Hitta rätta greppet

Länge har fibersand använts av många, men det underlaget kan vara på väg bort. Även om fibrerna, som egentligen är plaster, kommer från spill och avfall för de med sig risker.
– Det handlar om mikroplast som kommer ut i miljön. Det är inte naturliga fibrer som används – i en del fall kan det handla om bomull, men även den är preparerad. EU kommer förmodligen förbjuda att fiber används till underlag, säger Lars Roepstorff, professor i biomekanik vid SLU och världsledande inom forskning  på rid-underlag och rörelsediagnostik för häst.

Miljöfrågan har aktualiserats av fotbollens konstgräsplaner, där EU nu förbjudit gummigranulat – gummi är en polymer och räknas som mikroplast. Det har gjort att man fortsätter titta på andra idrottsunderlag.
– Det kommer att hända saker med vad vi får göra när det gäller underlag. De som jobbar med det här på högre nivå är medvetna om det, de har tentaklerna ute och har börjat titta på alternativ för att få bra funktion på ridbanorna, säger han.
– Fibermarknaden har varit väldigt oreglerad, närmast vilda västern. Går man till en riktigt etablerad leverantör har de ramar, men vem som helst kan sälja ridbaneunderlag, säger Cecilia Lönnell, veterinär som doktorerat på sporthästars skaderisker.
– Det går att säga samma sak om sand, som ju är mycket viktig för att få rätt egenskaper hos banan. Sandtag kan sälja vad som helst till den genomsnittliga ridbaneägaren. Det kan vara enormt stora skillnader i egenskaper hos sand i ett och samma sandtag, säger Cecilia Lönnell.

Renässans för gräs

Lars Roepstorffs spaning är att gräs kommer att få en renässans.
– Det är väldigt klimatberoende naturligtvis, men det finns idéer om hur grässäsongen kan förlängas radikalt. Genom ett ebb- och flodsystem kan man hålla lite högre temperatur på vattnet och förlänga säsongen med flera månader.

I dagsläget är det hållbarheten som är problemet med gräs. Men om gräset bara slits av på toppen medan rötterna klarar sig skulle problemet vara betydligt mindre.
– Med grövre sand i botten och ett tunt lager av sand av det slag som vi har på ridbanor överst, skulle gräset klara av att skicka ner rötterna och vi skulle få ett funktionellt bra underlag som hästarna utvecklats för att gå på i 65 miljoner år, säger Lars Roepstorff.

Men – framtidsspaningar och miljöhot åsido. Vad är bra att tänka på vid val av underlag?
– Ett problem är att de som ger råden ofta säljer det ena eller andra underlaget. Försök ta råd från någon som är oberoende, börjar Lars Roepstorff.

Kostnaden en viktig fråga

Han rekommenderar att åka runt och titta på olika ridbanor och söka information. Därefter handlar det om att pussla ihop saker som vad som ligger i botten av det som ska bli ridbana – morän, lera, sand? – och hur mycket pengar du kan tänka dig att lägga på materialet.
– Det går att bygga underlag som är fullt funktionella utan att lägga ner enorma summor, men det går också att lägga hur mycket  pengar som helst.

Något som påverkar är vilken verksamhet som ska bedrivas på underlaget. Hopp- och dressyrryttare gillar inte sällan olika material, och en ridskola ställer krav eftersom hästarna gör en så stor mängd arbete på samma underlag varje dag.
– Jag har inte någon favorit materialmässigt men underlaget ska ha lagom ytfasthet. Om du svänger ska det byggas upp lite material under hoven, det ska inte vara som asfalt, men det är inte heller bra om det bara blir en grop i lös sand. Hästen ska ha ett lagom grepp – inte halka, men det ska inte heller ta tvärstopp.

Det kommer att hända saker med vad vi får göra när det gäller underlag.   

Lars Roepstorff

Om materialet i ytskiktet går att variera är Lars Roepstorff desto mer bestämd när det kommer till vad som ligger under.
– Djupsvikten är oerhört väsentlig, det hjälper till att dämpa maxbelastningen som hästen utsätts för, oavsett om det handlar om vatten, gummimattor eller något annat.

Underhållet är halva kostnaden

En käpphäst för forskaren är underhållet.
– Banans funktion är bara 50 procent. Resten är underhåll, så ha med i kalkylen att det, hårdraget, kostar tio kronor per ridpass att underhålla.

Det talas mycket om underhåll, men hur farligt kan det vara att låta bli?
– Det beror på underlaget, men vad som händer är att det kan bli ojämnt eller packa sig för mycket. Du vill ha ett underlag som är enhetligt när du tränar hoppning och dressyr, säger Lars Roepstorff.

Elin Hernlunds avhandling gav inte svar på vilket underlag som är bäst – däremot gav den andra lärdomar.
– Vi såg ibland annat att det inte är så enkelt som att de som har de finaste underlagen har minst skador. Det har att göra med mycket mer komplexa saker.

Nyckelordet var variation.
– När det gällde hopphästars underlag  lärde vi oss att variation skyddar, och variation i träning likaså. Att variera belastningen ger sannolikt hästar som blir motoriskt kompetenta, berättar Elin Hernlund.

Behöver vänja sig vid underlaget

Det handlar också om att vänja hästen vid det underlag den ska arbeta på.
– Vissa har talat om att sandfiber är riskfyllt, men det finns ingen vetenskap som stödjer detta, och det varierar mycket i egenskaper beroende på typ av material.
– Effekter på individuella hästar rapporteras. Kyra Kyrklund har berättat att när sandfiberbanorna först kom på tävlingar så var en av hennes hästar väldigt snubblig. Det beror på att hoven fastnar i landningen på grund av det ökade greppet.

