Krönika
26 juli 17:08

Inget skulle få någon att tro att det pågår en pandemi

Nationella tävlingarDe nationella tävlingarna är i full gång igen. Ridsports krönikör Christel Behrmann jämför hur det är på tävlingsplatserna nu jämfört innan corona. Och att 50-personersregeln gäller antalet ryttare och inte ekipage - det har hästsportvärlden verkligen snappat upp. Klasserna kan vara stora.

Inget skulle få någon att tro att det pågår en pandemi
Christel Behrmann. Foto: Roland Thunholm

Det har lättat – tävlandet är i gång igen efter det pandemistopp som kändes evighetslångt.

Nystarten har inte varit helt lätt. Ena dagen dessa besked, andra dagen de här, tredje dagen andra om vilka förhållningsregler som gäller. Den 25 juni gick Ridsportförbundet ut med vilka tillfälliga regler som gäller och det skapade till viss del större klarhet. Men jag hörde ändå många frågor när jag åkte ut på tävlingsplatserna.

Som exempel kan vi ta de nationella tävlingarna på utmärkta Henriksdal i Skåne där en 1,35-hoppning samlat 73 startande, och det är alltså helt okej.

Ett besked som folk dock ganska snabbt tog till sig var att det är 50 RYTTARE, som gäller per klass, alltså inte EKIPAGE, och därmed kan varje ryttare starta flera hästar. Effekten har inte låtit vänta på sig. Som exempel kan vi ta de nationella tävlingarna på utmärkta Henriksdal i Skåne där en 1,35-hoppning samlat 73 startande, och det är alltså helt okej.

Återöppnandet av tävlingar resulterade också i rena hetsjakten – på TDB. Normalt är det svårt att hinna anmäla sig när propositionen öppnas, nu berättar arrangörer om fulla startfält på under tre minuter! Snacka om att suget varit stort.!

Vi lever i en ny tid där vi inte längre bör/får kramas eller ta i hand när vi träffas. Vi ska hålla avstånd och stanna hemma om vi inte känner oss helt friska. Det är nya regler/restriktioner på tävlingsplatser och alla sportverksamheter bedrivs utan publik.

Men trots det, inom vår nationella ridsport känns ändå allting som vanligt. Jag har varit på flera tävlingsplatser sedan stoppet hävdes, och folk går banan, lastar ur sina hästar, gör dem i ordning, rider fram, tävlar och åker hem. Precis som de brukar. Den enda egentliga skillnaden är att det inte finns någon kafeteria där folk brukar samlas, annars skulle inget i världen kunna få någon att tro att det pågår en pandemi och att man tävlar under tillfälliga specialregler.

Jag menar inget negativt, att folk skulle vara vårdslösa, tvärt om, det understryker bara det som ridsportfolket hävdat under hela stoppet: att ridsporten hade kunnat bedrivas hela tiden (såsom travet och galoppen gjorde) för här håller vi hästlängds avstånd under ansvar, på stora ytor.

Återgång till flygande besiktning borde vara självklart, för både hästars och människors bästa.

Det finns en skillnad till jämfört med hur det var före coronapandemin: veterinärbesiktningarna är flygande. Äntligen, vilken lättnad, att slippa leda en tävlingsladdad hopphäst mellan hästtransporter, stå i kö bland andra lika ystra hästar och sedan försöka få den att trava.

Även om det är hjälmtvång på visaren anser jag att besiktningsmomentet är det farligaste på en tävlingsplats. Återgång till flygande besiktning borde vara självklart, för både hästars och människors bästa. Många veterinärer hävdar dessutom att de kan bedöma hästarnas tillstånd betydligt bättre på framridningen, under ryttare.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2020.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden