Ingen vill driva Nyköpings dyra ridanläggning

Alltihop började 2016 då Nyköpings Ridsällskap tvingades kasta in handduken och begära föreningen i konkurs. Ridskolans ekonomi gick inte ihop, och föreningens anläggning Bullersta låg dessutom i vägen för den nya järnvägen Ostlänken.

Nyköpings kommun tillsatte en projektledare för att utreda en framtida ridanläggning. En rad olika föreningar med anknytning till hästsport engagerades, inte bara ridskolor. Kontakt togs också med rehabverksamheter för att höra om deras behov och önskemål, och Svenska Ridsportförbundet involverades i arbetet.
− Jag uppfattade att det var en väldigt bra tjänsteman som höll i utredningen. Han tänkte brett och inkluderade många olika föreningar och intressenter. Jag och en representant från Södermanlands Ridsportförbund var där och tittade på olika förslag till placering av anläggningen, säger Anna Reilly, ridskolerådgivare på Svenska Ridsportförbundet.
− Sedan blev det tyst. Vi hörde inget mer förrän anläggningen stod klar på Nyäng. Då hörde de av sig igen med frågor.

Ingen arrendator fanns när beslutet togs

Hösten 2020, ett år innan anläggningen skulle stå klar, beslutade kommunstyrelsen i Nyköping att den skulle driftas på samma sätt som kommunens idrottsanläggning. Kommunens arenabolag skulle sköta den dagliga driften, hantera bokningar av lokaler och skriva hyreskontrakt med externa parter. När beslutet togs om driftsform 2020 fanns ingen förening eller arrendator som var tänkt att driva ridskola på anläggningen, och någon upphandling av ridskoleverksamhet hade heller inte gjorts.

I stället bjöds alla föreningar in, från western till island, och de presenterade sina önskelistor.

Anna af Sillén (M)

Först våren 2022, när anläggningen varit klar i flera månader, gjordes en upphandling för att hitta någon som ville driva ridskoledelen. Ett enda anbud kom in, och enligt uppgifter till Södermanlands Nyheter höll det inte måttet.

Anna Reilly säger att det är viktigt att involvera de som ska använda anläggningen i både planering och byggprocess, för att kunna möta deras behov beroende på vilken verksamhet som är tänkt att bedrivas.
− Att bibehålla dialogen med brukaren, liksom med distriktet och förbundet som kan idrotten, är av största vikt för ett lyckat byggprojekt.

Grovfoderstationerna är inte transponderstyrda

Att någon tänkt användare inte fanns med i processen blev tydligt när den aktiva grupphästhållningen skulle byggas. Leverantören Active Stable Sverige rekommenderade ett system med tidstyrda grovfoderstationer som en bas, och därutöver ytterligare stationer för grovfoder och kraftfoder som var transponderstyrda för att kunna tillgodose alla hästars foderbehov på ett optimalt sätt och för att spara arbetstid.
− Har du en väldigt homogen grupp av hästar, där alla har ungefär samma utfodringsbehov, kan man klara sig långt med tidstyrda grovfoderhäckar. Men med det tänkta upplägget här, med ridskolehästar i varierande storlek och med olika foderbehov, rekommenderade vi ett transponderstyrt system som ett komplement, säger Josefin Fåke, vd för Active Stable Sverige. Beställaren prutade bort transponderdelen, och kvar blev bara grovfoderstationerna.

Enligt uppgifter till Ridsport är detta ett skäl till att tilltänkta arrendatorer backat ur, och Josefin Fåke säger att det nu förs en dialog med kommunen om att komplettera systemet. Kostnaden ligger på mellan 500 000 och en miljon kronor, detta på en anläggning som totalt kostat 79 miljoner.

En annan brist är att det bara finns 30 skötselspiltor trots att anläggningen är dimensionerad för 40–45 hästar i två lösdrifter. Därmed måste hästar flyttas för hand, i stället för att alla hästar tas in och släpps ut på en gång.

Ingen skulle komma på att bygga en fotbollsplan som är för kort.

Anna af Sillén (M)

Moderatpolitikern Anna af Sillén var oppositionsråd i Nyköping under processen. Hon är själv gammal hästtjej och visste hur viktigt det är att tidigt ta in expertis i form av exempelvis rutinerade ridskolechefer i arbetet. Men hon fick inte gehör.
− Det som gick fel från början var att politiken inte lade en tydlig beställning på att det var en ridskoleanläggning som skulle byggas. I stället bjöds alla föreningar in, från western till island, och de presenterade sina önskelistor.
− Det fanns inte heller någon driftkostnadskalkyl, vilket är helt nödvändigt att ha för den som överväger att driva anläggningen, så att det går att räkna på driften.
− Det är en jätteintressant anläggning, fullt modern och påkostad, med bra utrymmen för barn och unga, så det känns oerhört olyckligt att det gjorts en sådan satsning på ridsporten som inte kommer till nytta, säger Anna af Sillén, som sedan valet i höstas är riksdagsledamot.
− Man måste förstå sporten för att bygga en anläggning. Ingen skulle komma på att bygga en fotbollsplan som är för kort, och det är ungefär vad som har skett i det här fallet. Processen med bygget av rid-anläggning är ett klassiskt exempel på att politiken inte lyssnat på expertisen, säger Anna af Sillén, vars parti gång på gång riktade kritik mot processen och reserverade sig mot olika beslut.

