Ilianas svenska uppfödare: ”Oerhört stolt över både henne och Henrik”

”Sverige ledde efter första omgången, men Storbritannien gick förbi under slutomgången. Jenny Johansson från Särö utanför Göteborg på Bianca var sista blågula hoppare ut och var tvungen att rida felfritt för att Sverige skulle ta silver. Hon var säkerheten själv och säkrade medaljen.” Texten är från Dagens Nyheter 2002 och beskriver hur Jenny Johansson tillsammans med Henrik von Eckermann, Ann-Sofi Oscarsson och Malin Trollnäs tog EM-silver vid ungdoms-EM i Köpenhamn.

Två decennier senare får Jenny Johansson njuta av resan med egenuppfödda Iliana (KWPN sto f-13 e Cardento-Gentleman, uppf J.A.M. Bocken, äg Bocken-Johansson Stables) i händerna på vännen och numera världsettan Henrik von Eckermann.
– De är helt otroliga tillsammans. Iliana är helt fantastisk och jag är oerhört stolt över både henne och Henrik, säger Jenny Johansson.

Ekipaget tog en fjärdeplats i 1,60-debuten i LGCT Grand Prix of Rome i början av september, tre veckor senare vann de LGCT Grand Prix of New York och nyligen blev det ännu en 1,55-seger för Henrik och det blott 9-åriga stoet i samband med säsongsfinalen av Global Champions Tour i Riyadh.

Fokuserar på avel och barnens tävlande

Jenny Johansson red i det svenska landslaget i tio år, med medaljer på ponny och som junior och young rider. Efter det lämnade hon Sverige för att jobba som beridare i Nederländerna. Hon fick möjlighet att rida stora tävlingar och tävlade mycket. Efter ett halvår träffade hon hovslagaren Paul Bocken på en fest och resten är historia.
– Jag frågade om han inte kunde sko min häst, sedan blev det två och tre och ännu fler hästar medan jag sakta men säkert flyttade in hos honom. Jag sa upp mig och sedan dess driver vi verksamhet tillsammans, berättar Jenny.

Familjen består idag även av döttrarna Emma, 17 år, och Alicia, 16 år, samt småbröderna Julian, 9 år, och James, 8 år. Familjens gård ligger i Weert i södra Holland.

Efter de två första barnen trappade Jenny ner tävlandet och idag fokuserar hon främst på döttrarna som både rider stallets unghästar och tävlar på högre nivå. Emma Bocken har tagit flera mästerskapsmedaljer och senast i somras blev det ett holländskt juniorsilver i lag med egenuppfödda Kadessa Z (ZANG sto f-14 e Kannan-Harley VDL).

Paul Bocken har även han tävlat hoppning upp till 1,40-nivå och fött upp hästar tillsammans med sin far Jan Bocken. Eftersom Jenny alltid har haft ett stort intresse för avel var det naturligt att bygga verksamheten kring egenuppfödda hopphästar med utbildning, försäljning och tävling.

Med åren har Bocken-Johansson Stables blivit en uppfödare av rang med flera framgångsrika uppfödningar. Dana Blue (KWPN sto f-08 e Mr Blue-Hemmingway) är en av dem som har tävlats framgångsrikt på högsta nivå av Maikel van der Vleuten. Dessvärre fick stoet en fraktur i ett knä i samband med att hon tog av ett galoppsprång för tidigt och gick omkull på framhoppningen i Doha i början av förra året. Skimmelstoet delägdes tidigare tillsammans med Maikel van der Vleutens sponsor Marta Ortega, arvtagerska till Inditex där bland andra klädkedjan Zara ingår, som nu äger hästen till fullo. Dana Blue kunde inte komma tillbaka till sporten efter skadan utan har gått in i avelsboxen.

Från Maikel till Henrik

Maikel van der Vleuten var också den som först var påtänkt som ryttare till Iliana, efter att hon ridits in och utbildats hemma fram till sju års ålder. Med på resan var bland andra den svenska beridaren Julia Hallberg, som tävlade Iliana upp till 1,35 i 7-årsklasserna innan den holländske VM-silvermedaljören tog över.