Det internationella forskningsprojektet kom till efter att det länge pratats om underlag internationellt inom hoppsporten.
– Efter några incidenter kulminerade problemen vid OS i Aten 2004 när tre hästar fick akuta böjseneskador inne på banan, däribland en häst som senare fick avlivas, säger Cecilia Lönnell.
– Jag gjorde som veterinärstudent praktik hos galopphästkliniker på Irland och i England. Där hade forskare börjat titta på samband mellan underlag och skador redan på 1960-talet.

Det är inte så enkelt som att de som har de finaste underlagen har minst skador.

Elin Hernlund

Cecilia Lönnell arbetade som nybakad veterinär med forskning om galopphästar och förebyggande av skador i England, där underlag ingick i studierna. Det gav en idé om att överföra samma typ av forskning om förebyggande av skador till ridhästsidan vid SLU i Uppsala. Först ut var svenska ridskolehästar.
– Det var intressant att överföra det här till ridhästsidan. Jag reagerade på att olika ridskolor hade olika medelålder på hästarna, och vi kunde sedan visa på skillnader i upplägg och rutiner hos ridskolor med få respektive många skador.

Stor skillnad på landets ridkolor

I ridskolestuden besöktes tjugo ridskolor. Underlagen gick då inte att testa, men personalen vittnade om stora olikheter, som också gick att observera.
– Särskilt de kommunala ridskolorna kunde ha underlag som var trettio år gamla. Det var väldigt stor skillnad i hur man investerade och tog hand om underlagen.

Cecilia Lönnell poängterar att hur hur underlaget är anlagt och underhållet är nästan viktigare än materialet. Samma material kan ha väldigt stora skillnader i egenskaper.
– Traditionella sand- och spånblandningar har fått oförtjänt dåligt rykte beroende på att det inte underhålls väl. Det tar inte lång tid innan underlaget till hälften består av gödsel om man inte mockar och då är det inte konstigt att det blir halt.
– Bland tävlingsryttare tror jag ibland att man skyller på underlag vid skador, när det kan handla om träningsfaktorer och om man tävlat hästen i mesta laget.

Vilka belastningar hästarna behöver ges skiljer sig åt mellan sporterna.
– Många kanske får för lite stötar och borde komma ut och ridas på stumma grusvägar och asfalt – det är det som skapar bentäthet, säger Elin Hernlund.

Både stöd och dämpning kan behövas

För racinghästar kan det handla om att de behöver skyddas från de hårdaste banorna. För hopphästar behövs underlag som ger stöd men också dämpning. Underlagets egenskaper blir viktigare ju mer det handlar om högre tempo och höga hinder. Hästens tyngd i kombination med farten gör att belastningen på benet ökar mycket kraftigt i varje steg.
– Det går inte att frikoppla underlagets effekt från träningens effekt. Det mest utmanande för hästen är teknisk inlärning. Ska den lära sig byten vill man göra det på ett underlag som inte stör, inte i en uppförsbacke eller på en ny typ av ridbana, fortsätter Elin Hernlund.

Materialmässigt har det inte hänt särskilt mycket med underlagen de senast 15 åren, menar Cecilia Lönnell.
– Utom att det på toppnivå investeras i exceptionellt fina, hållbara gräsunderlag på banor som Aachen, Valkenswaard och Chantilly. Det har hänt mer på grässidan än med övriga underlag.

Underlag är ett underforskat område

Det saknas fortfarande tillräckligt bra vetenskapliga studier på hur underlag påverkar ridhästen hälsomässigt.
– Det är ett underbeforskat område, säger Elin Hernlund. – Anekdoter finns det gott om, till exempel från ridskoleverksamhet. Generellt har hästar god förmåga att anpassa sig om det görs succesivt, precis som vi människor kan träna oss till att klara saker, säger Lars Roepstorff.

Fakta

Så bygger man banan

• Topplagret ska ge en jämn och stabil yta som dämpar och ger hoven stöd. Sand är vanligast, ofta blandat med grus, fiber eller klenflis.
• Mellanlagret ska vara stabiliserande och utjämnande och gärna ge dämpning. Ofta används makadam (dimension 8-16) eller stenmjöl.
• De olika lagren bör skiljas av, ofta gör man det med markduk.
• I botten av ridbanan finns en grund som utgör basen  för banan.

Underlagets funktionella egenskaper

• Ythårdhet
  Ythårdheten påverkar stötkrafterna när hoven först träffar marken och handlar om hårdheten i själva ytlagret.
• Dämpning
  Dämpning beskriver underlagets förmåga att ta upp och dämpa belastningen av hästens fulla kroppstyngd på benet under belastningsfasen.
• Elasticitet
  Elasticitet är en variant av dämpning. Skillnaden är underlagets förmåga att ge tillbaka energi till hästen när skjuter ifrån.
• Grepp (friktion)
  Hur mycket glider hästens hov vid isättning och frånskjut? Viktigt vid svängar och vid hoppning i avsprång och landning.
• Enhetlighet och jämnhet
  Hur slätt är underlaget och hur mycket varierar ythårdhet, stötdämpning och grepp från en del till nästa?

Två centimeters avtryck

När du kan se ett tydligt hovavtryck, max två centimeter djupt, där även strålen syns, är underlaget lagom mjukt. Om hoven lämnar en djup krater är det för löst och om det endast syns ett märke efter skon är det dags att harva.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2023.