Fem ponnyer finns på plats

I slutet av maj 2022 kom en ridskoleverksamhet i miniformat i gång, en ponnyridskola med fem ponnyer, och det är den enda ridskoleverksamhet som bedrivs i Nyköpings kommun med 58 000 invånare.

Mia Jägerdén som driver ponnyridskolan har precis gjort upp om att hon ska fortsätta även vårterminen 2023.
− Jag önskar verkligen att det ska komma hit någon mer verksamhet. Samtidigt är det inte helt lätt att dela av hagar så att flera olika verksamheter kan finnas på anläggningen, och rehabstallet som jag använder till ponnyerna är jättefint men det är väldigt långt att köra gödslet till gödselplattan, säger Mia Jägerdén, som oftast känner sig ensam på anläggningen.
− Det är några privatryttare här då och då. En del kommer och hoppar på hindren som alltid står framme på utebanan. De behöver inte bäras fram eller tas bort.

I höstas inleddes en dialog mellan arenabolaget och Stjärnholms Ryttarförening i grannkommunen Oxelösund, vars anläggning ligger bara ett par kilometer från Nyäng.
− Vi har en lång kö för att få börja rida men kan inte bygga ut, säger föreningens ordförande Ulla Bergström.

Idén som diskuterades var att Stjärnholms RF skulle drifta ridskolan i Nyköping också. Men före jul gick förhandlingarna i stå.
− Utifrån de förutsättningar som råder nu kommer vi inte vidare. Vi har önskat kompletteringar som bland annat handlar om säkerhet och hästvälfärd, säger Ulla Bergström.

Finns många möjligheter

En möjlig väg framåt kan vara att hitta någon som driftar hela anläggningen, säger Lars Persson, chef för Nyköpings Arenor som i dag ansvarar för driften av ridanläggningen.
− Den driftsform vi tänkte oss finns så vitt vi vet inte i ridsport-Sverige, att flera intressenter delar på en anläggning. Våra tankar med detta var att föreningarna skulle göra det de är bäst på, bedriva verksamhet, medan kommunen skulle stå för anläggningen.
− Det finns också alla möjligheter till utveckling på Nyäng. Det är projekterat för ett ridhus till, och det finns plats för en ovalbana för islandshästar liksom för en terrängbana. Även om anläggningen används i liten skala är jag övertygad om att vi inte har kastat pengarna i sjön, och jag ser det som en trygghet att kommunen står bakom anläggningen, säger Lars Persson.

Men att föreningar och företag ska hyra in sig och var och en bedriva sin verksamhet är ett upplägg som inte är anpassat till ridsporten, säger ridskolerådgivare Anna Reilly.
− Ridsporten är unik, och en ridanläggning kan inte fungera som vissa andra idrottsanläggningar där flera föreningar och idrotter kan boka in sig på olika tider. Fotbollar kan stoppas in i ett förråd när de inte används, men inte hästar. Om alla idrotter ska få samma förutsättningar måste varje idrott hanteras utifrån sina förutsättningar.

Faktum kvarstår. Någon som vill driva en större ridskola på Nyköping nya ridanläggning finns inte i sikte just nu. Och som Ulla Bergström i Stjärnholms Ryttarförening säger, och som flera andra har sagt före henne:
− Det är ingen bra PR för ridsporten att det står en ridanläggning som inte används.

Fakta

Ridanläggningen på Nyäng

• Byggkostnad: 79 miljoner kronor.
• På anläggningen: Ridhus på 24×64 meter med Baskarpssand och bevattning underifrån genom ebb/flodsystem, läktare och separat kansli, café och sittplatser, pentry och soffgrupper. Rehabstall med fem spiltor, en box, uppsittningsramp och lyftanordning.
  Två lösdrifter med plats för totalt 40-45 hästar. 30 skötselplatser samt två sjukboxar/karantänsboxar i skötselstallet.
  Ridbana utomhus på 40×80 meter med fibersand och belysning.
  Dressyrstaket och hinderparker för träning samt för tävling finns.
• Kommunens kostnader: Årskostnaden är 4,8 miljoner kronor med räntor, amorteringar, avskrivningar med mera. Det betyder att ridanläggningen kostar Nyköpings skattebetalare 13 150 kronor om dagen.

Källa: Södermanlands nyheter

Tystnad från den politiska ledningen

Ridsport har upprepade gånger, under sex veckors tid, försökt få tag i Urban Granström, socialdemokrat och ordförande för kommunstyrelsen i Nyköping

Han är den politiker som har störst ansvar för hela byggprocessen.

Vi ville höra hur han förklarar oviljan att ta in expertis från ridskolevärlden, och hur han ser på att skattebetalarnas pengar har gått till att finansiera en anläggning som används i ytterst liten omfattning, där det krävs ombyggnad innan mer omfattande ridskoleverksamhet kan starta.

Urban Granström har inte gått att få kontakt med.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2023.