”Jag ser ingen anledning att stressa”

Hur många ekipage är möjliga för OS 2024 och 2028?
– Inför 2024 har det hittills sett bra ut för Therese Nilshagen, Juliette Ramel och Patrik Kittel, som är i en klass för sig. Det finns ett gäng därefter som är på väg, men jag vill inte nämna någon speciell, det finns många även om hästarna inte är riktigt färdiga än. Kanske har vi ett eller flera namn i slutet på året. Det går inte i dag att namnge några för 2028, det är för tidigt.

Vad gör ni för att ta fram OS-ekipage?
– Framför allt Lussan (Nathhorst), och även Tinne (Vilhemson-Silfvén) när hon hinner, håller träningar två dagar en gång i månaden för 12 till 14 ryttare. Vi har ryttare från spetstruppen ner till D-gruppen (den sistnämnda rider på 70 procent i S:t Georges och Intermediaire I). Det är ett väldigt stort intresse så vi prioriterar de som kommit lite längre, men vi försöker även se hästar i lilla rundan och bjuder in U25-ryttare när det finns tillfälle.

Vad har du gjort för svensk dressyr?
– Jag tycker att vi i ledningen har skapat ett väldigt bra klimat för träning, och jag är glad att vi använder Kjell Enhager som mental coach.

Är det något du ångrar?
– Kanske att jag borde ha tagit hjälp av Lussan lite tidigare. Hon har en förmåga att kunna få ryttaren och hästen att göra sitt bästa med små metoder, och har en väldigt bra helhetssyn för nästa steg.

Gjorde du rätt val till OS i Tokyo?
– Det var de som hade presterat bäst som kom till OS. Vi är väldigt noga med att följa tävlingsinsatser och medelvärde. När det är bara tre ryttare är det svårt att ta in en joker.

Portugal har 27 ekipage aktuella för OS 2024, varför har vi så många färre?
– Vi har också ett stort antal hästar som går SM, men det betyder inte att alla som går Grand Prix i dag kan nå upp till den procent som krävs för att komma med i ett landslag. Vi har en stor grupp i Intermediaire II som har väldigt fina kvaliteter men de är inte färdiga för Grand Prix än.
– Vi är tacksamma för Lövstas tävlingar där de får komma upp och skaffa rutin innan det är dags för Grand Prix. Även Dressage Powers tävlingar är värdefulla för framtiden. Det känns bra, vi har en del nya hästar på gång och har höjt procenten i spetstruppen för varje år. Sedan behöver vi nya som fyller på, men jag ser ingen anledning att stressa vare sig hästar eller ryttare till för tidiga starter, de får pröva vingarna först och komma med när de är mogna.

Hur länge fortsätter du som lagkapten?
– Jag har kontrakt till Paris, sedan får vi se.

Fakta

Bo Jenå

• Gör: A-tränare och förbundskapten i dressyr. Huvuddomare i gångarter vid bruksprovet samt Grand Prix-domare.
• Ålder: 66 år.
• Bor: Västra Vemmenhög utanför Skurup.
• Familj: Fru, tre vuxna barn och fyra barnbarn.
• Oanad talang: Jag tycker om att köra bilrace.
• Fritidsintressen: Åka skidor utför och ibland ta en tur på motorcykel.
• Ridkarriär: Har ridit sedan jag var tonåring och tävlat upp till GP i dressyr och 1,30 hoppning. Har utbildat ett flertal hingstar till svår dressyr och ridit många bruksprov på Flyinge. Började rida för min far som också jobbade på Flyinge. Lärde mig tömkörning av Yngve Viebeke och lär ut hans metoder.
• Bo om de blågula handskarna: Jag fick syn på dem på ett mästerskap och ville ha något extra för att publiken ska applådera våra ryttare. De används bara på mästerskap och tillhör numera vår garderob. Det är lättsamt och piggar upp.

Gratis är träningen som ryttarna får när SvRF:s ekonomi så tillåter. Vid vissa tillfällen får ryttarna betala själva, berättar  Bo Jenå.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2022.