”Jag tänker på OS varje dag”

Bara dagarna efter EM-succén i Milano flög Henrik Ankarcrona till Calgary i Kanada för att coacha de svenska ryttarna i Spruce Meadows. Det är så han jobbar, förbundskaptenen i storyn om det svenska hoppundret. Brett och djupt. Sten för sten.

Har du hunnit processa lagguldet än?
– Jag har inte processat någon av framgångarna helt. Det är svårt att ta på, det en ständig process.

Fick du ingen särskild aha-upplevelse?
– Inget aha direkt. Det är som alltid, långsiktighet och tidiga målsättningar  lönar sig. Planen fram till målet är otroligt viktigt; att det bär frukt blir allt tydligare. Nu har det åter infriats och det ger trygghet. Vi kan inte ligga på latsidan för det. EM var ett steg mot OS i Paris. Nu ska vi vässa ännu mer. Varje individ kan bli bättre.

Var det något som överraskade i EM?
– Jag får titta mer på varje ritt, men kan säga att jag trodde att Iliana skulle orka tre rundor och blev glad över att hon var så redo för hela mästerskapet. Zuccero likaså. Förra året i Spruce Meadows såg jag att det var en riktigt bra häst, men man vet aldrig. Att Wilma kunde resa sig var en styrka för hela laget. Att hon hade den hårdheten i sig, sånt vet man inte i förväg. Att Cosmopolit skulle orka hela vägen visste jag redan.

Det tickar på mot Paris. Hur ofta tänker du på OS?
– Varje dag. Mer eller mindre. Men nej, jag har inte drömt om OS än. Jag brukar inte drömma om mästerskapen, dem har jag fullt upp med i vaken tid.

Vad tar du med från Tokyo?
– Att ha gjort ett OS. Nu har jag hundra procent mer bakgrundsfakta. Jag vet vad handlar om, även om en del blir annorlunda. Arenorna byggs inte upp förrän till våren och vi kommer inte att bo i den stora OS-byn.

VM eller OS, vad är skillnaden?
– I min värld är OS störst av allt. Vi är en del av hela idrottsvärlden, uppmärksamheten är enorm. Vi ska fokusera på det vi känner igen oss i, i tävlingsmomentet. Men allt runt omkring är så mycket mer än i alla andra tävlingar.

Efter alla guld, hur utmanar du dig själv?
– Man blir aldrig fullärd. Den dag jag tror det har jag förhoppningsvis lagt av för länge sedan. Varje tävling är ny. Ingen häst kan kopieras. Någon mall finns inte. Att tro att det går att göra lika som i fjol är farligt. Det gäller att både använda erfarenheter och att vara flexibel. Att slå sig till ro och tänka ”det här har jag koll på” går inte.

Handlar allt om Paris från och med nu?
– Nja, vi är fortfarande inne i en säsong. Mot slutet av året börjar jag pussla mer med nästa år. Vi vill ha fräscha hästar men det går inte att vila sig i form.

Hur kommer du att använda världscupen?
– Den är ett redskap, absolut. Finns det fler ryttare som Wilma Hellström? Jag vill ju förbereda så många ryttare som möjligt.

Om det skulle krisa, går det att göra mästerskapsdebut i ett OS?
– Man kanske inte gamblar i första hand, men nån gång ska ju en debut ske.

Blir favorittrycket större än någonsin i Paris?
– Det beror helt på vilka som är med. Så jag lämnar det därhän.

Ingen storhetstid varar för evigt. Tänker du något på det?
– Nej, haha. Dippen kommer när den kommer. Så är det i alla sporter.

Om du får frågan, stannar du som förbundskapten efter 2024 då?
– Det där är en dialog mellan förbundet och mig. Jag har ett och ett halvt år kvar och trivs jättebra med jobbet. Nu är det Paris som gäller.  

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2023.