Helt team bakom Willes raka ben

Ingen som ser den välväxte unghingsten i dag kan föreställa sig hur ynklig han var som nyfödd. Själva födseln gick helt normalt när SWB-stoet Warlia fick ett svart hingstföl den 27 juni förra året. Men fölets båda framben var kraftigt böjda framåt och han hängde i knäna.
– Vi märkte snabbt att han inte orkade lyfta kroppen när han försökte resa sig, berättar ägaren Minna Estberger.
– När vi stöttade honom så att han kom upp darrade han av ansträngning. Han orkade inte stå tillräckligt länge för att kunna dia, så jag fick mjölka ur stoet och ge honom med nappflaska.

Distriktsveterinären gav rådet att avvakta och se hur det utvecklade sig. Nästa dag började fölet ställa sig upp själv och dia.
– Men sedan lade han sig direkt igen. Det var allt han orkade med, säger Minna. Han var pigg i övrigt, visade god vilja och gott gry.

Behövde smärtlindring

Därefter kopplades Ramkvilla veterinärklinik in och veterinär Julia Stenius kom ut och konstaterade att Sir Willion behövde smärtlindring och muskelavslappnande medel. Det gav resultat och han kunde få komma ut på korta promenader ett par gånger om dagen. Dessa kunde successivt bli allt längre, så vid en månads ålder var han uppe i 100 till 200 meter åt gången, även om benen fortfarande var krökta framåt.
– Promenaderna var inte det lättaste, han stegrade sig och busade och var så full av liv, berättar Minna. Det gjorde att jag inte kunde delegera jobbet till någon annan.
– Hans mamma Warlia har varit fantastisk, hon har tagit uppståndelsen med alla veterinärbesök och boxvila med ro och låtit oss hålla på med honom.

Röntgenbilderna skickades till ortoped

För att få råd om fortsatt behandling skickades röntgenbilder till ortopeden Christian Pedersen vid Evidensia Specialisthästsjukhuset Helsingborg. Om skelettet skulle visa sig vara omoget i karpus (framknäet) måste Minna vara fortsatt restriktiv med motion.

Sir Willions skelettet var dock bra, men ytliga böjsenan var förkortad på båda fram och han var dessutom lätt kobent på det ena frambenet. De åtgärder som brukar tillgripas är bandagering med stödjande skena eller operation. Det kirurgiska ingreppet räknas som aggressivt och om det utförs senare än efter sex månaders ålder blir prognosen mer osäker.

Minna ville inte hålla på med bandagen själv, de kan stasa och behöver bytas ofta, eftersom föl växer fort och förhållandena ändras hela tiden. Hon valde därför operation.

Testade först med bandage

Sir Willion och hans mamma fick åka ner till Helsingborg. Men när Christian Pedersen tillsammans med fysioterapeuten Anna Havsjö och hovslagaren Daniel Sundin Brumpton undersökt fölet på plats, beslöt man att testa bandage först.

Warlia och Sir Willion fick stanna på djursjukhuset i två veckor, under hela bandageperioden. En behandlingsplan gjordes upp som innefattade verkning av hovarna, stretching och tejpning av muskler.
– När han skulle hämtas hem fick jag hyra en NMES-maskin (neuromuskulär elektrisk stimulering) för att kontrahera vissa muskler upp till fyra gånger per dag, berättar Minna. Och så hade Anna visat hur jag skulle ge honom massage och stretcha benen rakt framåt i ytterläge. Det gjorde jag i några månader.

Minna erkänner att det varit ett tufft halvår. Det är åtskilliga gånger hon har fått andas in djupt och ta nya tag. Till exempel när ”Wille” kommit så långt i sin rehabilitering att han fick vara ute en timme åt gången och for omkring så mycket att han fick en hovbensfraktur.
– Det vara bara att backa bandet och ta det lugnare en period igen.
– Hela den här tiden var jag inne i någon slags stressbubbla och dagarna var fyllda av all hantering av Wille. Bubblan brast inte förrän i slutet av november, då vi var på ett återbesök där alla tre i teamet i Helsingborg tyckte att allt såg bra ut – att han stod rätt på benen som om han vore född rättställd. Då kom tårarna!

Stämmer av med teamet

I mellantiden har det blivit flera återbesök med verkning och en hovextension som tejpades fast på vänster fram. Minna har regelbundet stämt av med teamet genom att filma Wille.

Teamet i Helsingborg har bara lovord för Minnas arbete.
– Wille har haft tur som har en lyhörd ägare som tog till sig allt, vi gjorde bara våra delar av arbetet i två timmar var tredje vecka, säger Daniel Sundin Brumpton.
– Ägaren är verkligen en viktig del av teamet vid fölkorrigeringar och i bedömningen av våra behandlingsplaner ingår hur mycket ägaren kan ställa upp.

Wille har haft tur som har en lyhörd ägare som tog till sig allt.

Daniel Sundin Brumpton, hovslagare

Även efter friskförklaringen finns viss kontakt kvar med Helsingborg, då Minnas hovslagare stämmer av verkningen så att den sker i samråd med Daniel Sundin Brumpton.

Flyttat till lösdrift

I slutet av februari i år flyttades Sir Willion till en lösdrift, där han nu njuter härligt hästliv tillsammans med en jämnårig kompis och tre äldre valacker.

Hans mamma Warlia är inte ombetäckt.
– Jag tänker inte ha något föl på ett tag, säger Minna, som först nu har börjat koppla av den ständiga oron och anspänningen kring Wille.

Det har nästan varit ett heltidsjobb att ta hand om fölet.
– Men i framtiden kommer jag helt klart att ha föl igen, det finns inget roligare. Det är när det blir som den här gången som det blir tufft. Men jag ångrar ingenting, Wille är fantastisk och jag är så glad i honom.

Fakta

Felställda ben på föl

Föl kan födas med olika grad av felaktig benställning. Beslut om åtgärder får tas i varje enskilt fall.
– Korta böjsenor är lättare att åtgärda genom fysioterapi, men typen och graden av felställning avgör vilken behandling som sätts in, säger veterinär Christian Pedersen. Ofta provar vi en kortare tid med verkning och kanske extension-sko samt fysioterapi och ser på utfallet.
– Vi vill helst undvika att operera föl. Operation sker mest på de som är X-benta, eftersom det är mest tidsbrist för en sådan benställning; operation bör ske inom sex till nio månader.

Fysioterapeuten Anna Havsjö berättar att vid den typ av benställning som Sir Willion hade aktiverar inte fölet rätt muskler utan dessa behöver stimuleras på konstgjord väg, till exempel genom NMES, terapeutiska övningar och tejpning.
– En sena hänger alltid samman med en muskel, så en spänd sena innebär att det blir överaktivitet i den böjande muskulaturen och därmed blir motsvarande sträckande muskel inaktiv. Vid stimulans av sträckaren genom NMES kan böjande muskulatur och sena slappna av.
– Utöver att stretcha Willes ben rakt fram fick Minna rygga honom ibland, för att rätt muskler skulle aktiveras. Dessutom tejpades han både med oelastisk sporttejp och kinesiotape.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2023.