Ur arkivetInnan OS i Los Angeles blev Ingamay Bylund och Aleks nedskrivna i tidningarna, sedan kom inte bara laget trea utan Ingamay och Aleks kom fyra - ett rekord som står sig ännu idag i Sverige. Ridsport har pratat med Ingamay om vad hon minns om Aleks.
Ingamay Bylund: ”Han är hästen i mitt hjärta”
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Ridsport hittade en bild på Ingamay Bylund och Aleks i arkivet.
Minns du hästen, Ingamay Bylund?
– Jag köpte Aleks som 4-åring av en hästhandlare från Jönköping, Åberg som var ganska känd på den tiden. Jag ville ha hästen eftersom jag hade en annan häst med samma pappa.
– Jag provred ute i snön, skritt, trav och galopp, men när jag kom hem och skulle sitta upp var det mindre lätt – jag flög av direkt. Han var inte dum utan så himla rädd. I ett halvår fick jag ha någon som höll i honom när jag satt upp, och rätt länge behövde jag hjälp även att sitta av.
– Han var skitspänd när jag satt upp, man fick klappa och prata tills han släppte de värsta spänningarna. Jag lärde mig att alltid skritta fram en halvtimme innan jag började jobba; jag klockade verkligen, annars gick det inte bra. Det tog ett tag innan jag kom på det, det är många grejor man får lära sig ihop med hästarna. Han var väldigt speciell och gillade inte karlar eller trånga utrymmen.
Hade ingen tanke på OS
Aleks var väldigt positiv i sitt arbete, arbetsvillig. Vi red lättare klasser och medelsvår men det var alltid någon annan som var bättre och det var ingen som hade en tanke på att hästen skulle bli någon olympiahäst.
– När vi kom upp i Grand Prix gick det bättre, han hade lätt för piaff och passage. Nuförtiden gör hästarna piaff och passage som tusan allihop, men på den tiden var det många hästar som stannade i stället. Det är helt andra hästar nu.
Eftersom Aleks var rätt duktig på det här gick det bättre och bättre. Vi vann SM och blev uttagna, vi vann till exempel tre svåra klasser i Rom.
– När vi började tävla S:t Georg och Intérmediaire fick jag jättemycket kritik för att han lyfte knäna, det gjorde inte hästarna på den tiden det var raka ben och ”schwedengang”. Men utomlands gillade domarna honom, och när jag sedan tävlade i Sverige höjde de svenska domarna hans kvaliteter. Det var roligt att det blev förändring, jag tog lite illa vid mig av kritiken.
– Vi blev uttagna till olympiaden efter en tre veckor lång resa genom Europa när vi tävlade för att se hur vi stod oss. Det var väldigt spännande att flyga med hästar, hur det gick till. Vi åkte från Köpenhamn och halva planet var hästar, halva människor. Vi landade i Los Angeles där det var 40 grader varmt. Tävlingarna gick på Santa Anita galoppbana, galopphästarna var utflyttade eftersom det var så varmt – men in tar de OS-hästar. Vi hade tur, vi kom ganska sent, ju längre hästarna var där desto segare blev de. Jag är inte så säker på att man ska åka tidigt för att hästarna ska acklimatisera sig.
Ingen svensk har ännu slagit rekordet
Innan vi åkte blev vi nedskrivna av S:t Cyr som jobbade på DN, han skrev ”hur kan de ta ut ett så dåligt lag”. Men där fick du din jäkel, laget kom trea och jag kom fyra, det var helt fantastiskt, det var det ingen som trodde. Än har ingen svensk slagit det rekordet.
– Aleks var världens snällaste men han sparkade väldigt mycket i väggarna i samband med mat och skadade sig i boxen. Det var cementväggar och efteråt har jag tänkt ”mitt nöt, varför satte jag inte upp tillräckligt med gummimattor”. Det gick att rida honom men inte tävla, han levde som sällskapshäst hos en tjej tills han blev 30. Klockan åtta på julaftonsmorgon ringde hon mig och sa att Aleks låg ner i boxen och inte gick att få upp. Som tur var kände jag en veterinär som kom ut på julafton och han fick en spruta. Det var fruktansvärt att se när de kom och hämtade kroppen med lyftkran och han hängde i luften. Det var en tråkig julafton får jag lov att säga. Han gick GP när han var åtta och OS när han var tio, men det blev inte så många års tävlande för honom, tyvärr. Han är hästen i mitt hjärta.
Fakta
Ingamay Bylund och Aleks
- Vem? Ingamay Bylund och Aleks (f -74, e Aleksander-Dan Senator, uppf Niels Nörgård Nibe i Danmark).
- När? 1985.
- Var? Strömsholm.
- Främsta meriter: Brons i lag vid OS 1984, fyra individuellt. Ingick i två VM-lag och ett EM-lag. Två SM-guld, två SM-silver och ett SM-brons.
Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2023.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på