Hingstbloggen: ”Många guldkorn och några halta hönor”

Sådär ja, nu struttar dressyrhingstarna runt i buren nedanför mig och jag känner mig genast mer hemma. Nytt för i år här är att man inte utser någon segerhingst, utan bara premiehingstar, precis som i Hannoveranerförbundet. Nytt är även att dressyrhingstarna longerades i förra veckan, detta sändes på ClipMyHorse och som den absoluta nörd jag är, har jag givetvis suttit och tittat igenom majoriteten av detta på kvällarna …

I vanlig stil är jag för det mesta inte alls överens med nämndens ordförande Bert Rutten. För mig känns det som om han försöker förbättra skrittkvaliteten i den holländska hingstparken på bekostnad av galoppen … Inte alltid, men tillräckligt ofta för att man ska fråga sig vad tanken är.

Han har här under fredagsförmiddagen släppt igenom ett gäng Ferdinand-avkommor med galopp påminnande om den som finns hos en halt höna.

Han har här under fredagsförmiddagen släppt igenom ett gäng Ferdinand-avkommor med galopp påminnande om den som finns hos en halt höna, detsamma gäller For Romance-hingsten samt Schwartzgold-avkomman. Sen slänger han ut en vacker Fürst Jazz med fint gångverk, med flera.

”Bästa Dream Boy-avkomman jag sett”

Här var tre Totilas-avkommor varav två höll hög kvalitet, men där alla tre togs vidare. Den bästa för mig var nr 547 Mansion (ue Krack C). En snygg, lagom stor herre med tre eminenta gångarter; utmärkt skritt, starka bakben och lätt front samt fin ryggverkan i såväl trav som galopp. Ett riktigt djur! Även den andra, MacLaren, nr 550,  med en mamma e De Niro var en härlig individ, riktigt fint hingstuttryck och med bra gång, även om han inte var i klass med Mansion.

Den sistnämnde ägs av Ad Valk, han brukar ju ha koll på goda hästar och hans Apache-son Mapache, nr 302, var även han en sådan. Morfar här är Desperado. Mapache är högställd med ett maskulint uttryck, en härlig såväl trav- som galoppmekanik, medan skritten är kort.

Nämnden godkände även tre av fyra Total US-söner vilka jag inte tänker uttala mig om, det blir nämligen ingen rolig läsning …

Dream Boy hade fyra söner hit, nämnden tog tre av dessa, bäst var utan tvekan nr 362, Monte Carlo TC, det är sannolikt den bäste avkomman till honom som jag någonsin sett! Hästen är snygg och har tre underbara gångarter där inget övrigt finns att önska, han verkar dessutom ha en fin mentalitet, vilket kanske inte direkt var vad man först tänkte när man såg de andra avkommorna … På mödernet finns United-Jazz.

Tre premiehingstar första dagen

En annan väldigt tilltalande hingst var nr 314, Merlot (e Bordeaux-Florencio). Modellen är tilltalande, liksom gångverket där samtliga gångarter var av strålande kvalitet. Även en annan Merlot, nr 350 (e Dettori-Krack C) var en hingst med fin modell och fina uttrycksfulla gångarter.

Nämnden godkände även tre av fyra Total US-söner vilka jag inte tänker uttala mig om, det blir nämligen ingen rolig läsning …

En hingst som däremot tilltalade mig var nr 479, Maddox Mart (e Henessy-Bordeaux). En snygg individ med härliga gångarter! Även nr 554, Glock’s Victorio (Vitalis-Bon Bravour) förtjänar ett omnämnande, en snygg och funktionell hingst, redan premierad i Hannoveranerförbundet.

Premiehingstar dag 1 är Merlot (314), Mansion och Monte Carlo TC.

Ögongodis för en Don Schufro-nörd

Dags för dag 2 och det började med Franklin-avkommor. Tyvärr ingen direkt spännande individ, nämnden tog ut två stycken av de fem deltagarna, givetvis inte den jag gillade mest av dem. Detsamma gällde avkomman e Daily Diamond, vilken togs ut, han var den jag gillade sämst av de fem som visades.

