Andreas Helgstrand om sitt imperium: ”Allt måste hänga ihop”

Det blåser kallt på toppen. Det är något som Andreas Helgstrand fått känna på i verkligheten många gånger sedan han grundade sitt livsverk Helgstrand Dressage för fjorton år sedan.

De som har investerat i den här verksamheten vill ha avkastning och se att vi tjänar in de här pengarna igen. Ridsporten generellt har ju aldrig varit bra på det.

Andreas Helgstrand.

I dag är bolaget en del av Global Equestrian Group, GEG, en världsomspännande koncern med många verksamheter. Men låt oss återkomma till det.

Sålde till riskkapitalbolag

Själv är han sig väldigt lik från sitt stora genombrott 2006. Ett stort smil, talar klarspråk, visar samma fokus, stolthet och glädje när han sitter i sadeln på en av sina tre ögonstenar av i dag: de framgångsrika avelshingstarna och UVM-vinnarna Revolution och Jovian samt stoet Queenparks Wendy, alla nu Grand Prix-hästar.
– De här tre behåller jag för mig själv, säger han.

Sedan han sålde en majoritetsandel av sitt bolag till riskkapitalbolaget Waterland Equity har Andreas Helgstrand försökt få bolaget att stå mer på egna ben.
– Det går inte att växa om du själv ska vara med på allting. Jag har hela tiden försökt, faktiskt, att frigöra företaget från min egen person. Visst, det bär fortfarande mitt namn men i dag fortsätter verksamheten att rulla även när jag inte är här.

– Vårt duktiga team, de säljer hästar, de rider hästar, de får till verksamheten varje dag.
– Då är det viktigt att jobba med de allra bästa inom respektive nisch, från ryttare till ekonomer, till marknadsföring. Så jag försökte också vara en av dem som var först med att anställa de absolut bästa människorna för jobbet – och även betala en bra lön för att de ska vilja jobba här.
– Ta Ulf Möller till exempel, han styr hela verksamheten i Tyskland och han stod för USA när vi började där. Tomas ­Sigtenbjerggard, som är min högra hand här, har hand om hela den danska verksamheten. Sammantaget gör det att jag kan arbeta mer med GEG. Jag försöker vara en sammankopplande länk mellan alla de olika verksamheterna, förklarar han.

Dressyrhästar, ridsportkläder – och en tidning

Inom GEG-gruppen ryms kärnverksamheten med utbildning och försäljning av dressyrhästar, hingsthållning och unghästuppfödning tillsammans med tävlingsarrangemang i Uggerhalne. I Wellington, ridsportmärket Kingsland, Ludger Beerbaums hoppstall och den amerikanska hästtidningen Chronicle of the Horse. En minst sagt blandad kompott. Vad är egentligen planen?
– Vi vill gärna se synergier i det vi håller på med. Allt måste hänga ihop. I framtiden kommer det helt säkert vara flera som gör samma grej. Men just nu gäller det att komma fort framåt så att det blir svårt för andra att komma ikapp.

– De som investerat i den här verksamheten vill ha avkastning. Ridsporten generellt har ju aldrig varit bra på det. Det har varit små individuella spelare på var sin egen anläggning, som aldrig jobbat ihop. De kämpar emot varandra i stället. Jag vill jättegärna att vi jobbar ihop med de allra bästa i stället för att konkurrera.
Därför har Andreas Helgstrand slagit sig samman med en av hoppbranschens mest framgångsrika aktörer, Ludger Beer­baum, och den största leverantören av hopphingstar och hopphästar, Paul Schockemöhle, samt med Patrik Kittel och hans Outstanding Stables.

Jag vill jättegärna att vi jobbar ihop med de allra bästa i stället för att konkurrera med varandra.

– Samarbetet med Patrik Kittel fungerar superbra. Jag är väldigt glad för det, en av de absolut bästa investeringar vi gjort. Vi kompletterar varandra, han har det vi saknar, därför passar vi väldigt bra ihop. Patrik är extremt duktig med ridningen och skicklig på att sälja hästar. Han har sålt jättemånga av våra hästar, och han och hans team gör ett bra jobb med dem. Ta till exempel Fiontini, som jag inte passade alls med. Han red henne jättebra och kunde sedan sälja henne. Patrik ska fortsätta göra sin business som han alltid har gjort och undervisa elever. Han har mycket bra after-sales-service som jag inte har tid med, förklarar han.

Affärsidén är blivande stjärnor

Med en verksamhet som bygger på försäljning av hästar är det nästan oundvikligt att ryttare och samarbetspartners emellanåt surnar till när hästar säljs före ett OS eller ett VM. Resultatet blir en besviken ryttare.
– Jag vill helst undvika sådana situationer men affärerna behöver genomföras. Så jag försöker i stället knyta ryttarna till oss, köpa upp dem om du så vill. Då känner de att de är en del av succén. Nu kan jag bara ge hästen till Patrik så har jag världens bästa ryttare på den och så är det inget gnäll. Det tycker jag är skönt.

