Ridsport hela livetUlla-Britt Sjögren är 94 år gammal och tar fortfarande ridlektioner regelbundet hos Klagshamns Ryttarförening. Att komma till stallet betyder mycket för henne. Det är här hon får vara social, träffa likasinnade och umgås med hästarna. Här berättar Sveriges äldsta ryttare Ulla-Britt och hennes ridlärare, Mia Dahlgren, mer.
Hon är Sveriges äldsta aktiva ryttare: ”Bara att kasta sig ut”
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Hos Klagshamns Ryttarförening utanför Malmö finns det möjlighet för äldre ryttare att rida på sina egna villkor. Varannan måndag arrangeras en så kallad rehab-grupp på dagtid där äldre ryttare, eller ryttare med andra specifika behov, kan delta. Tidningen Ridsport fick följa med på en ridlektion.
Ulla-Britt Sjögren, 94 år, är äldst i gruppen och är även den äldsta aktiva ryttaren i Sverige som Ridsport har hittat, efter flertalet tips från läsare. Hon har ridit aktivt sedan 1990-talet och trots att hon ridit i cirka 30 år säger hon att hon ibland fortfarande känner sig som en nybörjare.
– Jag har inte ridit som barn, men nu älskar jag det. Hästarna är snälla mot mig och så får jag mycket hjälp av personalen. Det finns alltid någon med mig, de tar emot mig, säger Ulla-Britt.
Det var när hon gick i pension som hon började rida.
– Mina andra vänner, som gick i pension samtidigt, skulle bara spela golf. Men jag är ingenting för bollsport, då ville jag hitta något annat och så blev det såhär. Jag är ganska kort, men när jag red så fick jag komma upp på hästryggen och se allt på ett annat sätt. Det var härligt.
Vad känner du när du är i stallet?
– Det är så härligt och jag är glad så länge jag kan göra det. Efter varje termin så tänker jag att jag kanske borde sluta, men så blir det alltid att jag kommer hit ändå. För det är så härligt att komma hit. Och så träffar jag hästarna, de andra damerna och trevliga ridlärare. Det har stor betydelse att jag får komma hit och vara social. Vi kallar oss för ridtanterna.
Hon rider oftast samma häst numera. D-ponnyn Kadiki är snäll, lugn och stabil.
– Men på 90-talet red jag arabhästar, det var också riktigt roligt.
Får den hjälp hon behöver
Ulla-Britt kör fortfarande bil själv till ridskolan utan problem. Hon gör mycket själv även i stallet, men får bland annat hjälp med att lyfta upp sadeln på hästens rygg. Med hjälp av personalen, och en hög och väl anpassad pall, kommer Ulla-Britt upp på hästryggen.
Ridlektionen inleds med en halvtimmes uteritt i skritt vid havet.
– Det är så vackra omgivningar här som vi kan njuta av, både skog och hav. Veckan börjar bra när man får komma hit, säger Ulla-Britt.
Sedan är det dags för en stunds arbete i paddocken. Där rider Ulla-Britt övningarna i skritt och trav, men galopp har hon slutat med. Efter lektionen borstar hon Kadiki och lägger på ett täcke innan det är dags att leda ut hästarna till hagen igen.
Till sist är det dags för ett obligatoriskt moment – stallfika.
– De andra tanterna verkar vara så nyttiga med sina smörgåsar. Det kan jag också äta, men jag vill gärna ha en kaka med. Jag tror att man behöver det, säger Ulla-Britt.
Har du något tips till någon som är äldre och vill börja rida?’
– Nej det är bara att kasta sig ut, säger Ulla-Britt.
Stort intresse bland äldre ryttare
Mia Dahlgren är Ulla-Britts ridlärare. Intresset för ridning är stort även bland de äldre eleverna, menar hon.
– Den här gruppen rider bara varannan vecka och det är för att spara på hästarna helt enkelt, så att de inte går för många lektioner. Vi har fullt på ridskolan och kö till lektionerna, vilket såklart är jätteroligt. Om vi hade haft fler hästar hade vi säkert kunnat arrangera sådana här lektioner varje dag, för intresset är så stort, säger Mia.
– Hela den här gruppen bara ger och ger och man blir faktiskt uppfylld av både värme och kärlek. Ulla-Britt är verkligen min idol, en förebild, säger Mia.
Ulla-Britt tillägger:
– Jag har ridit för flera olika ridlärare, men jag måste säga att Mia är bäst. Hon ser alla elever och hjälper alltid till när man behöver det.
Anpassar efter ryttare och hästar
De äldre eleverna kan betala per lektion de rider och behöver inte binda upp sig genom att betala en kostnad för en hel termin om de inte vill. Något som kan vara en fördel för den som är äldre, menar Mia. Men Ulla-Britt missar sällan en lektion.
– Ibland kanske någon får ont i kroppen eller känner att de inte kan rida av någon anledning. Då är det också helt ok. Därför har vi gjort som så att de anmäler sig till lektionen på fredagen veckan innan de ska rida och det har fungerat bra. Man kan också betala för en hel termin om man vill det, för att vara säker på att alltid ha en plats, säger Mia.
Trygga hästar extra viktigt
Det finns vissa saker som kan vara bra att tänka på när man arrangerar ridlektioner för äldre ryttare, men i regel gäller samma säkerhetstänk som vid alla lektioner, menar Mia. Den förening som önskar utöka sin verksamhet med lektioner för äldre ryttare kan söka bidrag från Svenska Ridsportförbundet.
– Framförallt gäller det att hitta snälla och lugna hästar som passar för den här uppgiften. Sedan vet jag alltid hur jag ska placera ekipagen, vilken häst som kan gå först och vilken som passar bäst att gå sist. Vissa vill ha hjälp att komma upp i sadeln och då har vi personal som assisterar med det. När det gäller galopp så är det inte alla som vill göra det. De som galopperar brukar få göra det på en lite mindre del av banan, medan de andra skrittar en bit bort.
– En annan viktig sak är att det bör vara en utbildad ridlärare som har ett säkerhetstänk och vet vad man ska göra om det skulle hända en olycka. Att man tänker igenom det hela lite grann i förebyggande syfte helt enkelt.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på