Horse tech är hett – men inget för lycksökare

Tekniken gör det möjligt att ha även hästar uppkopplade. Idéerna är många, men frågan är vad hästfolket vill ha och är beredda att betala för.

Det räcker inte att ha en fräck teknik. Det ska också vara något som är bra för hästen och människorna runt hästen. Horse tech är inget för lycksökare.
Så säger Elisabeth Carlund, en av initiativtagarna till nystartade HorseTech of Sweden, en paraplyorganisation för innovativa företag inom hästar och teknik. Hon är själv delaktig i företaget RideQ, vars produkt hjälper ryttaren att korrigera en felaktig sits i sadeln.

– För att nå fram till användarna krävs bland annat att produkterna är robusta och tål smuts och fukt, säger Elisabeth Carlund.
− De ska också vara utvecklade av hästmänniskor, inte tekniknördar, och vara tydliga och lätta att använda. Blir det för mycket information och statistik upplever många att det blir för jobbigt att sätta sig in i.

Vem betalar?

Helst ska de också vara gratis, precis som ett antal av de appar som ska hjälpa ryttare att hålla ordning på sin träning. Problemet är bara vem som då ska betala innovatörerna. Appen Equilab har ett patenterat sätt att räkna om mobiltelefonens rörelser under ridning till data om hur mycket användarna rider i de olika gångarterna.

De senaste månaderna har Equilab tagit steget från gratisapp till att erbjuda premiumtjänster som kostar pengar.

− Vi har en utbyggd version för den som vill få ut mera data från sina träningar. Vi tar också betalt för en Safety tracker, där andra kan följa dig om du rider ut. Vi ser att användarna är villiga att betala, och de pengar vi får in används för att göra appen ännu bättre, säger Adam Torkelsson, en av de nio grundarna, som alla arbetar heltid med Equilab.

Appen har utvecklats i nära samarbete med användarna, så att den erbjuder sådant som ryttarna vill ha.
− Genom att vi var attraktiva från början har vi inte haft några problem med att få kapital till finansiering.

Equilab lanserades för två år sedan, och under 2018 ökade antalet användare från 30 000 till 300 000.
− Nu närmar vi oss en halv miljon användare, säger Adam Torkelsson.

Sensorer mäter det mesta

Ett annat spår inom horse tech gäller olika sensorer som kan mäta hästens rörelser, miljön i ridhuset, arbetsbelastning i stallet, värmen under hästens täcke och annat.
− Många av komponenterna finns redan på marknaden, så det viktigaste arbetet är att bygga skräddarsydda system till just den applikationen, samt lägga till nya användningsområden, säger Cristina Rusu, adjungerad professor vid RISE, som forskar inom mikroteknik.

Problemet här är att vi talar om teknik som blir dyr för den vanliga användaren.
− Många vill ha sådana här prylar, men vem ska betala? Det kan ta ett antal år och kosta miljoner att få ut tekniken på marknaden.

− Det är inte så lätt att få pengar till forskning och utveckling av nya kommersiella produkter, som sedan ska nå ut på en marknad där den stora gruppen är hobbyryttare med begränsad budget, säger Cristina Rusu.

Många vill ha sådana här prylar, men vem ska betala?

Uppkopplad häst

Det finns också innovatörer som inte är rädda för att sälja dyr teknik, utan räknar med att hästägarnas längtan efter trygghet och kontroll ska få dem att öppna plånboken. I mars i år lanserades HoofStep, där hästen bär en sändare på huvudlaget och är uppkopplad med hjälp av trådlös teknologi. Därmed kan häst-ägaren ha uppsikt över sin häst på distans dygnet runt.

− Vi säljer trygghetspaket för både häst och ägare. Våra studier visar att 50 procent av alla hästar är obevakade 20 timmar per dygn. Vår produkt kan också ses som extra försäkring, där du får larm om något händer med hästen, säger Karl Forssman, en av de fyra grundarna.

− Av världens 60 miljoner hästar ser vi 20 miljoner som primär målgrupp. På köpet bygger vi upp världens största databas över hästens beteende, och den databasen får forskarna fri tillgång till, säger Karl Forssman.

Riskkapital går mest till män

Av allt riskkapital som 2018 satsades på nya idéer gick en procent till bolag grundade av kvinnor
− Det gör att vi missar en stor potential, säger Karin Edström på Almi Invest.

Karin Edström är Investment Manager på Almi Invest och arbetar tillsammans med grundarna av träningsappen Ztable, där Almi gått in med två miljoner kronor i riskkapital.

− Det är en spännande affärsidé med stor potential, en stor målmarknad, och inte så stora kostnader. Det grundarna ville göra har en nytta och ett värde för användarna, säger Karin Edström, som därmed har räknat upp en del av kriterierna som ska uppfyllas för att Almi ska vilja satsa på en innovation.

− Vi frågar oss också om det handlar om en produkt som löser ett reellt problem, och vänder sig till en existerande marknad.

Almi gör egentligen inga gender-bedömningar när pengar ska fördelas, men Karin Edström konstaterar att det finns färre tech-produkter i sporter där unga tjejer är utövare, jämfört med mansdominerade sporter.

− Riskkapitalbranschen över lag består främst av män, och är dålig på att satsa på kvinnliga entreprenörer. Det gör att vi missar en stor potential.

Totalt har Ztable fem miljoner kronor i satsat riskkapital, från Almi och från andra håll. Därmed kan grundarna jobba på i närmare ett år.
− Ztable har en stark ägargrupp med uthållighet och kompetens, och det är också nödvändigt om en satsning ska lyckas, säger Karin Edström.

Sadeln som  hyllades och floppade

Rebel One. Så var namnet på en sadel som lanserades 2006 och vann flera priser för sin nytänkande design, men aldrig nådde ut på marknaden.
− Vi var på tok för tidigt ute, och det var för mycket designglädje, säger Per Martin Andrén, en av skaparna.

Tanken med sadeln var att den skulle byggas upp utifrån varje ryttares kropp, med bom och bossor som var lätta att byta ut.
− Jag har jobbat med trasiga hästryggar i 20 år och vet hur viktig ryttarens position i sadeln är, säger Per Martin Andrén, veterinär och en av grundarna av Rebel One.

Men processen att ta fram den kostade stora pengar och det blev aldrig någon produktion. Dessutom såg sadeln inte ut som vi är vana vid. Ett nytt försök att lansera sadeln gjordes för några år sedan, och nu laddar Per Martin Andrén och hans kollega för ett tredje försök, som ska ske till hösten.

− Mitt råd till innovatörer är att gå så långt du kan med egna pengar och vara trogen din grundtanke. När de ekonomiska intressena kommer in handlar allt bara om sälj.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 10/2019.