Hur ofta har du missat den första varningen?

Varför ger man upp så lätt? Trenden går mot minsta motståndets lag.

Vi har ett par hästar i stallet, som vid ung ålder, tre respektive fem år, bedömdes inte hålla för ridning. Den ena efter en fraktur, den andra efter vanligt slitage. De blir båda elva nu, och tävlar på olika nivåer i alla grenar – och är framgångsrika.

Min första svårklasshäst (i två grenar) blev utdömd för kraftig hovbroskförbening som 5-åring på grund av felaktig skoning. Man ger nog upp litet väl snabbt och lätt med en del hästar. Alla kanske inte blir elithästar, men de kan fylla en viktig funktion för någon ändå. Har våra försäkringar för stor inverkan på hur mycket tid vi satsar på att faktiskt rehabilitera en häst?

Man kan få otroligt många olika utlåtanden numera på samma röntgenbilder, och det spelar nog stor roll vilken inställning hästägaren har till hur mycket tid och så vidare som hen är beredd att lägga, beroende på vilken bedömning som görs vid olika skador. Om man verkligen vill försöka, eller är beredd att snabbt ge upp.

Har våra försäkringar för stor inverkan på hur mycket tid vi satsar på att faktiskt rehabilitera en häst?

Flera projekt har ju gjorts i samverkan med försäkringsbolag, där en mycket hög procent av hästarna har kommit tillbaka, till och med i ridskoleverksamhet. De har ofta getts en längre vila till att börja med, och sedan anpassad igångsättning. Har vi fått någon effekt av dessa projekt? I form av ändrade försäkringsformer till exempel?

Ekorrhjulet snurrar vidare med behandlingar, snabba igångsättningar, och många hästar döms ut för saker som troligen hade sett annorlunda ut om hästen fått längre vila, uppträning anpassad för skadan, och att man ökar på i hästens takt, inte alltid efter ett schema som är bestämt i förväg.

I år, med hästbrist och en prisutveckling som många inte hunnit med i gällande budget, har det visat sig i flera fall att köpare kan tänka sig att acceptera mindre röntgenfynd och annat, för att ha råd med en häst som uppfyller många andra kriterier. En positiv effekt, då fler hästar kan få en chans att fungera och inte bli tidigt ”utdömda”. Så inget ont som inte har något gott med sig.

Men hur ofta har du missat första varningen, och sedan smäller det i hagen?

Jag tror att vi måste lägga större ansvar på ryttarna när det gäller skador. I många fall heter det att hästen skadat sig i hagen, och givetvis händer det. Men hur ofta har du missat första varningen, och sedan smäller det i hagen? Eller tränat olämpligt och en skada orsakad av stress upptäcks efter en sprallig hagtur?

Ge hästen tid, och återhämtning.

#vilyftervarandra.
Vill lyfta Lena Levenius, på Uwe Bublitz veterinärklinik, som svarar på mejl på söndagskvällar, Felix som springer mina böjprov, och Uwe, som förklarar saker för kunderna på ett förtroendeingivande sätt.

Att inte ridsporten var snabbare på att få våra tävlingar klassade som arbetsplats, likt trav och galopp. Det är viktigt med restriktioner, men ridsport är inte en risksport ur smittskyddshänseende.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2020.