Hoppstjärnan om OS-formatet: ”Hästens välfärd alltid ryttarens ansvar”

Det nya OS-formatet med tre ryttare och att alla ekipages resultat räknas har kritiserats av den internationella hoppryttarklubben, IJRC, länge, inte minst vid klubbens senaste möte.

Ett argument som ofta lyfts fram är att det till skillnad från andra sporter finns djur med i bilden, och att deras välfärd måste sättas i främsta rummet.

– Vi arbetar i en sport med djur och det är inte rätt att en ryttare, för att hålla laget levande, potentiellt ska vara under press att rida en häst i en situation där hästen kanske inte bör hoppa, har OS-guldmedaljören Ben Maher sagt.

Henrik von Eckermann är en annan av de många ryttare som varit kritisk till det nya OS-formatet. Främst för att det skapar för mycket stress för hästarna, som han ser det. Även profilen Rodrigo Pessoa har varit kritisk medan svenske förbundskaptenen Henrik Ankarcrona och världsettan Peder Fredricson är mer positivt inställda.

Nu får kritikerna från IJCR mothugg av en av USA:s främsta hoppryttare genom tiderna, Leslie Howard, som själv tagit två OS-medaljer i lag. Tillsammans med sin man, tidigare fälttävlansryttaren Peter Howard, riktar hon tillbaka strålkastarljuset mot kritikerna – som hon menar har alldeles för dåligt underbyggda argument. Detta gör hon i en debattartikel i The Chronicle of the Horse.

”Mer pressade”

IJCR menar bland annat att det nya formatet hotar deltagande hästars välfärd, som den mesta kritiken handlar om. Detta dels genom att ryttare av någon anledning skulle känna sig mer pressade att tvinga runt en häst när allas resultat räknas, dels genom att det nya systemet med fler nationer på OS gör att hästar som inte har kapacitet för uppgiften tar sig dit. ”Även om ingen kommer att vara emot hästvälfärd som begrepp, måste det förklaras mer exakt vad som är problemet med hästens välfärd i det nya formatet,” skriver Leslie Howard och fortsätter: ”I varje nationshoppning som vi någonsin har sett har de första tre ryttarna alltid känt pressen att genomföra sin runda. Beslut om hästens välfärd ligger kvar hos ryttaren, vilket är som det ska vara.”

Leslie Howard påminner också om att det alltid har förekommit ekipage som inte har hållit måttet till ett OS, alltså även med det tidigare formatet.

Fresta team att chansa

När det gäller hästarnas välfärd menar hon också att det tidigare formatet där ett resultat räknades kan ha frestat team att chansa med en häst som inte är i toppform. Hon menar också att systemet med möjlighet att få ta in en reserv när mästerskapet är i gång också finns för att säkra att hästar som inte har på OS-banan att göra slipper.

Ett annat argument mot det nya OS-formatet från IJCR är att det nya formatet med den individuella tävlingen före lagtävlingen inte säkerställer att de bästa lagen står på prispallen sista dagen. När det gäller detta argument är Leslie Howard väldigt undrande då de tre lag med ekipage som presterade bäst under hela OS till slut stod på prispallen. Att det skulle vara mer rättvist att få räkna bort ett resultat då hästar är levande varelser och att oförutsägbara saker kan hända avfärdar hon med att oförutsägbara saker kan hända idrottare i alla grenar. Hon påpekar vidare att systemet med att numera få byta in reserver också kan vara en fördel de starka och ”bästa” nationerna som rimligtvis har fler kapabla ekipage att välja mellan som sin reserv.

Inte lyssnat

IJCR menar också att FEI inte har lyssnat på dem och ifrågasatt om det verkligen är Internationella Olympiska Kommittén, IOK, som har velat ha de aktuella ändringarna och har krävt det för att ridsporten ska få vara kvar i den olympiska familjen.

Det här resonemanget avfärdar Leslie Howards snabbt genom att konstatera att IOK har tagit bort och lagt till idrotter i alla tider. ”Framtida OS-deltagande är inte garanterat för någon sport och IOK granskar deltagande inom alla idrotter, och alla idrotter måste argumentera om varför just de ska vara kvar.”

Till sist resonerar amerikanskan kring värdet av att fler nationer får tillträde till ridsportens olympiska arena och ger bland annat ekipage från arabvärlden som exempel på vad det har tillfört ridsporten i form av nya marknader och arenor.

Annelie Frank/Susanne Högdahl