– Vi hade mycket kunder som frågade på henne och ville köpa, men vi tänkte att vi ville behålla henne för att se vad det kunde bli. Eftersom vi hade ett bra samarbete med Maikel sedan innan fick han ta över tyglarna. Iliana var svår, det är mycket blod och hon var ganska het och skarp. Dana Blue är också väldigt speciell, därför tänkte vi att Maikel skulle passa bra med Iliana. Men de klickade inte alls, berättar Jenny.

Efter en vända hemma fick Iliana åka vidare till holländaren Lars Kersten, som bland annat rider världscupen och andra stora tävlingar.
– Han fick göra en omstart med henne, säger Jenny.

– Han longerade mycket i veckorna och hoppade knappt hemma. På tävling gick han in på framhoppningen och hoppade några språng, sedan var det direkt in på banan.

Efter ett år hos Lars Kersten ringde Henrik von Eckermann till Jenny och frågade om han fick prova Iliana. I januari flyttade hon in i stallet hos världsettan, tillsammans med bruksanvisningen från Lars Kersten. Henrik ville dock hitta sitt eget sätt med det heta stoet.

Hur är hon att rida?
– Hemma är hon jättefin, du kan göra allting med henne. Det är på tävling som hon blir väldigt het och pigg. Hon blir så het att hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen. Hon har så otroligt mycket blod i sig att det ibland blir svårt för henne att ta hand om sig själv. Det kokar över på henne. Speciellt på framhoppningen, när det är mycket folk som står nära, berättar Jenny.

– Henrik sa att han måste bli ett med henne. Han har tagit det väldigt lugnt med henne och fått in henne i sitt system. Nu kan han rida henne precis som en vanlig häst på framhoppningen, vilket vi nästan inte trodde var möjligt. Det har verkligen blivit de två. Han håller sig cool och låter henne göra sin grej, samtidigt som han har henne under kontroll. Hon är också en dröm att ha med sig, hon reser fantastiskt.

Prestationsstark stostam

Att Iliana är en stor talang märktes tidigt.
– Hon har alltid hoppat extremt bra, även som unghäst. När vi löshoppade henne som 2- och 3-åring var hon en talang utöver det vanliga. Hon har det där lilla extra som man vill ha. De bra hästarna är ofta lite knäppa, vilket man inte får ta ifrån dem. Det gäller bara att veta hur man ska hantera så mycket nerver.

Att Jenny och Paul har fått fram så många fina hästar hänger ihop med att de för ett antal år sedan lyckades få tillbaka den stostam som Pauls pappa avlade på en gång i tiden.
– Han köpte in Ilianas mormors mormor. Hon hette också Iliana, säger Jenny.

Här är en film där Iliana löshoppas som 3-åring – och därefter ett klipp med Julia Hallberg och Iliana som 7-åring.

Det var Paul Hendrix som tipsade Jenny och Paul om att fölet Whisper (KWPN sto f-03 e Gentleman u Kivoli D ue Sit This One Out xx, uppf H.J. Leenders), som kom ur stammen, var med på en fölauktion. Whisper köptes in och via uppfödaren fick de även tag i Destiny, som var syster till Whisper och sedan blev mamma till Iliana. Ytterligare två hästar köptes in ur samma stam.

Jenny red själv upp till 1,50 på Whisper, innan stoet såldes till fransmannen Simon Delestre som hade stora framgångar med henne upp till 1,60-nivå. Whispers helbror Valente tävlades också upp till 1,60 och reds av bland andra Robert Whitaker och Lorenzo de Luca.

– Det är väldigt mycket sport i den stammen – och när vi fick chansen ville vi verkligen ha tillbaka den, säger Jenny.

Dessvärre gick det inte som de hade hoppats med Destiny.
– Vi tog föl på henne när hon var tre år och det var Iliana. Sedan var hon dräktig igen men bröt benet i hagen. Vi tog henne till kliniken men de kunde inte rädda henne. Så Iliana blev hennes enda föl, berättar Jenny.

