Ryttar-VMKentucky Horse Park 2010, en kylig kväll i början av oktober och dags för VM-final i hoppning. Fyra ryttare skulle byta hästar med varandra. Ridsports Lisa Hoff minns tillbaka - och kommer inte att sakna hästbytarfinalerna.
Hoff: ”Helt rätt att slopa finalformatet”
Rolf-Göran Bengtsson hade ”bara” blivit sexa och var inte med. Men det var inte därför jag var smått upprörd redan när jag trängde mig ner på pressläktaren. Tvärtom var jag tacksam för att Roffe inte var i final. För Ninjas skull.
Ett mästerskap är tufft nog för hästarna. Det kan inte vara rätt att utsätta hästarna för en extra påfrestning som tack för vad de presterat för att ta sig till final. Lisa Hoff.
Den modiga lilla krigaren Ninja var min stora favorit på den tiden. Reaktionssnabb och känslig för minsta signal. En klok liten häst med stor integritet. Jag ville absolut inte se honom ridas av en av finalryttarna, saudiern Abdullah Al-Sharbatly.
Han hade mot alla odds tagit sig ända till final. I mina ögon var detta en ovarsam ryttare, fullständigt orädd och respektlös, näst intill vettlös inne på banan. Men han satt på ett väldigt fint sto, Italiens bästa häst som bara sex veckor tidigare köpts till saudiern. Det räckte tydligen.
Men nu var det final och hästbyten och nu skulle Al-Sharbatly minsann få se på andra bullar. Trodde jag. På sin egen, Seldana di Campalto, rev han två hinder. På de tre andra klarade han nollan. Jag trodde inte mina ögon. Var jag helt ute och cyklade? Fattade jag inte ett dugg om ridning?
Eric Lamazes hårding Hickstead nästan skenade genom banan men klarade hindren. Guldmedaljören Philippe Le Jeundes stadiga belgiske Vigo d´Arsoilles klarade också av saudiern. När det var dags för HH Rebozo tog Rodrigo Pessoa en lång stund på sig att instruera sin konkurrent om hur han bäst skulle rida hästen.
Tydligen var Pessoa beredd att offra sin egen medaljchans för hästens skull. Pessoa blev fyra och Al-Sharbatly tog silver.
Fyra år tidigare blev det också diskussion om finalen. Då gällde det Meredith Michael-Beerbaums fantastiska Shutterfly som inte ville bli varken sadlad eller uppsutten av de tre andra ryttarna. Det var verkligen ingen bra underhållning att se en nervös och uppstressad Shutterfly försöka fly fältet. Som väl var det enbart skickliga och känsliga ryttare i den finalen och väl på banan kunde Shutterfly leverera tre nollrundor. Hade han varit i Kentucky hade det kunnat bli katastrof.
Om jag någon gång tyckt att det ändå var lite intressant med hästbytena gick det över för gott där i Kentucky. Ett mästerskap är tufft nog för hästarna. Det kan inte vara rätt att utsätta hästarna för en extra påfrestning som tack för vad de presterat för att ta sig till final.
Nu är detta finalformat skrotat. Helt rätt. Mer sport än show helt enkelt.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på