Helgstrands krishantering dissas av PR-konsulten

Och det han säger i intervjun väcker nog inte några större sympatier. Hanteringen som vi ser i dokumentären är personalens fel och han bär själv inget ansvar, det är synd om de anställda (och honom själv) som utsattes för dold kamera och så går han delvis i försvar för hur hästarna hanteras:
” Hästar är vilda djur som kräver att man kan vara hårdhänt i hanteringen. Det blir farligt om man inte visar vem som bestämmer. Då tar hästen över och det kan gå illa.”

Om detta var tänkt som ett sätt att hantera krisen kan man nog säga att effekten blev den motsatta – eller vad säger experten?

Emma Rost som är PR-konsult på byrån Westander och arbetar med kriskommunikation ger Andreas Helgstrands krishantering skarp kritik.
– Det största felet han gör är att han inte tar på sig ansvaret för det som har hänt utan skjuter över det på sina anställda. Han pratar om att det är ett stort företag, flera anläggningar, 350 hästar och 10.000 ridtimmar i veckan och säger ”Jag kan inte vara överallt och ta ansvar för allt alla gör”. Samtidigt är han ju ytterst ansvarig i egenskap av vd!

”Gör sig själv till ett offer”

– Han försöker också förminska kritiken, säger att han förstår att experterna blir bestörta, men att de bara får se ögonblicksbilder och några sekunder filmklipp av dessa 10.000 ridtimmar. Det är inte heller att ta ansvar för det som hänt.
– Även i den här intervjun ger Andreas Helgstrand uttryck för inställningen att hästar ska bemästras och kuvas, vilket han ju även gjorde i Operation X. Han visar en tydlig brist på empati, både med de människor som upprörs över det de har fått se och med hästarna. 
– Tittaren får också intrycket att Andreas ser sig själv som ett offer och någon som blev utsatt för en orättvis granskning i och med att reportern agerade som mullvad för att ta fram reportaget och han försöker att ta ner reporterns trovärdighet genom att attackera metoden. Inte heller det rimmar särskilt väl med att ta ansvar.

Han säger i intervjun att ”det är bra att det kommer fokus på hästvälfärd”, hur kongruent känns det uttalandet?
– Det är svårt att känna förtroende för det uttalandet med tanke på den långa process han har fört i rättsliga instanser för att stoppa sändningen. Det upplevs snarare som efterhandskonstruktion.

Vad kan man säga om de åtgärder som Andreas Helgstrand berättar om?
– Han försöker visa någon form av handlingskraft och säger att ”hästvälfärden står högst på vår agenda”. Han menar att de har gjort förändringar, säger att man nu kollar hästar varannan vecka och utbildar groomarna att kolla hästar varje dag, man har satt upp kameror. Samtidigt hävdar andra källor att kamerorna suttit där hela tiden.

Hur borde han ha gjort istället?
– Han borde så snart som möjligt klivit fram och uttryckt att han har huvudansvaret för det som inträffat och visat på empati för inte minst hästarna. Han borde också ha lagt alla kort på borden, och berättat allt som han vet om vad som har hänt, men också vad han inte vet. Det är mer förtroendeskapande att vara ärlig med när man inte har full överblick men lova att man kommer att skaffa sig det

”Tondöv clinic”

Clinicen som hölls på Helgstrands anläggning i Florida nyligen har fått mycket kritik. Dels för att den över huvud taget hölls, dels för att Isabell Werth (som ju har många Helgstrandshästar hos sig och nyligen tog över Grand Prixstjärnan Queenparks Wendy) och Helgstrands affärspartner Ludger Beerbaum medverkade och dels för att Andreas Helgstrand själv tog plats på scenen.

– Jag slås framförallt av hur kort karenstiden har varit. Det har bara har gått tre månader sedan Operation X sändes, ändå känner andra världsstjärnor att det är okej att associeras med Helgstrand. 
– Samtidigt ser jag att detta är symptomatiskt för ridsporten. Det är en liten värld där man är beroende av varandra och där det finns djupa relationer som är svåra att bryta. För Helgstrand blir det här ett kvitto på att han fortfarande är kompis med de stora och ett sätt för honom att tvätta sitt namn.

– Den ytterligare turbulens som clinicen har drivit fram tror jag är bra, det är bra att debatten fortsätter.

Kanske är det fler inom ridsporten som skulle behöva råd från pr-branschen?

– Jag är ju själv hästmänniska och har jobbat med både ridsport och trav- och galopp i olika roller tidigare. Jag ser att ridsporten har en utmaning i att vi vill ha mer utrymme, vi vill ha större och bredare publik, gärna locka även icke hästtokiga. Men vi vill inte ha det som följer med den uppmärksamheten, nämligen att människor ifrågasätter oss och att vi blir granskade av icke hästmedia. Vi behöver både bli bättre på att förklara varför vi gör saker på ett visst sätt med våra hästar, och bli mer självrannsakande kring om det vi gör verkligen är rimligt. Annars kommer vi inte kunna fortsätta ha en så kallad ”social license to operate”. Vi måste också vänja oss vid och välkomna granskningar.
 
– Debatten kommer inte att minska, den kommer troligen bara att öka. Det går inte att fortsätta säga att ”människor förstår inte vad vi håller på med” eller tro att det räcker att rensa ut de värsta rötäggen och sedan tror att allt är bra. 
– Det finns systemfel i sporten som måste åtgärdas. Allt från att fler måste våga säga till vid brutal ridning till att domare dömer för högt på spänning och därmed skapar incitament att rida på spänning, till hur ridlärare och tränare uttrycker sig när de talar om hästar. Det handlar om värderingar, språkbruk och hur vi ser på våra hästar.

Emma Rosts råd till Andreas Helgstrand:

1. Ta ansvar.
2. Var supertransparent.
3. Var ödmjuk.
4. Visa empati både mot de som lyfter missförhållanden och med varför de känner så. Och med hästarna!
5. Visa handlingskraft och en genuin vilja att förändra.