”Jag drömmer fortfarande om henne då och då”

Shalimar xx – den som betytt mest

När jag hade gjort färdigt lumpen på K4 köpte min pappa Johan fuxstoet Shalimar xx (f -58 e Ujiji u Owen’s Court-Owen Tudor, uppf  Carl-Gustaf Klingspor) till mig. Shalimar var då tre år och hade gått löp på Täby i Herbert Sachs träning. Hon var endast 162 centimeter hög men hade en fantastisk exteriör med vacker hals och bog och ett underbart djup i bålen.

Pappa utbildade både mig och Shalimar. Vi började hoppa i vårt ridhus på Djursholm, 28×12 meter stort, och var ganska snart ute och tävlade. Shalimar var väldigt försiktig, lite tittig på hinder, men pappa sa att jag skulle ge henne tid. Och att jag skulle rida jakt på henne. Det gjorde jag – och det var som att vända på en hand. Shalimar började hoppa allt.

Vi reste till Skåne och tävlade och Shalimar utvecklades hela tiden. 1967 gick hon EM i Rotterdam, hon var nio år, jag var 25. I finalrundan var bara tre felfria, David Broome, Nelson Pessoa och jag.

Shalimar var så bra att hon hamnade på omslaget på den ansedda hästtidningen S:t George. Hon var med i Horse of the Year Show och vann och jag fick ta emot pris ur den engelska drottningens hand.

När Shalimar var 16 år sålde jag henne till avel i Tyskland, där intresset för henne var enormt. Men trots att hon fick gå en hel sommar med en 3-årshingst gick det tyvärr inte att få henne dräktig.

Det är inte så vanligt att man får en första häst som Shalimar. Hon var en helt fantastisk häst att rida, så lätt och mjuk. Jag drömmer fortfarande om henne då och då.

Schirokko – den jag inte fick behålla

Min gode vän Erik Phannenstill hade en hannoveranare som hette Schirokko (e Matador-Vierzehnender xx). I början av 1970-talet frågade han om jag ville tävla henne och det ville jag. Det var en fantastisk häst på alla sätt.

Jag gjorde någon tävling här hemma för att lära känna henne. Sedan åkte vi till Amsterdam och där var hon i topp i två 1,50-klasser och en 1,60. Med de framgångarna kom det också en massa bud på hästen och så småningom gick den till Hendrik Snoek.

Kort därefter blev Snoek och Schirokko vinstrikaste ekipage i Tyskland.

Tredje Mannen – den sista hopphästen

Hästhandlaren Bertil Prytz ringde mig och sa att han hade en häst som hoppade bra. Jag bad honom komma med den till Malmö och det gjorde han. Hästen hoppade så bra som Prytz sagt och jag köpte den då 6-åriga Tredje Mannen (SWB fux val f -70 e Ceylon u Terecina III e Unikum).

Tredje Mannen var helt olik de mjuka och fina fullblod och fullblodslika hästar jag ridit tidigare. Han var svårriden med en tuff mun och hade ett enormt humör. Men hoppa kunde han. Vi tog elva svenska championat i sträck. Jag hade många fina hästar under min karriär men eftersom ridsporten blev populär på Tredje Mannens tid förknippas jag gärna med honom, min sista tävlingshäst.

Fakta

Jan-Olof Wannius meriter:

• Fyra SM-guld i hoppning.
• Sexa i EM 1969.
• Deltog i OS 1976 på Kil Kellen.
• Elva gånger svensk hoppchampion.
• Sedan 1983 show director för Falsterbo Horse Show.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2021.