”Hopplösa” avelsstoet blev ett stjärnsto

– Jag fick tårar i ögonen när jag läste brevet, säger uppfödaren Anette Stuborn-Svärd.

Anette Stuborn-Svärd i Sigtuna är beviset på att envishet lönar sig. När hon satte sitt stora skimmelsto Hot Line i avel skakade alla på huvudet. Irco Mena-avkomman hade visserligen nått ända till NM och EM för juniorer med Bobo Fuchs, men frågan var vad hon skulle nedärva – vid födseln fick hon dras ut och kunde inte dia på grund av ett överbett på fem-sex centimeter.

Framgångssaga

Tio månader senare opererades hon för osteochondros med dålig prognos. Men Anette Stuborn-Svärd älskade sin häst och gav inte upp; när Hot Line var 4,5 år kunde inridningen äntligen börja. Två år senare hade stoet växt klart och klockade in på 175 centimeter, och karriären tog fart.

Här kan du läsa reportaget från 2000 om Hot Line

Ridsport skrev om solskenshistorien år 2000 när Hot Line var åtta år. Knappast kunde vi tro att detta bara var början…

Den 22 september förra året fick Anette Stuborn-Svärd ett brev från SWB. Där stod att Hot Lines avkomma Hot Stuff (f -08 e Tornesch) var rankad som nummer 252 på World Breeding Federation for Sport Horses lista för hopphästar den säsongen, och därmed bästa SWB-häst.

– Jag skulle ha tagit emot ett vandringspris och ett hederspris under Equestrian Week på Flyinge, om det inte vore för Covid, berättar Anette.

Hot Stuff tävlas av saudiern Abdulrahman Alrajhi som både har en gård i sitt hemland och i Belgien. Dessförinnan ägdes och tävlades han av Stina Lillje upp till internationell 1,55.

– Vi sålde honom till Stina Lillje och Björn Johansson när han var åtta år. Det var vårt koncept som uppfödare – att ha långvariga samarbeten med ryttare som förmår att förvalta hästarna på ett sätt som är bra för alla parter.

Många åsikter

Hot Stuff blev Hot Lines enda avkomma. Pålagringar i nacken – troligtvis orsakade av det kraftiga överbettet – tvingade Anette att ta bort henne när hon var 15 år.

– Vi betäckte henne även året efter Hot Stuff, men hon resorberade.

Anette fick många gliringar för att hon betäckte det stora skimmelstoet, med tanke på hennes utseende och veterinära bakgrund.

– Men då var hon ju fullt frisk och hade gjort bra ifrån sig i sporten. Att vi valde Tornesch var för att han var rapp och smidig; Hot Line var grov, så det var en jättebra kombo.

När Anette beskriver Hot Stuff blir det i ett enda ord – Nasse. Den lättskrämda lilla grisen i Sjumilaskogen.

– Redan när Hot Stuff kom ut såg han försynt ut, vi trodde först att det var ett sto. Sedan var han rädd för allt. Funktionärer i gula västar var farligt – ja, allt. Det enda han inte var rädd för var hinder.

Avelsverksamheten är ett avslutat kapitel för Anette Stuborn-Svärd. I dag har hon inte ens en enda häst. Det var också planen redan från start, att ge uppfödningen tio år av sitt liv. Hon hade själv tävlat flitigt som young rider, men att fortsätta som senior i lägre klasser var aldrig något alternativ. I stället har hon fått sin adrenalinkick av att följa sina uppfödningar på banan.

– På så sätt har jag kunnat fortsätta att få vara med i fokus – tänk att få åka ut på tävling, vara delaktig och sedan bara åka hem. Men lat har jag aldrig varit. Jag gick all in, hjälpte till med allt, åkte på allt.

Nytt kapitel i livet

När uppfödningarna sedan såldes var det ett definitivt avslutat kapitel för Anette; kanske för att skydda sig själv. Under samtalets gång framkommer att hon fäster sig oerhört vid sina hästar.

– När man väl säljer hästen, då är den såld. Då har du inte längre något att säga till om, och då vill jag heller inte vara delaktig.

Därav har hon ingen kontakt med Abdulrahman Alrajhi, mer än att de är vänner på Facebook.

Men att bara sluta tvärt, går det?

– Jag lovade min man att sätta en gräns, och jag är så glad över allt jag har fått uppleva. Jag vet också hur lätt det är att det bara rullar på…

– Nu ägnar jag min tid åt jobbet, som har blivit som en hobby. Genom vårt företag Steel Joint får jag träffa många trevliga kunder. Sedan har vi vår lägenhet i Spanien. Det är inte så att jag sitter hemma och har tråkigt, ha ha.

Kommer det att bli hästar igen?

– Det är jag rätt säker på att det inte blir. Det är klart att jag kan sakna det, jag har haft häst hela tiden. Men var sak har sin tid.