granskas och selekteras, fler av aspiranterna har i skrivande stund gått vidare till nästa uttagning. Hur ser det ut i stallet i år, finns det många hästar som kan komma med?
– Det är svårt att säga, vi har väldigt starka årgångar med 5-åringarna speciellt som ser extremt starka ut. Jag vet inte hur många, jag kan inte säga vilken som är bäst men våra femåringar är väldigt bra. Vi har 7-årige Global Player och Vitalos som också tog både guld och silver så jag hoppas på det bästa, att vi får många uttagna och gör bra ifrån oss, säger Andreas Helgstrand

Svårt att välja ut favoriterna

Årets många nya godkända hingstar från stallet utgör en lång lista och de har alla sina företräden men när Andreas bara får välja två från den digra hingstlistan blir det svårt.
– Jag tycker att V-Power (Westf f -20 e Viva Gold Old – Fidertanz) är en fin häst och en väldigt spännande hingst. Den är riktigt snygg. Sen blir det svårt, kanske Feel Good. Nej, jag väljer Globall, som är efter Global Player – Fürstenball. Den är fantastisk under ryttare.

I år är det fem år sedan avelsvärlden vaknade upp till Warmblood Fragile Foal Syndrome, WFFS, och det blev väldigt stigmatiserande för hingstmarknaden där många hingstar över en natt tappade sitt värde. I DWB hanteras det genom att det ständigt informeras om att en hingst är bärare men det förefaller inte vara förknippat med att hingstar inte används. Hur har det påverkat er verksamhet?
– I början var det problematiskt men inte längre. Nu är det mer att folk ska veta vad de har för anlag på sina ston. Så det är inte värre än så. Jovian (KWPN f -14 e Apache – Tango) är WFFS-bärare och fortfarande efterfrågad i aveln för betäckning. Det viktigaste är att du som uppfödare vet status på ditt sto. När det uppdagades erbjöd Paul Schockemöhle 10 000 euro till den uppfödare som drabbades av WFFS, det var innan vi hade testade ston och hingstar, och jag tror att han bara behövt betala ut till någon enstaka av tusentals födda föl från hans hingstar. I det här sammanhanget är information allt, så kan vi hantera det på ett riktigt sätt, avslutar Andreas Helgstrand.

Fakta

Helgstrand Dressage

Uggerhalne, Vodskov

• 120 anställda inklusive deltids-/helgpersonal.
• 700 hästar varav 350 är unghästar på unghästanläggningen Ny Ravnstrups gård några kilometer från Møgelmose Gård.

Helgstrand, Tyskland

Legenhausen i Syke, söder om Bremen.

• 15 anställda.
• 47 hästar i ridning.

Helgstrand Outstanding Stables

Patrik Kittels anläggning i Nottuln sydväst om Münster.

• 15 anställda.
• 35 hästar i ridning.

Helgstrand Wellington

• 12 tillsvidareanställda utanför säsong. Under tävlingssäsong från december till april cirka 20 anställda.
• 52 hästar i ridning.

Ludger Beerbaum, Riesenbeck International

• 30 anställda.
• 80 hästar.

(I antalet hästar på anläggningarna ingår även hästar i utbildning och träning.)

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2023.