Henrik von Eckermann: “Jag tror det här bara är början”

Den 14 augusti i år hoppade Henrik von Eckermann och hans lille kämpe King
Edward rakt in i historieböckerna, när de säkrade det första individuella VM-guldet i ridsport för Sverige någonsin.

Det har gått ett par dagar sedan den där söndagen när tiden nästan stod still inne på den gigantiska hoppbanan i Herning. Det var inte bara värmen som dallrade, det gjorde även nerverna på de flesta som satt i publiken och hemma i tv-sofforna.

Men hos Henrik von Eckermann dallrar inte särskilt många nerver.

– Jag tänkte egentligen aldrig så, jag tänkte bara på min plan och att hålla fokus på min ridning. Vilket resultat det än skulle bli så ville jag ha ett VM där jag kände att jag gjort allt jag kunnat.

Gjorde det omöjliga

Och som de gjorde det. Återigen hoppade King Edward ett helt mästerskap utan fel – en närmast omöjlig uppgift.
– Det är en väldigt skön känsla så här efteråt, en lättnad. Det är så lätt att ha ett nedslag. Visst, man hade varit tvåa, men det är otrolig skillnad på att vara tvåa och att vinna, konstaterar han frankt.

Henrik har viss vana av att göra ett riktigt bra jobb, men att ändå inte räcka hela vägen fram. 2011 var han femma på EM, en placering som helt kom i skymundan av Rolf-Göran Bengtssons guld.

När jag har sett någon som har varit bättre så har jag försökt bli ännu bättre – det har hela tiden sporrat mig. Henrik von Eckermann

På OS i Tokyo slutade han fyra, så det fanns en stor längtan efter att få till den där riktiga fullträffen.

– När jag har sett någon som har varit bättre så har jag försökt bli ännu bättre – det har hela tiden sporrat mig. Mitt mål har alltid varit att bli bäst, det är dit jag har jobbat och det är många steg på vägen.

Enormt litet kraftpaket

Att sitta i sadeln på en av världens bästa hästar är något som underlättar när man jagar medaljer. Den lille fuxvalacken, 164 centimeter i manken, var egentligen tänkt för Henriks fästmö Janika Sprunger.

– Hästhandlaren Carl Schneider tipsade oss om King Edward när hästen var åtta år. Då hade han hoppat upp till 1,40 med en tjej som haft honom sedan han var fyra-fem år. Hon hade bara två hästar så det var mer på amatörnivå, berättar Henrik.

Under provridningen förstod de båda ryttarna direkt att här fanns något extra.

– Både jag och Janika provade honom och det stod snabbt klart för oss. Att det skulle bli så här bra är ju något man bara kan drömma om, men att det skulle bli en riktigt, riktigt bra häst, det var uppenbart. Han hade så mycket kraft, när man red mot hindren så visste han precis var bommarna var. Den kraften, att vilja ta sig till andra sidan.

Rids av stallpersonalen

En plan gjordes för att matcha den unga stjärnhästen, då med Janika som ryttare. De började på lägre nivå och jobbade sig sedan långsamt uppåt. Eftersom valacken ändå hade tävlat en del handlade det mer om att ge honom rutin och finslipa detaljerna.

– Det är en väldigt försiktig häst, så han behövde förtroende för ryttaren för att kunna hoppa de där hindren. Men vi har alltid trott på honom.

Han har en sådan otrolig kraft, jag vet inte var den kommer ifrån. Henrik von Eckermann om King Edward

När Janika sedan blev gravid gick tyglarna över till Henrik – ett beslut som gjorde att världens bästa häst nu tävlar under svensk flagg. Resten är historia och efter lagguldet på OS förra året stod det klart att Henrik ska fortsätta rida King Edward.

Inne på banan är King Edward en explosiv varelse som flyger över hindren, till synes omedveten om sin egen storlek. Hemma på gården i Nederländerna är det något helt annat.

– Han är väldigt trevlig att rida hemma, mjuk och cool, enkel att ha att göra med. När vi är på tävling kommer det två växlar till i honom.

Världsmästarhästen rids även av tjejerna som jobbar i stallet.
– Jag vill ha det så. När jag sitter på honom så vet jag vad han behöver jobba på, även om han egentligen inte har några svagheter. När tjejerna sitter på honom så rider de för att motionera, de håller hästarna pigga och glada. Jag tycker det är skönt att hästarna får ha det så.