– Det är många som kommer underifrån och vill upp och jag vet att dem har vi bara en viss tid, sedan vill de alla driva sin egen verksamhet.
– Jag är otroligt glad för att vi har duktiga unghästryttare, som Mette Sej­bjerg, de är så skickliga. De är otroligt viktiga för oss, de rider och visar upp de blivande stjärnorna som vi säljer mest av. Det är det som är vår affärsidé, inte färdiga Grand Prix-hästar.

Nu hägrar OS i Paris

Andreas sticker inte under stol med att det nu är mästerskap och framför allt nästa års OS i Paris som hägrar för honom personligen. Samtidigt är han klar över den knivskarpa konkurrensen som finns för att ta en plats i det danska landslaget.

– Jag vill gärna till Paris, det vore kul speciellt nu när jag har bra hästar. Jag vill inte rida bara för att göra ett OS till. Har du bra hästar så att du kan hävda dig, då är det kul. Danmarks lag är väldigt starkt och kan sikta mot medaljer. De här tre, Revolution och Jovian samt stoet Queenparks Wendy, har jag ridit sedan de var unghästar och dem fortsätter jag att utbilda själv.

Hittills har fler än 1 500 hästar sålts till kunder på flera olika kontinenter.

Hittills har fler än 1 500 hästar sålts till kunder på flera olika kontinenter. Andreas Helgstrand säger att kundkretsen både breddats och växt rejält och att expansionen i hög grad sker i Tyskland, men också i USA. Bolaget tittar dessutom på att öppna filialer i Spanien och Nederländerna.
– Vi försöker komma närmare kunderna och det finns ju hur mycket kunder som helst om du har den riktiga varan, attraktiva hästar. Det som gör skillnad är att vi kan ge bra service. Vi kan hjälpa folk att byta till en annan häst om det inte fungerar med den de valt först. Eftersom vi har 800 hästar så har vi hög trovärdighet i det här – det finns hästar att byta till.
Den möjligheten har få andra aktörer i branschen, men konceptet känns igen från Paul Schockemöhles hopphästförsäljning.
– Det kan ju också komma konstigheter, som att en häst inte skulle fungera, då ska vi visa att den går att rida. Vi vill också gärna hjälpa kunder med träning om de vill det. Vi försöker ha dialog om saken. Men som jag brukar säga: Vi ska sälja så fina hästar att vi gärna vill ha dem tillbaka. Om vi sålde skräp skulle vi inte vilja ha tillbaka en häst och då kommer det alltid att vara kunder som inte är glada. Det blir bara problem, konstaterar han.

Stor verksamhet i Florida

Det blir trots allt även mindre bra hästar när så många föl köps in varje år – och mindre bra betyder fullt funktionell och trevlig men utan stjärnpotential, en normal häst helt enkelt. Då säljs den innan det hinner läggas tid på den i utbildningssystemet hos Helgstrand Dressage. Under våren gick ett antal sådana till försäljning på en av Westfalens nätauktioner i stället för att komma in i unghästprogrammet på Ny Ravnstrups gård, några kilometer från huvudanläggningen i Uggerhalne.

Sedan 2020 har Helgstrand en stor verksamhet i Florida och har köpt upp Mark Bellissimos bolag Wellington Equestrian Partners som driver den stora tävlingstouren Winter Equestrian Festival.
– USA är en superviktig marknad för oss. Vi säljer jättemånga hästar dit och har nu hundra hästar stående på vår anläggning i Wellington. Kunderna kan åka dit och finns inte precis vad de söker bokar vi besök här i Danmark i stället. Det fungerar väldigt bra för den kategorin kunder.

Stor potential i hoppningen

För utomstående som tittar på koncernen kan det vara svårt att få en uppfattning om vilket som är det största affärsområdet. Vad är det som får hjulen att snurra mest?
– Det viktigaste är fortfarande de utbildade dressyrhästarna. Event och tävlingar och försäljning av dressyrhästarna är de största affärsområdena. Sedan kommer hoppverksamheten och Kingsland.
– Men hoppningen, där finns det stor potential, vi är fortfarande alldeles för små. Vi har ju världens bästa kille ombord i Ludger Beerbaum och han gör det bra, han är en fantastisk ryttare och utbildare. Men vi behöver också ha några som är lite mer inriktade på försäljning, som gillar att göra deals och handla med hästar inom hoppningen. Och så vi får bygga upp den delen även i USA. Det är tio gånger större marknad inom hoppningen.

Flyttade för att kunna vara ledig

Trots ändrad ledningsstruktur i koncernen är Andreas Helgstrand i allra högsta grad i händelsernas centrum, men har tagit ett avgörande steg mot mer privatliv. I mars flyttade han och familjen från Møgelmose Gård och hjärtat av Helgstrand Dressage – till ett hus i Aalborg knappt två mil bort.
– Det skulle vi nog ha gjort för flera år sedan, det är väldigt skönt att åka ifrån jobbet och hem. Vi bodde väldigt bra här men var vi än tittade så såg vi verksamheten, ständigt. Vi satt aldrig på terrassen som har jättefin utsikt över hagar, trädgård och damm. Vi såg alla som jobbade och vi fick dåligt samvete. Jag stannade i stallet tills alla hade gått hem, det finns alltid något att göra.