Nyttigt att få föl

Iliana har själv burit två föl, varav ett såldes till USA. Kvar hemma är det 4-åriga stoet Delicious Diana, efter Diamant de Semilly, som Emma rider på just nu.
– Hon har all kvalitet och mycket blod, men Diana är lite coolare i huvudet än vad Iliana är. Diana har också haft ett föl som hon fick förra året, efter Aganix du Seigneur Z, säger Jenny.

Bocken-Johansson Stables får cirka fyra till sex föl om året, vilket ”känns ganska lagom”.
– Vi gör inte så mycket embryon, utan kör naturellt. Man gör så mycket och vill så mycket med unghästarna, men kan de bara få ett år eller två i hagen och få den tiden de behöver, är det nog bra. Speciellt för Iliana var det nog väldigt bra.

Emerald,  Comme il Faut, Aganix du Seigneur Z, Tobago Z och Heartbreaker är några av favoriterna på hingstsidan.
– Emerald är jag väldigt förtjust i. Om du tittar på hans statistik är den helt otrolig med många hästar som har gått upp till 1,50 och 1,60. Han ger mycket scope och dessutom finns han på färsk sperma. Det tog många år innan jag vågade betäcka med honom, jag var lite rädd för hans galopp och lite svaga bakben. Men det gäller att ha rätt märr. Jag har också två jättefina efter Tobago Z, han är jättebra. Att ha lite Heartbreaker bakom gillar jag också. Det ger lite fighting spirit som man behöver ha ibland, säger Jenny.

Hoppas kunna motstå buden

Henrik har verkligen blivit en ”perfect match” med Iliana, menar Jenny.
– Där ser man hur viktig det där ”klicket” är, även när man rider på högsta nivå som Maikel och Henrik. Det spelar ingen roll hur bra man rider, om det inte klickar mellan ryttare och häst. Det är inte bara att hoppa upp och rida vidare.

– Vi hoppas bara att vi kan hålla kvar henne, och motstå buden som kommer. Det kanske är det som är det svåra. Henrik har inte så många sponsorer trots att han är världsmästare. Det skulle vara fantastiskt om man kunde hitta någon som kunde köpa ut henne till Henrik för att kunna ha kvar henne. Det hade inte känts rätt att ta henne ifrån honom, det hade känts helt fel, säger Jenny.

– För oss känns det väldigt kul att Henrik har henne. Att han rider de stora tävlingarna på Iliana, det känns på något sätt som att vi är tillbaka där vi började. Henrik och jag red ändå ihop innan och nu är han världsmästare och världsetta. Att han rider Iliana känns som en liten dröm som har gått i uppfyllelse.

”Måste leda vägen för henne”

Henrik själv är väldigt glad över tillskottet i stallet. Men även om framgångarna har kommit snabbt, har det krävts mycket jobb för att hitta rätt.
– Hon är väldigt het, nästan åt det lite galna hållet, säger Henrik.

– Ibland får jag ta ut henne två gånger innan klassen, jag longerar och sedan rider jag lite. Att hela tiden jobba med henne mentalt är viktigt. Jag har tillbringat väldigt mycket tid med henne både hemma och på tävling för att försöka få en kommunikation med henne. Det är fortfarande inte perfekt, men det blir hela tiden bättre. Hon blir fortfarande uppeldad och exalterad, men nu kan jag få henne att lugna ner sig. Tidigare fick jag ta in henne för att hon skulle bli lugn innan jag kunde fortsätta jobba med henne, berättar Henrik som står och gosar med Iliana medan han pratar med Ridsport på telefon.

– Hon är en sådan jäkla go’ häst, hon söker hela tiden kontakt. Det är det som är så coolt när du håller på med hästar, att du hela tiden arbetar med att skapa den här kontakten. Det kanske har gått fort för oss resultatmässigt, men det har krävts otroligt mycket tid och tålamod för att nå dit. Iliana är en häst som är väldigt känslig med väldigt stark egen vilja, precis som jag vill ha det, men samtidigt måste jag leda vägen för henne lite grann.

– Jag gillar att hålla på och pyssla med hästar som har den där enorma energin och få den med mig på banan. Särskilt i dagens sport, där allting går så otroligt fort, säger Henrik.