Gillar inte andra hästar

King Edward är dock en herre med integritet, som helst håller sig för sig själv. Lika spetsade som öronen är inne på hoppbanan, lika slickade bakåt ligger de om någon häst kommer för nära.

– Han gillar inte andra hästar, men jag tror vi har en förklaring till det. Uppfödaren berättade att King Edward, som är uppvuxen i en flock med unghästar, alltid var den som stod själv i hörnet och blev hackad på av de andra hästarna.

I dag är han kung i stallet, och Henrik håller ständig koll på sin fyrbenta partner. Familjens bostad ligger på ovanvåningen och från vardagsrummet kan de titta rakt ner i hans box.
– Jag gillar det, jag gillar att vara jättenära.

Ett OS-guld och två VM-guld – hur toppar man det? 12-åriga King Edward är åldersmässigt som bäst, men är det här peaken på hans karriär?

– Jag tror att det här bara är början. Han är en otroligt frisk och pigg häst, vi måste bara se till att matcha honom på absolut bästa sätt. Han har utvecklats otroligt sedan OS i Tokyo, så får vi bara hålla oss friska kan det komma många bra saker, säger Henrik, som själv låter näst intill förundrad när han beskriver känslan att sitta på en sådan häst:

– Han har en sådan otrolig kraft, jag vet inte var den kommer ifrån. Han gör det så lätt.

Nytt perspektiv

King Edward är en häst som inte måste tränas massor, utan i vardagen handlar det mer om att hålla valacken pigg och glad. Det tragglas inte över hinder för att behålla formen, konditionen och styrkan finns redan där – nu gäller det att hålla i den, utan att det blir slitage.

– Han longeras, rids och går i hagen. Det viktiga är att han rör på sig så mycket som möjligt, inte att han tränas hårt. Det är det naturliga för hästen, han ska inte stå still i flera timmar.

Perspektivet ändras när man blir äldre, när man är 25 tänker man att man är centrum av universum. Henrik von Eckermann

Förr var det lätt att läsa av Henrik von Eckermann efter en hopprunda – i dag verkar han vara lugnet själv, även om den där riktiga fightermentaliteten finns kvar.
– Perspektivet ändras när man blir äldre, när man är 25 tänker man att man är centrum av universum, men i dag ser det ju väldigt annorlunda ut. Det ger ett lugn.

Att driva eget har med saken att göra.
– Jag har hittat mitt nu, jag har varit anställd i många år, men nu har jag mitt eget där jag kan göra vad jag vill och vad jag tycker är rätt, tillsammans med Janika – som jag kämpade länge för – och nu också vår son. Jag kan inte tänka mig något bättre.

Fakta

HvE om RGB: ”Rolf är otroligt viktig”

Stommen i guldlaget var i stort sett självklar – det är inte många som flyttar på ekipage som tagit OS-guld.

Vilka som skulle bli fjärde- och femteryttare, den senare som reserv på plats, spekulerades det om, men kapten Henrik Ankarcrona valde att gå på erfarenhet och rutin i Jens Fredricson och Rolf-Göran Bengtsson.

– För oss var Jens en självklarhet, det fanns inga tvivel om det. Jag önskade Jens i laget tidigt, vi vet alla vilken lagryttare han är. Det är inget nytt, Jens är väldigt kall och det är något man behöver på ett mästerskap, man måste hålla ordning på nerverna och kunna arbeta under tryck, säger Henrik von Eckermann.

Han säger att han hört och läst diskussioner om uttagningen av laget, men har sin syn på det här med att man ”kanske borde skickat med någon yngre som reserv, för att vara med och se hur det går till”.

– Vi är på ett VM som alla vill vinna, det finns inga marginaler. Det är de små detaljerna som gör det. För mig var Rolf fantastisk, han hjälpte mig både på OS och VM. Jag vet hur jag ska rida, men att ha det där stödet och när jag frågar någonting så får jag ett svar baserat på så mycket erfarenhet. Han kan lägga till något.

–Har man en ungdom där som kanske är med för att lära, så kan den inte ge på samma sätt. Rolf är otroligt viktig, det ska mycket cred till honom. Han är en genuin person, och en stor tillgång som är långt ifrån självklar. Många lag hade drömt om att ha honom vid sin sida.

Expandera