Vad jag däremot gillade väldigt mycket var de två avkommorna e Johnson-Ferro, där den förste, nr 516, Maxson, galopperade fantastiskt och travade riktigt bra. Den andre, 517, Montgomery C, hade en härlig travmekanik och en inte riktigt så imposant galopp. Skritten var ingen riktig superhit på någon av dem.

En riktigt fin häst var nr 342, Mowgli (Desperado-Jazz) ur samma möderne som en av mina stora favorithingstar, Kjento. Han har en härlig mekanik och smidighet i samtliga gångarter, ett stort mått av elasticitet och härlig ryggverkan. Ganska stor, 172 cm i dagsläget.

Glock’s Toto Jr visar återigen hur väl han fungerar på de holländska stona med 11 avkommor med här, varav fem fick biljett till fleradagarsprov. Jag som är lite av en Don Schufro-nörd gillade givetvis nr 445, M. Turfhorst, en smidig och genomsläpplig hingst på 171 cm. Han besitter tre goda gångarter och känns som en blivande dressyrstjärna, inte minst med tanke på att han delägs av Witte Scholtens.

Hingst från Helgstrand

Även nr 447, Malo med Desperado på mödernet var en fin häst med en mjuk och genomsläpplig mekanik och trevlig modell.

Ännu lite bättre rörde sig den lille 162 cm höga gummibollen Morricone VDT med kat nr 454. Han hade Ferro i andra led och jag hoppas att han kommer att vara begärlig på seneftermiddagens auktion, trots sin litenhet.

Nästa stjärna kommer från Stall Helgstrand, Majestic Taonga, nr 464. På mödernet här finns Jazz och sedan Hotline. Modern var bästa sto på Pavo Cup som 4-åring. Galoppen på Taonga är optimal med superbalans, traven är rörlig och luftig och skritten god.

Dagens premier gick till Mowgli, Majestic Taonga och Maxson.

Viktigt att testa under ryttare

En pratstund med nämnden, som består av 4 stycken GP-ryttare och tillika tränare, klargjorde att för dem är fleradagarsprovet det viktigaste för att avgöra hingstens kvalitet, aveln har fokus på att avla sporthästar på toppnivå och då ska avelsdjuren bedömas under ryttare. Stort fokus ligger på galopp- och skrittkvalitet samt hur hästarna brukar sin kropp. Man släpper hellre igenom en hingst man är lite osäker på här, för att kunna prova den ordentligt under ryttare.

Galoppen på Taonga är optimal med superbalans, traven är rörlig och luftig och skritten god.

Bland de i fjol godkända ridna hingstarna är det omöjligt att inte nämna Las Vegas (Ferdeaux-Wynton). Den 180 cm (!) stora hingsten rör sig i härlig balans i samtliga gångarter; galoppen är enorm, men välbalanserad; traven luftig med väl placerade bakben och skritten ren och avslappnad, dessutom är han enormt ridbar och samarbetsvillig.

Fjolårets segrare, Le Formidable (Bordeaux-Ferro), var igår inte så övertygande under ryttare och fick inte heller jättehöga poäng på sitt prov. Faktum kvarstår, det ÄR en fin häst, trots väldigt veka kotor.

Fin är även Livius (Bordeaux-Vivaldi), vilken vann sitt prov i höstas. En jämn och ridbar hingst med utmärkt sinnelag och med skritt och galopp som bästa gångarter, samt med en utvecklingsbar trav.

Bland de ännu äldre måste jag få nämna Glamourdale (Lord Leatherdale-Negro), vilken med stora steg nu är på väg mot GP med magiskt välridande Charlotte Fry på ryggen. Jag har älskat den hingsten sedan jag för första gången såg honom här 2014 och det glädjer mig oerhört att se honom under en så kompetent ryttarinna. Jag har ju redan använt honom och i år är det dags igen!

Det var allt härifrån, vi hörs från Herning inom kort!

Lena Nyström