Hingstbloggen blir UVM-blogg

På plats i Ermelo, Holland, sedan igår och vädret här är lätt förvirrat – duntunnt regn med plötsliga vindstötar hela förmiddagen. Framemot lunch på torsdagen visade sig den blå himlen som faktiskt finns även i Holland.

På banan har det varit första halvan av 5-årsdressyren, nästa del går i morgon. Det har varit väldigt intressant att titta på, som vanligt. Först ut var Sascha Schulz, ridande på Quizmaster (Quasar de Chary-Velten Third), hästen som Jessica Lynn Andersson vann Bundeschampionat på 2015. En trevlig och välriden häst med jämna fina grundgångarter och fin form, även om han igår på träningen inte riktigt var inne på samma spår som sin ryttare. För ekipaget var skritten var dagens highlight med 9,3.

Nästa häst som är värd att nämna är Henkie (Alexandro P-Upperville) med Adelinde Cornelissen på ryggen. Konstig stam antar jag att de flesta av er tänker och det beror på att han är en Gelderländare, dock godkänd för avel inom KWPN här i Holland. Dock är det tveksamt om det skulle gå att få gröna papper på honom inom SWB… Han har tre riktigt stora gångarter med mycket knän, men han är inte helt stadig i formen, framförallt är detta tydligt i travarbetet. Galoppen är vacker att skåda, rumslig med fin rörelse genom hela kroppen.

Svenske Touchdown (Quaterback-Sack) med tyske välridande Philipp Ruwe på ryggen var nästa ekipage ut på banan. Programmet var prickfritt precis som formen, hans rena härliga skritt blev bäst betald med 8,4.

En helt ny positiv bekantskap för mig var hingsten Revenant (Rock Forever-Sir Donnerhall), en häst som trots sin stam hade jättefina bakben i såväl trav som galopp. Vacker sida och därmed siluett, lätt front och tyvärr en ganska ordinär skritt. Absolut en häst att lägga på minnet för framtiden!

Sist ut före pausen var Andreas Helgstrand, ridande för Tyskland på store och storgångade Ferrari OLD (Foundation-Hotline), poängen haglade och kvartstidsledning. En häst som i mina ögon är väl långsam, men som domarna verkligen älskade. Slutpoängen landade på 9,42 att jämföra med Touchdowns 8,16.

För Sverige startade sedan Klifton (Floricello-Briar) med Camilla Lindh på ryggen. Han var lite skrikig och tar tämligen ofta hoppsa-steg bak i travökningarna. Bästa gångart är galopp.

En häst som för mig har katastrofalt dåliga bakben i trav är hingsten Auerheims Rio de Coeur (Roi du Soleil-Don Gregory). Han släpper vansinnigt mycket framförallt på böjda spår. Ryttarinnan från Österrike, Stephanie Dearing, gör ett prickfritt program för övrigt och domarna är frikostiga med poängen, trots bakbenen blir traven belönad med 8,3. Galoppen är bästa gångart på hästen och betyget där landar på 8,6.

Simone Pearce och Casablanca. 

Sen börjar 10:orna ramla in!!!! Först kommer Simone Pearce från Australien, ridande för Helgstrand Dressage på det något udda stammade stora stoet Casablanca (Conen-Fidertanz). Hästen är uppfödd av Johannes Westendarp, som är en duktig såväl ryttare och uppfödare. Conen är e. Chequille Z-Landclassic. Casablanca ingår i Helgstrands och Chateau de Fontaines avelsarbete där man skördar ägg från framgångsrika ston, provrörsbefruktar dem och stoppar in dem i mottagarston, varpå fölen föds och växer upp i Frankrike. I år skall hon enligt uppgift ha blivit moder till 3 föl e. Grand Galaxy Win.

Casablanca travade för en rund miljon, skrittade helt ok och galopperade med för styv rygg för min smak, men domarna öste på med 10 för trav, 8 för skritt och 9,5 för galopp, i mina ögon mycket märkligt.

Don Martillo med Ann-Christin Wienkamp.

Näst sist ut före paus var tyske Don Martillo (Don Juan de Hus-Benetton Dream) med Ann-Christin Wienkamp på ryggen. Även detta en stor häst, denna med en massa gummi och mjukhet i sin rygg och en stor ren skritt. Traven har fin elasticitet, medan galoppen är av mer moderat kvalitet. Här belönades såväl trav som skritt med 10, medan galoppen fick tämligen frikostiga 9,2 och ekipaget ligger i halvtid i ledning på höga 9,76.

På torsdagseftermiddagen var det så dags för 6- och 7-åringar samtidigt, på två banor, vilket gör att jag tyvärr inte haft möjlighet att se alla ekipage.

Bland de 6-åriga hästarna ligger Quel Filou (Quaterback-Stedinger) i topp i halvtid, riden av Severo Jurado Lopez, Stall Helgstrand. Valacken, som är såld till Anna Zibrantsen, har ett underbart gångverk och är som alla hästar den mannen sätter sig på totalt genomarbetad och lösgjord.

Han vann för övrigt även uttagningsklassen bland de 7-åriga hästarna, hela den klassen avgörs idag. Hästen han red där är stoet på allas läppar, Fiontini (Fassbinder-Romanov), vilken redan är dubbel världsmästare, såväl som 5- och 6-åring. Personligen älskar jag stoet och har svårt att hitta något fel på henne.

Carina Cassöe Krüth och Red Diamant.

För att återgå till 6-åringarna innehas andraplatsen nu av Red Diamant, ett lättfotat ädelt sto e. Romanov-Dream of Heidelberg. Hon rids av mycket välridande Carina Cassöe Krüth. Bästa gångarten är skritten, men även traven håller god kvalitet. Galoppen däremot är mer moderat.

Nymphenburgs First Ampère med Tessa Frank på ryggen har spektakulära stora gångarter, men är inte klar riktigt i sina byten och det kan bli lite hur som helst. Idag gick det hyfsat bra, det lär bli betydligt svårare i söndagens final.

Dana van Lierop och Gunner. 

Dagens bästa galopp bland de 6-åriga hästarna har Gunner (Belissimo M-Vincent), riden av Dana van Lierop, den belönades med välförtjänta 9,4. I traven släpper han lite bak medan skritten håller fin kvalitet.

”Svenske” Görklintgårds Quinto (Quaterback-Sunny Boy) har i år rutinerade Mattias Jansson på ryggen och han gick trevligt med poäng mellan 7,5 och 7,8 på samtliga 5 bedömningspunkter.

Springbank och Andreas Helgstrand. 

Om vi återgår till 7-årsklassen tog sig Springbank (S. Rafael-De Niro) under Andreas Helgstrand sig till final med en 11.e-placering, trots en malör i skritten då det blev spänt och nästan taktning.

De övriga svenska 7-åringarna placerade sig längre bak.

Det var allt för torsdagen förhoppningsvis hinner jag knåpa ihop några rader även i morgon innan Ridsport-bussen kommer!

Text och foto: Lena Nyström