Jag vänjer mig aldrig. När de börjar skriva all den där skiten, och alla i sociala medier hänger på och tycker att nu ska Helgstrand ner. Det är hårt, och det gör ont.

I takt med GEG:s tillväxt har Andreas Helgstrand och hans verksamhet blivit måltavla för kritik och anklagelser. Mycket har handlat om hästaffärer med provisioner och hans ridstil.

Filmades med dold kamera

Nyligen kom uppgifter om att danska TV2 haft en person som arbetat under täckmantel i stallet i en månad och filmat för tv-programmet ”Operation X”.
Är det priset du får betala för att du och företaget är så stora nu?
– Det känns så, det är jättehårt att ta. Nu har vi haft en tjej som har jobbat här i en månad, som är mullvad. Hur obehagligt är inte det? Jag har inte fått se vad det är som blivit filmat.

– När du utbildar en häst så är det en mix av att du säger ifrån ibland och ger beröm när det blir rätt. De har pratat med tidigare anställda och sökt uttalanden från många. Med en verksamhet med över hundra anställda i dag och sedan tidigare, är det klart att du hittar några som tycker att det inte varit bra att jobba här, det är oundvikligt.
– Jag känner mig säker på att vi inte gör något här som inte görs i andra utbildningstall. Men ingen är perfekt, vi gör misstag, vi försöker alltid göra vårt bästa och förbättra arbetssätt hela tiden.
– Det här är nästan en offentlig anläggning. Vi har folk som kommer och går hela dagarna, det finns inga dolda utrymmen, allt sker öppet. Men det där är ju crazy, våra anställda blir också stressade. För vem vet längre vem du kan lita på?

Polisanmälde tv-bolaget

Efter vårt besök har Andreas Helg­strand gjort en polisanmälan mot TV2. Han menar att filmningen kränker hans och medarbetarnas privatliv.
Hästförsäljning har en lång tradition av att vara mindre transparenta affärer, det betalas provision till parter som hjälpt till att få en affär till stånd. För Helgstrand Dressage har det blivit en del negativ publicitet när den förfördelade parten gått till pressen. Hur tjockhudad har Andreas Helgstrand blivit med åren?
– Jag vänjer mig aldrig. Det är hårt, jättehårt. När de börjar skriva all den där skiten, och alla i sociala medier hänger på och tycker att nu ska Helgstrand ner. Det är hårt, och det gör ont.

Vi ska försöka vara mer öppna med eventuella provisioner till tränare.

– I varje affär finns det mer än en sida av saken. Vi har ofta svårt att dela med oss av alla detaljer i en affär, på grund av kundsekretessen. Jag kan bara konstatera att flera av de som gått till pressen har inte direkt haft rent mjöl i påsen själva. Många gånger har de ”glömt” hur en affär började, varför vi gjorde upp på ett speciellt sätt – ofta knutet till något de själva behövde, konstaterar han.

– Är det något som vi tar lärdom av framåt så är det försöka vara mer öppna med eventuella provisioner till tränare. Allt för att slippa den här sortens hugg i ryggen. Problemet är att alla andra gör affärer på samma sätt. Varför ska vi då vara de enda som inte jobbar med provisioner? Vi har nu gjort en mängd nya kontrakt som ska göra affärerna mer transparenta.

Det är som att folk inte förstår hur vi kan tjäna så mycket pengar, det måste vara för att vi fuskar.

Hur mycket finns kvar i dag av den unge Andreas Helgstrand som hade världen för sina fötter, men som fått ta emot så mycket hot och näthat?
– Jag vill säga så här. Jag är fortfarande Andreas. Vad de än skriver och håller på med hela tiden.
– Det är som att folk inte förstår hur vi kan tjäna så mycket pengar, det måste vara för att vi fuskar. Men du kan inte fuska när du driver en sådan här stor verksamhet. När du säljer hundratals hästar så är det ibland en affär som går snett. Men tänk på hur många försäljningar vi har gjort där allt fungerar som det ska.

Var är du och Global Equestrian Group om fem år?
– Då tror jag att vi har expanderat en hel del mer. Waterland Equity har varit med i fem år nu och det är vanligt att private equityfonder stannar i en investering i cirka sju år. Kanske börjar man tänka på att sälja av om ett par år och då ska nya investerare in. Jag vill gärna göra mer av Global Equestrian Group om jag kan.
– Och så hoppas jag så klart att Alexander (sonen Alexander Helgstrand, nyligen silvermedaljör i young rider-EM, reds anm) har kommit lite längre så att han kan rida lite fler mästerskap. Om jag kommer med till OS i Paris är det fint. Sedan räcker det för mig.